"L'amour est bleu"
Nej, jag kan inte franska...även om jag var intresserad av att kunna det en gång i tiden, men det blev aldrig studier i franska för min del. Livets vardagsstudier kom emellan. Äktenskap, barn, hundar, katter och hemlagat äppelvin som det heter i visan..Ungefär så. Ja, något vedträ åkte in i kakelugnsbrasan också.. Men jag har sjungit lite grann på franska och jag blev påmind om det härom dagen...Làmour est bleu hördes någonstans ifrån där jag gick på stan i tisdags, på väg hem från språkkursen. Självklart så spratt det till lite grann i minnenas kvarter. Jag sjöng med och brydde mig inte det minsta lilla om att folk tittade lite konstigt på mig. Ja, visst jag borde kanske ha sjungit på portugisiska istället " O amor é azul" men det blev inte så Sen gick tankarna som de alltid går, de far iväg än hit än dit och plötsligt så befann jag mig på Ståthöga i Norrköping med vattenfärger framför mig för nästan trettio år sedan. Vi hade en lärare i färgterapi. Sånt behöver man kunna...