torsdag 31 december 2020

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

För ett år sedan idag, stod vi på "vår" balkong i Funchal ( Madeira) och tittade på det mest storslagna fyrverkeri som vi någonsin har varit med om. Det var magiskt, stort och euforiskt allt detta hejdundrande, gnistrande och smällande. Alla kände sig säkert förvissade om att det nya året skulle bli hur bra som helst. Så är vi ju, vi människor. Vi är optimister för det mesta. Och visst har år 2020 haft mycket gott med sig men vi vet ju alla att det också har varit väldigt svårt och jobbigt för många, många och att vi kommer att känna av allt detta också under det år som är på kommande.

Nu i dagarna har jag tagit ett beslut om min närmaste framtid. 

Jag tänker ta bloggpaus!

Japp! Det har vuxit fram redan under tidig höst men så kom jag på att jag hade så  många krubbor och granar och ja, ni vet, så jag bestämde mig för att se tiden an ett tag framöver i alla fall. Men nu känns det som att det ska ske!  Jag avslutar bloggåret med ett bamsestort fyrverkeri och går in i det nya året med tanke på att försöka få tag i mig själv. Jag känner mig lite väl splittrad just nu; jag rycks mellan hötapparna. Jag vet också att det bara är jag själv som kan avgöra vad jag gör, "så slut med velandet nu på ett tag, Karin," säger jag åt mig själv. Nu tar jag paus och så får jag se vad som händer...


     

Jag har ingen aning om hur länge jag tänker vara borta härifrån; det kan bli kort, det kan bli långt. Jag tänkte göra ett undantag och vara med i Skyltsöndag men så blir det inte heller, nu har jag helt enkelt gått i sin, precis så där som kossorna brukar gå.  Jag släpper inte ordet, skrivandet och skapandet, men jag behöver paus, behöver få tag i mig själv på det sätt som jag trivs bäst med. Förmodligen tar jag paus i pausandet någon gång och tittar in till er mitt i allt när jag känner abstinens men Pettasblogg tar semester. 


    De sista ryckande timmarna av år 2020 ebbar ut och om några timmar skriver vi år 2021. 

    Jag önskar Er alla, alla Ett Gott Nytt och hälsosamt År 2021 ! 

Tack för alla fina "samtal" vi har haft under året som snart är förbi. Vi fortsätter "prata"  givetvis fastän jag tystnar ett tag framöver.

    Nyårskramar !

 

    Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

söndag 27 december 2020

Skyltsöndag 27.12-20


 
Det är dags för årets sista skyltsöndag som BP förvaltar på allra bästa sätt. Alla de andra som är med i temat hittar ni på hennes sida. Titta gärna in där.


Jag "rundar av "skyltsöndags-året med runda skyltar som jag "hittade"  i bildarkivet, vilket berättar att de inte är från de senaste dagarna men likväl från början av år 2020, det år som sakta rinner ut, det år som går till historien för oss alla, det år vi inte glömmer så lätt 

Skyltarna i sig talar sitt eget språk. 

Bordet här ovanför är gjort av en tvättmaskinstrumma. Återbruk igen..

Estlands konsulat på Madeira har en skylt som jag tycker att liknar en rund ost inslagen i ett elegant papper :) Men skenet bedrar, sätt inte tänderna i den skylten.


                   Tysklands konsulat i Mariehamn skyltar så här. Den ser inte ut som en god ost däremot.

 

 "Gör mot andra vad du vill att andra ska göra mot dig", så ungefär tror jag att texten är på svenska.  Skylten finns utanför en butik som på svenska heter Bazar Lilla kapellet . ( I Funchal)

Det här lilla caféet hittade vi på en liten bakgata dit i all synnerhet madeirensarna själva går. Vi var de enda utomlandsifrån men förmodligen hittar också turister dit med tanke på att skylten är på engelska. Vi "ramlade" in där av en händelse och såg skyltarna först när vi hade satt oss ner ute på deras lilla "altan" där vi  åt god sandwich och drack gott kaffe. Jag bara måste ta den lilla rökhyllan med på bild....

       Försök gissa vad den här skylten skyltar för😉

       Snipp snapp slut så var skyltarna slut för den här gången. Nästa gång så skriver vi år 2021. 

       God fortsättning på julen och ett Gott Nytt År önskar jag er alla! 


      Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

fredag 25 december 2020

" En julbetraktelse"

Vi är nog alla mera eller mindre överens om att den här julen inte är som de jular vi är vana med. Flera av oss har inte haft möjlighet att träffa de allra närmaste och/eller goda vänner, annat än digitalt (  tack och lov för det). Men det finns de som inte har märkt av någon skillnad alls utan håller på precis som de alltid har gjort och som inte förstår något av det där med att hålla avstånd. De bryr sig inte alls, utan lever som de alltid har levat.

Våra bevingade vänner på utsidan hör till dem och när det är dags för pyntandet på vår trappa inför julen eller andra helger så vill de också vara med. Det börjar bli en tradition här hos oss, att när jag har fixat klart så tar de över och dekorerar om allt efter eget tycke och smak.  Jag tycker om traditioner men jag är inte särskilt traditionell när det gäller att ha det precis likadant från år till år. Både dörrkransen och trappdekorationen får nytt utseende varje jul. Jag planerar sällan hur det ska se ut, utan jag tar vad jag har och då ofta sådant som ska få "leva" en sista jul innan det bär av till returdepån. Sen finns ju naturen här mitt framför näsan på oss, full av många möjligheter. Ungefär så ligger landet till och jag antar att den som har följt mig genom åren redan är förtrogen med det. Min egen personliga utmaning är att det inte ska kosta en cent. Med andra ord så blir dekorerandet väldigt personligt och överraskande helt beroende på utbudet som finns för stunden.

 

I år kände jag för det enkla och klädde en kransstomme av björkris med enris och fäste några domherrar i den och så var den saken biff. "Det får duga", tyckte jag.  Men jag blev varse om att alla inte var helt överens med mig om utsmyckningen. Det knackade på dörren lite nu och då och från insidan såg vi genom det mönstrade dörrglaset att talgoxarna lade sin egen touch på kransen. De satt där tillsammans med de konstgjorda domherrarna.  Vartefter som dagarna har gått nu under december så har de konstgjorda "ramlat" ner på trappan, jag lägger upp dem i kransen igen och igen för att åter hitta dem på trappan.  Vi ser till att vi håller varandra sysselsatta, fåglarna och jag.  Några av de konstgjorda har försvunnit helt och hållet. Inte en tillstymmelse till en konstgjord fjäder finns i närheten.  Kanske de hänger som julprydnad i något litet nattligt viste för de små levande fåglarna? Vad vet jag?

De tycks inte bry sig nämnvärt om "tomteskrämman" som jag hängde upp här om dagen. Vi fortsätter vår lilla, egentligen väldigt trevliga, kamp. De tar ner fåglarna och jag sätter upp dem. Nu finns fyra fåglar kvar. Från början var de åtta.  Det är ungefär som Tio små negerpojkar av Agatha Christie. 


 

Det är ju inte första gången som de små bestyren styr och ställer. Kransen i näver och spetsar, som vi hade för något år sedan, var riktigt snygg men den  höll ett dygn.  Sen fick den se ut precis som den såg ut, ja, den blev faktiskt ännu vildare ...  Folk som kom hit såg fundersamma ut när de kom in till oss men sade ingenting och vi sade inget vi heller. Folk måste ju ha något att fundera på eller hur? Haha...

En krans med tovade äpplen såg allt annat än ut som tovade äppel efter ett tag. Nu hittar jag inte fotot jag tog då men ull är varmt,gosigt och bra att vinterbona sina natthärbergen med. Ja, ni förstår säkert att äpplena försvann. Färggranna hem har de små med vingar i alla fall. 

 

 

 Jag har inte lagt ner mycket möda och besvär på att pynta i år, det medges, men likväl så har jag pyntat och det i snabba ryck. Jag har helt enkelt bara ryckt åt mig det som har funnits i den omedelbara närheten.

Det gamla kärrhjulet som brukar ligga över en av vattentunnorna sommartid så att ekorrar och fåglar kan ta sig upp utifall att de ramlar i spat ( det har hänt drunkningsolyckor ja, men inte nu längre sedan kärrhjulet fick en annan användning än att rulla) ställde jag upp mot husväggen, lade dit smidesängeln, smidesfågeln, en gammal förgylld hästsko, två rostiga plåtstjärnor som jag hittade på "soptippen" bakom lidret ( tjälen i marken har lyft upp dem i ljuset) en modern plaststjärna som inte går att hänga i granen längre samt  kattflickornas julgransbollar som har åkt av och an över golvet tills de blev färglösa ( dem klädde jag över med snöre och klistrade fast några "blommor " från vallmokapslar ) 

Det såg rätt så bra ut trots allt men nu tycker de bevingade och kanske ekorrarna med att julgranskulor ska det glänsa om. De har börjat klä av dem...för varje dag kommer lite mera kula fram...




Som ni ser här till höger. Det glänser mycket mera nu än dagarna innan jul. Kanske att de vill ha snörena till något? Vi bidar vår tid och väntar på vad som sker. 

Kanske vi borde lägga ut viltkameran nattetid/tidig morgontid för att få se vem  det är som nystar upp och klär av julgransbollarna.?

Kul i jul är det onekligen att ha små "bestyr" på utsidan av väggarna. 

Fortsättning följer med all säkerhet...


God fortsättning på julhelgen !

 

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

torsdag 24 december 2020

Lucka 24

Idag är det Doppare-dan och den sista luckan i årets julkalender här på Pettas blogg är öppnad. Den allra sista granen för den här gången lyser upp och det med besked

    Granen står/stod i hamnen i Funchal och är så stor att man kan vandra igenom den....

Då man står i mitten av den och tittar upp, så hisnar man av glädje för all skönhet som strålar ner,  runt omkring och överallt. Förmodligen ser granen annorlunda ut i år men ifjol såg den ut så här. Strålande vacker.
 

 Ett par krubbor får avsluta lucköppningen. Mina egna favoriter, gjorda av skolbarn

     Lite drivved på stranden har blivit till en enkel och mycket vacker krubba...


Tack alla ni som troget har varit med och öppnat luckorna i kalendern! Det har varit ett enormt nöje och en stor glädje att ha sällskap av er varje dag i nedräkningen inför julen. Idag är vi framme och tack vare många dagisbarn som har skapat granar av olika slag och skolbarn som har "byggt" krubbor så blev innehållet både spännande, roligt och vackert. Jag gjorde inte kalendern klar i förväg utan för min egen del har det varit minst lika spännande och lite nytt att fylla luckorna, efter det år som har gått sedan jag tog fotona, att återuppliva allt det fina vi fick uppleva då, på Madeira, både Uffe och jag. Den här luckan gjorde jag klar igår kväll och så har jag jobbat mig fram dag för dag, bara för att få uppleva allt lite grann på nytt. 

 

En riktigt God Jul önskas Er alla! 

 

Copyright: Karin Eklund Pettas ekologiska 

 

onsdag 23 december 2020

Lucka 23

På Placa Central i Funchal bygger de upp en bamsestor krubba varje jul. En otrolig bedrift känns det som eftersom det normalt inte finns någonting annat där än en flat stenbeläggning från början.  Men ett Madeira i miniatyr uppstår på rätt kort tid, ca ett par dagar.

 Krubban har ett smått naivistiskt uttryck. Korna är små, människorna stora osv. Men man ser hur vardagen är på olika ställen på ön.

Mitt i "vardagslivet" så finns den "riktiga" krubban. På sidan om till höger, ser man en man med den typiska mössan på huvudet som spelar dragspel.

    Klicka på bilden så blir den större, då blir det lättare att se detaljerna mera noggrant. 

 Änglarna utanför Sé-katedralen har fått hjälp med musicerandet under dagtid. Välsignade blir de också.

    Tyg, knappar och en gammal handväska kan också bli en krubba .

 Bananplanteblad och lite bark! Mera behövs inte om man vet hur man ska göra. Ja, förstås kanske ett par flaskor till kropparna under "kläderna" också.

                        

 En dag kvar till dopparedan; en enda lucköppning väntar och så är det julafton!

 Ha en fin onsdag! Stressa lagom, det blir jul i vilket fall som helst.

 

                         Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

tisdag 22 december 2020

Lucka 22

Mitt i allt så har barnens egenskapade granar tagit slut. Snipp snapp snut så var de slut. De räckte inte ända fram till julafton så nu blir det annan glans och glittrighet att titta på under de sista dagarna innan dopparedan.

   Änglar fanns det gott om som hängde över gatorna i närheten av katedralen Sé. 

Utanför katedralen stod tre änglar och musicerade. Ni ser hur stora de är på människan som står framför dem och telefonerar.


            Naturligtvis så fanns det en hel del stjärnor också..

Jag har inte helt slut på barnkrubborna ännu men jag visar ändå en av dem som fanns i mänsklig storlek uppe i Monte. Ni ser på gallerdörren till höger i bild hur stora de är. Lucköppningar ska vara lite hemligstämplade men titta in i morgon...då har barnen ett finger med i spelet igen.


Det fanns många krubbor att titta på i Funchal.  Flera restauranger hade en utanför sin dörr. Här ser man några detaljer på krubban som fanns utanför Beer-House. En kvinna som bakar, ett vattenhjul till en vattenkvarn, en vävstol osv. osv..


Nu är det bara två dagar kvar till julafton och den sista lucköppningen.

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska


måndag 21 december 2020

Lucka 21

De har tydligen mycket gröna äggkartonger/flak på Madeira, så pass gröna att de passar utmärkt att använda dem till att göra en gran av

 Papper är bra till väldigt mycket och det är något som man oftast har i överflöd. En gammal bok, en tidning och så lite knåp på det så är krubban klar.

 I och för sig så kan man använda sig av skafferiets alla frön och nötter. När julen är slut kan man äta upp krubban. Inget går till spillo. Kan man kalla det andlig spis?


   Guldfärg på plastskedar och plastmuggar kan bli rätt så vackert det med

                        För min del så tar ängeln priset idag. ....


                       Dan före dan, före dan före dopparedan. Det börjar brännas nu...

                      Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska