Veteranbilar nr 23 o 24
Måndag här på bloggen handlar några gånger ännu om veteranbilar som ställdes ut i Jardim Quinta Magnôlia i slutet av juli i år då Uffe och jag var där på besök. Jag närmar mig slutet av alla bilar jag har fotat där, 33 stycken och idag visar jag nr 23 o 24. De övriga som jag redan har bloggat om har jag länkat till allra sist här i inlägget.
Idag står den långe mannen mellan dagens bilar.
Till vänster i bild står en Austin MN 41-65
(den är egentligen mitt eget dåliga samvete i det här sammanhanget, för jag gick nästan förbi den utan att notera desto mera fakta om den och hur jag än har sökt och letat nu i efterhand så hittar jag inget mera personligt att berätta om den.
Att den är från början av 1900-talet är ett faktum men vilket år kan jag inte säga med säkerhet. Det fanns inte en skylt framför den med information på utställningen. Ägaren kanske vill vara lite mera anonym än de andra utställarna?)
Men några bilder kan jag i alla fall visa av den:
Ett foto lite snett bakifrån. Bredvid sitter två damer under varsitt parasoll.
En bild av framdelen också förstås men dock i lite motljus.
Den här bilden har jag inte tagit själv utan någon helt annan är fotograf. Jag vet inte vem som är fotograf i det sammanhanget, tyvärr. Jag hittade den på Internet när jag sökte information om den vackra röda Austin. Fin bild på fin bil!
_______________
Veteranbil nr 24
från Sydafrika. När de kom "hem" till Madeira gjorde Rui Cirilo en del små förbättringar på den.
Den sköna är alltså 90 år gammal i år.
Och som vanligt, vill ni, vågar ni och kan ni så ses vi här igen nästa måndag !
Kommentarer
Kram från ett blåsigt Gotland
den är så vacker just den där blåa nyansen.
den bilen borde du ju ha då och köra med på Gotland, tillsammans med Solveig. Jag är på väg rent visuellt till er och era äventyr, börjar få ordning på mig själv och ro i kroppen för att ta tag i allt det fina ni brukar bjuda på!
Kram från Funchal!
Kul att läsa din info om bilarna och båda kan jag gärna ta hand om. Om de nu skulle behöva en extra ägare.
Kram och tack för dagens titt.
den brittiska i det här sammanhanget är precis som du skriver, mindre skränig. En cheva är alltid en cheva, stor på ett annat sätt även om jag tycker om den också. Men Austin-en är mera smakfull. Amerika är Amerika...det går inte att komma undan the big apple!
stil och elegans finns hos dem allihopa. Svarta bilar har aldrig varit mina..jag vill ha färg även om de inte ser så eleganta ut som de svarta.
Vi kan väl dela på dem eller hur?
Kram
Så kul att vandra runt bland dem för er.
Ibland ser man någon riktigt gammal rulla omkring på gatorna här, och så oftast iom ngn utställning, alltid kul att se.
Kramar!
ja, vilka historier det kunde, skulle bli. Någonting helt makalöst skulle jag tro. :)
jag är nog rädd för att jag missade den fina lilla Morrisen, för på bilden bredvid Chevan är det en Austin. Men efter diskussion med Uffe så säger han att de kunde se väldigt lika ut, Austin och Morris.
500 kronor var kanske rätt mycket pengar på den tiden?
En underbar historia detta med klisterlapparna och texten på dem.
Undra på att du har glimten i ögat med en så underbar familj som du har haft och har. Här skrattar vi hejdlöst och glatt!
ja, tänk så fina vi skulle känna oss om vi åkte i kläder från den tiden, bekvämt placerade i en så tjusig bil. Det du Gunnel! :)
ja, de är härliga. Faktum att i dagarna har jag fått veta att veteranbilsföreningen här har noterat att det finns ca 2000 veteranbilar här på ön. Fantastiskt!
Härliga bilar!
Kramar!
Ha det gott!
Kram!
ja, och de kostar ingenting att bara titta på. En stor fördel! :)
Ha det gott du med!
Kram!
du har så rätt, ibland önskar man att det fanns en tidsmaskin som kunde ta en till tiden då dessa bilar rullade på överallt.
Tack för titten in! :)
dagarna går och jag har full förståelse för att du upplever att måndagen plötsligt blev torsdag. Så är det här också. Man kanske borde tänka på det där med att klona sig? ;)
Ha en bra digital föreläsning!