tisdag 11 augusti 2020

Senaste lördag


Det gäller att passa på när vädret är på vår sida. Då tar vi båten rakt ut till havsbandet. Vi har ingen stor båt, bara en liten "Smulan", som vi kallar den lilla som tar oss fram dit vi vill med precis lagom fart. I lördags var vädret sådant att vi lade allt vi hade för händer på hyllan och så drog vi iväg ut på böljan den blå. Jag har många gånger redan under min bloggtid tagit er med till Ersklobb och jag kommer säkert att göra det igen och igen. Ersklobb är en av våra favoritklobbar, inte alltför långt bort från vår båtplats.  Det tar ca 20 minuter för oss att i lagom fart komma fram.

Jaha, ja, vad gör vi när vi är där ute då? Ingenting egentligen; vi bara är. Är vädret varmt som det var i lördags så slänger vi kläderna av oss och strosar omkring i bikini och badbyxor.  Landskapet har lagt upp skrakholkar  lite överallt i yttre skärgården, också precis där vi brukar landa på södra sidan av klobben. Där står holken och vajar för vinden. Undrar vad skrakarna tycker om att ha sjögång när de ligger på ägg? Tillsvidare har holken inte blivit använd men kanske nästa vår? Det ska bli intressant att få se hur det blir; kommer skrakarna att använda den trots sjögången och eventuell äggröra? Nåja, jag är kanske lite väl pessimistisk just nu. Vad vet jag vad skrakar vill? Själv skulle jag helst ha varit lite längre upp på land bland en-och havtornsbuskar om jag var en skrake. Men nu är jag inte det förstås...

Vi tar förstås kaffetermos och matsäck med oss.  Där sitter vi sedan och tittar ut över kobbar och skär. Ibland tysta och ibland ännu tystare men det uppstår förstås också någon stund när vi pratar och diskuterar något som dyker upp på pratagendan. T.ex när en snabbgående båt drar förbi som ett jehu. Vi undrar alltid varför människor har så himla bråttom nu för tiden. De hinner ju inte se vad som finns runt omkring dem. Nå det är förstås deras liv och vi har vårt och alla lever vi på olika sätt, men visst kan man undra över brådskan mitt i semestertider. 

 

En ung strandpipare pinnade på bland skummet som havet föste upp på hällarna. Jag har studerat skummet tidigare en gång och det innehåller mängder av smådjur och insekter, så det är säkert mumma för en liten fågel att hitta lite skumt skum  

Här får den läsare som har fotfobi titta åt annat håll en stund. Jag njuter stort av att ha fötterna i vattnet när jag ser mig omkring. Fotbad i solglittrigt vatten måste ju ge extra studs i trampdynorna eller hur? 

    På andra sidan ön vid näckros-"dammen". 

    Som vanligt hade vi också en suverän utsikt mot fyrlandskapet Sälskär. 

Ja, bättre kan man inte ha det är när man är där ute en lördag då vädret visar sig från sin bästa sida.  Vi lade ut ett 70 mm nät för att se om vi kunde få en id att röka till söndagsmiddag. Efter två timmar i vattnet såg vi från land att kobben hade dragit sig utåt och visste att vi hade fisk på nätet, så snabbt ut med båten för att ta vara på fångsten som mycket riktigt var en stor fin id . Som extra bonus fick vi två braxenfiskar också. Mycket mat, god mat på en och samma gång.

Rökt id är gott och iden var så stor att vi kommer att äta av den för tredje gången idag.

Alla bilder jag visar i dagens inlägg är från slutet av juli då vi var dit ut. Jag tog bilder i lördags, fina bilder tyckte jag, men hur jag nu bar mig åt så klarade jag i alla fall att radera dem alla, snopet nog. Ibland gör man saker som man inte ens vet om att man gör. Tur att det fanns några andra i arkivet.

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

söndag 9 augusti 2020

Skyltsöndag 9 augusti

BP håller i Skyltsöndagstemat för ett helt gäng med entusiastiska skyltare. Hos henne hittar du alla som är med i det trevliga temat. Själv önskar jag alla välkomna med älgskylten idag. Skylten finns på en stockstuga på Sandö i Vårdö i den åländska skärgården,  där goda vänner från Tyskland brukar hålla till när det inte är coronatider. Nu är de hemma i Stuttgart. På det sättet är det i år....

Älgen får bli min entre´till Skyltsöndagen efter några veckors uppehåll och ickeskyltande. För övrigt så finns Entrén på Havsvidden i Geta. De har använt gamla höstörar till "plank" vid entrén. Fiffigt i mitt tycke. 

Sänka farten ska man när det finns lekande barn i närheten. Någonstans i Geta (Dånö?) hittar man den här skylten, jag har glömt bort var jag tog bilden (suck) men budskapet är klart och tydligt eller hur? I och för sig så kan just den här skylten finnas precis överallt var som helst, så angeläget är det att tänka till innan man gasar på med alltför tung fot i trafiken.

Längs strandpromenaden i Funchal på Madeira, närmare sagt i Lido, så finns denna Book-crossing. Oftast är den tom men likväl tar vi oss dit för att se om jag hittar någonting som faller mig på läppen att läsa. Jag gillar allt vad book-crossing står för. Så fiffigt det är att bara ta en bok som någon annan har lämnat efter sig åt andra läsare. Efteråt lämnar man den tillbaka igen för eventuella nya läsare. 

I Catarinaparken finns det också en book-crossing. Det gamla lusthuset har fått ett bra ändamål ( ett tag var lusthuset förvaringsplats för parkens sittgräsklippare)  och dit styr vi stegen med jämna mellanrum när vi är i Funchal för att se om vi hittar någon bok att läsa på svenska eller engelska. Skyltningen syns inte men för att hålla stilen lite grann så kanske vattenflaskan i Uffes ryggsäck får duga. Tyvärr hittades inte många läsbara böcker där men den sista veckan, typiskt nog, så råkade vi hitta minst tre riktigt bra böcker, som vi sedan lämnade kvar i den lägenhet vi hyrde. Förhoppningsvis så har Duarte, vår hyresvärd, fått igång uthyrningen igen efter nedstängningen av samhället p.g.a covid-19 och att böckerna kan läsas av andra hyresgäster.

Den här skylten hittade jag i Mariehamn nära Torget. Ja, då är det så då. Jag avslutar inlägget för nu får jag inte affischera eller skylta längre. Det kan ju vem som helst förstå som läser den skylten. 

Nåja, en skylt till. Jag kan bara inte låta bli...

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

fredag 7 augusti 2020

Lite till från juli

 Jag tittar mig åter bakom en stund, en liten tillbakablick från juli som likväl kunde vara just nu för här ser vi "våra" rådjur titt som tätt.  På åkern nedanför oss finns tvillingmamman med sina små som börjar bli stora. Ett tag ännu får de njuta av det paradisiska innan höstjakten börjar den 1 oktober. 

En av bockarna brukar skrämma upp mig (eller egentligen inte, jag är inte så lättskrämd) med att i språng springa tätt förbi mig så marken dånar och växthusglasen klirrar under tidiga morgnar när jag är ute i trädgården för att öppna dörrarna till växthusen. Han kommer så nära att jag känner av hans värme och känner vindraget av hans flykt. Med ett smidigt hopp tar han sig över häcken, över vägen och ner på åkern där han stannar upp för att äta. Synd nog har jag inte haft kameran med mig så jag kan visa honom för er som tittar in här. 

Mitt i allt stökande med tömning av lider och annat så måste jag stanna upp för att ta en ögonblicksbild. En digitalis, fingerborgsblomma trängs med liar, borrar, bräder och annat krafs. Stegen speglar sig själv som en skugga mot väggen en varm och skön julikväll.

Våra stockrosor, inte alla men många, har fått fnatt denna sommar. De har blommat dubbelt,  blivit annorlunda, till förvåning för insekterna som har försökt att ta sig förbi den extra blomman som bildats i pistillen.  

Så här brukar de se ut men i år är trenden en annan tycks det som. Det här året går till historien på många sätt och vis. Coronaåret...

Vi har varit ute på sjön en hel del när vädret har tillåtit. Rättare sagt så har vi dragit iväg ut så fort som möjligt när vi har kunnat. Faktiskt inte så många gånger trots allt för juli var mera juni i år om ni förstår vad jag menar. Högsommaren gick på sätt och vis om intet, det har varit blåsigt, kyligt och allmänt kymigt för att vara juli. Men vissa dagar har vi ändå haft som har varit sommarlika/sagolika. Å andra sidan så har juli varit på vår sida på ett bra sätt. Det är mycket roligare att städa när vädret inte är det bästa. Då känns det mera befogat att stöka på. Åtminstone för min del.

Naturligtvis så finns det hur mycket som helst att skriva om vad som hände i juli i år men det blir det här lilla axplocket jag bjuder på. Tillsammans med skäggdoppingen och hennes två småttingar avslutar jag juli månad för i år. Jag simmar tillsammans med dem ut ur bild/ ut ur juli.

Augusti är här sedan en vecka tillbaka. 

Jag önskar er alla en skön weekend på alla sätt!

copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

tisdag 4 augusti 2020

En liten kort tillbakablick

Vad i all världen har jag gjort under hela juli egentligen?
Den frågan ställde jag mig själv idag när jag tanken på ett nytt blogginlägg dök upp i min hjärna.
Vad är bättre än ett bildarkiv att titta in i när man har glömt det som hände bara för några veckor sedan?
Ett bättre sätt att bli påmind om vad som har hänt finns knappast.


Som de flesta av er redan vet så öppnade vi aldrig vårt sommarcafé det här året p.g.a pandemin som
har fått oss alla att stå i givakt på olika sätt. Men vad har vi då gjort istället kan man fråga sig?
Vi har gjort en hel del av det där som vi har tänkt göra under flera års tid men som aldrig har blivit gjort.
Vi har röjt och städat så det har stått härliga till och så gör det fortfarande, står härliga till.
För när man städar hittar man grejer och vad ska man göra med grejer som man inte har använt på många år? Just det!
Vi har sorterat, rengjort, gnuggat och haft oss. Vi har sålt det som kan säljas och resten har gått till Returdepån. Så har vi hållit på och så håller vi på än i denna dag.
Vi har med andra ord verkligen RÖJT! Med stora bokstäver....
Här har det sett ut som om ett mindre inbördeskrig har gått av stapeln.
När man städar blir det inte alls städat under städandets gång.
Det blir liksom ännu värre än det var från början.
Det ena ger det andra på något sätt.
Nå, det börjar glesna en aning, till jul så kanske vi får det någorlunda klart.

En liten måsunge blev så trött på oss när vi höll på som allra värst så den somnade mot borst-skaftet som låg över dörrmattan som brukar ligga utanför cafédörren.  Där låg den som ett litet ljust nystan och snusade sött när jag upptäckte den; så fram med kameran men då tittade den upp och ropade på mamma som genast kom och så försvann den.


   Ett par gånger har vi lagt ut nät under dagtid, bara för några timmar och fått lagom mycket fisk
   till några middagar.
   Vi "rovfiskar" aldrig, vi vill bara ha så vi klarar oss någon vecka vad gäller fiskdiet, i taget.
   Okej, det kan "misslyckas", ibland blir vi utan och ibland får vi för mycket men nu i juli har vi fått
   det precis som vi har önskat oss.  Inte mera än vad vi har behövt alltså

   I bakgrunden på bilden syns lidret med de tre utedassen som en gång användes av skolbarnen
   när vårt hus var folkskola ( 1914-1965) för ca 35 barn från byarna här omkring på öarna
   Äppelö,Andersö, Isaksö, Snäckö, Dånö, Hällö, Lökholmen, Bonäs och  så Finnö förstås
   där skolan ligger
   (eller rättare sagt låg, för nu är det ju vårt hus och ingen skola längre som ligger här 😉 )
   Alla tre dassen har varit fullproppade med grejer av olika slag men nu har vi tömt dem och fått
   fram alla "hålen", tretton till antalet.
   Utedassen har blivit fotograferade av ett par damer i kommunen
   som vill dokumentera dem med tanke på en liten framtida bok och det var angeläget
   att få undan allt bråte som hade samlats där under många år.
   Givetvis, det måste absolut ske, den här typen av dass börjar bli sällsynta
   De behövde verkligen bli dokumenterade medan de fortfarande hänger med.
   Ja, jag lovar, vi ska gå på dass tillsammans någon dag.
   Men inte idag.

   Under tiden får den som vill, och som orkar, lyssna på mitt Sommarprat som jag gjorde den
   28 juli i Ålands radio. Musiken har de klippt bort men mitt prat finns kvar,
   där jag tar er med till min barndom på Köpmansgatan i Mariehamn.
 
   Headern visar hur hortensian på trappan ser ut idag.
   Den har varit så vacker alltsedan vi fick den
   under tidig försommar.
   Den är vacker ännu, den vissnande skönheten.

  
   Jag fortsätter blicka tillbaka i nästa inlägg igen.
  

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

  

söndag 2 augusti 2020

Igelkotteliv

    Idag bryter jag bloggpausen!
    Den blev mycket längre än jag själv hade tänkt; ja, jag hade ju inte ens tänkt ha en paus
    men nu blev det så i alla fall. Jag kände att jag helt enkelt inte hann med, inte hade stresstålighet
    i tillräcklig mängd för att vara på flera ställen samtidigt.
    Så bloggen har inte sett tillstymmelsen av sin bloggskriverska på över en
    månad. Hon har haft fullt upp med många olika saker men också varit lat som bara den
   

    Igår kväll iakttog vi som vanligt våra igelkottar.  Vi har inte en aning om hur många de är, vi vet
    bara att vi har dem i olika storlekar.  Bamsestor, stor, lite mindre och mycket mindre. Minst fyra
    storlekar av igelkott pinnar på överallt i vår trädgård.
    Alla tycks de ha bespetsat sig på att äta solrosfrön,
    för varje kväll, ibland mitt på dagen, tar de plats under brödträdet/fågelträdet
    (där talgkorv, frön och bröd finns) .
    Jag har lagt ut kokt mannagrynsgröt med ägg men men...
    ägget går an, men gröten kan du äta själv ser de ut som att tänka.
    De är ju vana sedan tidigare somrar att äta Ålandspannkaka med saffran i men i år finns ingen
    söt och god pannkaka, bara tråkig mannagrynsgröt kokad på vatten, så
    de ratar allt jag har lagt ut. De äter hellre solrosfrön så nu lägger jag inte ut annat än solrosfrön.
    Och vatten förstås.
    De klarar sig i vår bohemträdgård hur bra som helst, där det finns sniglar, maskar och kryp av
    stor variation. Deras små tassespår finns överallt i grönsakslandet varje morgon. De gör nytta de
    taggiga sötnosarna.



   Det tar på att vara igång både dag och natt. Det vet vi ju alla och igelkottarna tycks inte vara
   något som helst undantag.  Mitt i allt som de äter så kastar de sig på sidan och sover som små stockar.
   Ibland snarkar de ljudligt. Några  minuter i drömmens värld och så stiger de upp och fortsätter äta.
   Nåja, stiger och stiger upp.  De ligger och äter, precis som romarna gjorde för många hundra år sedan.
   Att ligga till bords är bekvämt helt enkelt. Man bara ger lite extra fart med bakfötterna så åker man
   lätt fram på magen till nästa fröhög. Precis så går det till...


    De tycks vara smått bekväma av sig men givetvis så lyfter de på "kjolarna" och tar sig till vattenhålet
    för att begärligt dricka sig otörstiga innan de drar iväg på matrundorna i trädgården och omnejd.



?Behöver jag säga att vi är mycket glada över att vi har många igelkottar här igen    

  Ja, så är jag då igång igen och jag vet att det är skyltsöndag men den här söndagen gör jag ett undantag och låter bli att skylta. Jag skyltar enbart med att jag tar upp bloggandet igen. Jag märker att det har hänt mycket på Blogger och fastän jag trodde att jag var väl förtrogen med nymodigheterna så märker jag att jag har rätt mycket att lära mig ännu innan den  nya kostymen sitter som den ska. Det är lika bra att vänja sig att det kommer att hänga lite snett ett tag framöver. Här måste läsas på

Apropå läsa, så kommer jag förstås in och besöker er alla som jag brukar besöka. Det har säkert hänt massor under de här veckorna i era liv som jag gärna tar del av. Jag är på väg, lita på det .

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska..  


torsdag 25 juni 2020

Bloggpaus


   
    Jag trodde att det skulle räcka med en veckas bloggledighet men där gick jag bet,
    tidsoptimist som jag är. 
    Nu tar jag paus och återkommer efter den 15 juli ( i år, bäst att säga det också)
    Jag ser redan framemot att vara här inne igen, men allt har sin tid av olika skäl.
    Positiva skäl den här gången. Men mera om det längre fram.

    Ha det bra alla och njut fullt ut av den vackra sommaren var än ni är!



    Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

onsdag 17 juni 2020


    I flera dagar har jag tänkt att jag ska skriva ett inlägg men det har helt enkelt inte fungerat.
    Plötsligt så finns det så mycket som måste göras som jag inte har räknat med alls.
    Bra saker, men sådana som måste få ta sin tid.
    Så jag låter allt få ta sin tid och låter bloggen vila några dagar.

    Men givetvis så vill jag önska er alla en fin och glad midsommar med en bild av
    midsommarrosen/bondrosen som har slagit ut precis så där lagom till midsommar.


    Ha det gott alla! 

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska