Lissabons Oceanarium, del 3

        Idag blir det  Lissabon och det fina Oceanariumet igen som gäller.

        Vi befinner oss fortfarande i samma utrymme som jag redan har berättat om 

        i del 1 och del 2

         Lite mallig och det med all rätt, ser den ut den fina Klipphopparpingvinen eller hur?
         Rockhopper penguin heter den på engelska och Eudyptes chrysocome på latin.
         Jag fick en känsla av att den inte var riktigt bekväm med alla ljud runt omkring sig men likväl
         så stod den kvar där en lång stund och bara tittade på oss människor.
         Vi är säkert tröttsamma att titta och lyssna på och just den här dagen var
         det mängder av mindre barn tillsammans med sina lärare och dagispersonal på besök.
         Stundvis så var ljudet väldigt högt och mångfacetterat. 
        
         Den finns i naturligt tillstånd vid Falklandsöarna, i Argentina, i Chile och brukar häcka
         vid Kap Horn, så kanske Ditte rentav har sett den när hon stävade fram där med sin Bosse
         för snart ett år sedan? (Givetvis så stävade de på med hjälp av ett kryssningsfartyg)

         Dessvärre har den här arten av pingviner en sårbar status.
         Hoppas att det svänger och att sårbarheten blir ett minne blott så småningom
         Jättefin är den.

 

Stilla stod de inte alls, Magellanpingvinerna, /Magellanic penguin, Spheniscus magellanicus/ i sin tur. De var många, de var nyfikna och mycket på alerten.

Vissa av dem ställde sig förstås med ryggen åt oss,

men mest verkade de helt enkelt att ha annat för sig.

Vem har tid med människor jämt och ständigt?  

Ett par, till synes extra nyfikna, gladlynta? individer, tog kurs mot mitt håll där jag stod och 

fångade in dem på bild ( det finns många bilder ) .

"Oj, de kommer närmare ",tänkte jag och hjärtat

klappade lite extra förväntansfullt på att få lite mera kontakt med sötnosarna....

som givetvis härstammar från Magellans sund

     Men det var inte mig de var intresserade av, det var de mindre barnen som hade dykt upp vid min
     vänstra sidan som lockade. Givetvis." Ska vi leka?" såg de ut som.
     Så rörande.

     Det intressanta i sammanhanget är att pingvinerna trivs så bra i Oceanariumet att de t.om. häckar
     där och sköter om ungarna i ca 8 -10 veckor och så där fortsätter det.
     Flocken blir större hela tiden.

     På en tavla i närheten kunde man läsa att var och en av dem har ett eget namn.
     Att vara anställd där skulle vara rena drömjobbet för min del . 

    De tre senaste bilderna visar en alkfågel, men dessvärre så har jag inte det rätta namnet på den fina
    fågeln, så det får räcka med att det är en alka. Jag har försökt hitta namnet på den men jag ids
    inte skriva ut något som jag är osäker på. ( en slags grissla?)
    Kanske någon annan vet ? Berätta gärna!
    Den fanns också i utrymmet med Inkatärnor, lunnefåglar och pingviner.
    Alla tycktes trivas bra tillsammans, som hand i handske ungefär

    Sen gick vi vidare.
    Men mera om detta en annan gång.

    Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

En grå novembertisdag

    Det är inte bara gråväder som gäller den här tisdagen.
    Jag har förstärkt det gråa med att tova i grått idag.
    Ulligt och gulligt är det på sitt sätt.

   Vad det ska bli visar jag längre fram när det är klart.   😉

   

    Helt grå får inte en novembertisdag bli, så jag tog fram frusna jordgubbar ur frysen
    för att tina upp innan jag gick ut ....

 
    för att hjälpa Uffe med att täcka in hans bil inför vintern.
    Undrar om jag borde slå röda vackra snören runt både bilen och båten?
    Det kunde ju bli årets juldekorationer som välkomnar dem
    som kommer hit till oss  på visit.
    Måste nog fundera lite till men visst kliar det lite i fingertopparna...
    Lite skulle det lysa upp i allt det gråa eller hur? 

    
      Den allra sista rosen för året har haft det kallt men de två sista knopparna tog jag med mig in
      Få se om de orkar slå ut?

     Ute är det fortfarande grått och vått, här inne är det varmt och skönt.
     Nu väntar en stund med jordgubbarna som snart är ett minne blott.

     Ha det tisdags-bra alla !

     Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
   

Pris

    Pris är veckans ord att tolka i  Sannas fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. 

    Utmaningen i sig går ut på att man med bild och/eller text tolkar det angivna ordet.

    Det är fritt fram för egna funderingar och tolkningar. 

    Och alla är välkomna att vara med. 

    Klicka på länken så kan ni läsa vad alla andra som redan är med skriver.

   Men vadå,  varför visar människan den där bilden? Vad har den med veckans tema att göra?
   Förklaringen är enkel. Det där är "affären" som vi går förbi nu och då när vi
   levadavandrar på Madeira...
   För ett antal år sedan så sålde man madeirabananer och passionsfrukt där, men
   eftersom levada-vandringarna har blivit allt populärare så har utbudet ändrat lite från och till.

   De flesta har egna vattenflaskor med sig men den som går en levada för första gången
   och inte har insett vätskans betydelse har möjlighet att sätta en slant i burken som finns och sedan
   släcka törsten.
 

    Priserna är tydligt utmärkta.
    En öppnare finns det också ifall det behövs för den som vill köpa en Coral-öl.
    I år när vi gick förbi var utbudet annorlunda där igen. Vatten fanns, också bananer
    men i all synnerhet blom-lökar och knölar.  Fantan och ölen hade försvunnit
    Egentligen får man inte föra ut blomknölar från Madeira tror jag, men... ja, till försäljning finns
    de inte  bara längs levadastigarna utan också på andra ställen i samhället. Är man fiffig så kan
    man plocka dem med sig helt gratis där man går fram, för det finns precis hur mycket som helst
    av de varorna längs vägkanterna. Man sparkar upp dem ibland, utan att mena det.
    Madeira är ju som att gå i en blomsteraffär
   

    Dyrbara knivar har jag fångat någonstans i Europa.
    Alltför dyrbara för våra plånböcker dock ( priset är i euro)

   " Märkesvaror" kan man köpa billigt på marknader runt om i Europa. 

   Att det är plagiat finns det inget som helst tvivel om men ingen bryr sig om det trots att det är helt 

   och hållet emot alla lagstadgade regler. Bilden tog jag när vi var på Kreta -17 och besökte

   marknaden i Rethymnon.

 

Grönsaker köpte vi i alla fall och till förmånliga priser...

    Skinkor i långa rader, förmodligen i Santa Pola eller i Malaga. Spanien är landet i alla fall. 

    Olika sorter, olika priser, bara att välja för den som vill köpa. 

    Vi gick förbi men via minneskortet tog jag hem skinkorna i alla fall.

    Flera prissatta varor av det sötare slaget. Croissanter är i ropet och går åt. 

    Nej, vi gick förbi igen. Tråkmånsar är vi  😉

   

   Vid grönsaksdiskarna i den stora saluhallen i Malaga stannade vi till i alla fall och köpte lite

   grönsaker med oss hem. Inte jordgubbar  men paprika och zucchini inhandlades.

   Att hitta något som är ekologiskt odlat  längre söderut i Europa är många gånger en fåfäng tanke.

   Det finns ställen men så gott som aldrig i de stora hallarna och butikerna. Glöm det!

   Man får söka sig till mindre affärer samt till de få och små eko-butiker

   som finns och som man hittar via Internet. 

   

   Ibland förstår jag inte att det ska vara så svårt men så är det. Vi har olika syn på miljö inom 

   samma EU som vi befinner oss i. Men det kommer säkert. Hoppas jag. 

   På Madeira har mycket ändrat till det bättre under de år som vi har varit där på besök. 

   Kanske vi har gnällt tillräckligt mycket?

   Haha, nejnej så som Ida är i Astrid Lindgrens Sommarvisa är jag inte;

   jag tror inte att vår lilla påverkan har gjort något alls, men vi börjar bli många  som vill ha

   förändring och då händer det saker så småningom. 

   Ensam är man inte stark; det är en myt.

    Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

Skyltsöndag

    Eftersom jag är inne på det runda det här veckoslutet så fortsätter jag också med runda skyltar
    under dagens tema som bloggvännen  BP förvaltar. Igår handlade mitt inlägg om Runt. 
    De andra som också deltar i dagens tema hittas HÄR

    På den inglasade verandan i mina saliga svärföräldrars hus hängde en stor veteranskylt på en av
    väggarna.  Båda , nu bortgångna, hade varit med om andra världskriget på väldigt nära håll
    och givetvis så hörde de till Veteranföreningen som mycket aktiva medlemmar efter kriget och
    ända tills de lämnade den här världen.

   Ecoponto-skylten hittade jag någonstans på Madeira för något år sedan. Jag såg den egentligen
   för den fina murgrönans skull, den som klättrar uppåt längs muren i förgrunden.
   Det är inte alltför längesedan som det knappt fanns en sopcontainer för allmänheten alls där.
   Men det har gått framåt i rejäla stora kliv, säkert via
   hjälp av EU-direktiv och ekonomiska bidrag, vilket är jättebra.
   Nu kan man sortera sina sopor på bästa sätt nästan överallt på den stora gröna ön i Atlanten.

           Längs kajen på Kobba Klintar blir man välkomnad på franska. Så fint!
           Man stiger glatt i land.
           Återvinning som värmer mitt hjärta är det också att göra en fender av
           ett gammalt gummidäck.
           Skydd för båtar och lätt att sätta foten i ringen och vips
           upp på fast mark. Om man inte vill ta landgången som bjuds förstås.
           

           Givetvis så måste jag ta ett varv via min bildoktor igen. No-nox motorfeul och en gammal
           vacker billykta blir ett vackert stilleben

            Jag minns inte var jag har tagit den här bilden, troligen i Spanien någonstans men
            mycket runda saker finns runt den fyrkantiga skylten Party fiesta.

    Här brukar vi stanna till någon gång och vila benen när vi går stadslevadan Piornais
    från ända till ända tur och retur i Funchal,  ca 22 km för vår del, beroende på var vi bor
    och var vi startar ifrån.

     Jag som i normala fall inte har tyckt särskilt mycket om öl har lärt mig att det är jättegott
     helt plötsligt.
     Det lokala ölet är precis lagom starkt (eller svagt?), lagom smakligt och oftast också lagom
     tempererat.  Inte för kallt, inte för varmt.
     Kostar knappt något alls i jämförelse med vad det kostar här hemma på den här ön.
     En liten skylt O Melhor Café fanns på det runda bordet som man hade gjort av överblivna däck,
     rep och en skiva, gjord av golvplankor,  på det.
    Jag gillar återvinning på det här sättet. Man tar det man har och gör något användbart av det.
    Caféägarna i periferin får kämpa lite mera med ekonomin än de som ligger mera centralt,
    så vi stannar till för att hjälpa till och dagens måltid intas. Sen blir det bara en lätt sallad
    på sin höjd.
      

     
    Ställets Prego var riktigt god, den också.
    En Prego räcker gott och väl till oss, vi delar den alltid
    och blir proppmätta.
    HÄR har jag skrivit om prego tidigare, titta gärna in! 

    Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

Runt

Frukost runt det runda bordet på en balkong någonstans på Teneriffa i februari -16

   
    Runt är veckans ord att tolka i  Sannas fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. 

    Utmaningen i sig så går ut på att med bild och/eller text tolka det angivna ordet.

    Det är fritt fram för egna funderingar och tolkningar. Och alla är välkomna att vara med. 

    Klicka på länken så kan ni läsa vad alla andra som redan är med skriver.

Som vanligt har jag letat i mitt bildarkiv och också hittat en hel del
saker som är runda och går runt eller runt omkring.
Så mycket runt det egentligen finns i vår vardag!
Pariserhjulet i Malaga är runt och snurrar runt, runt
För övrigt så är väl alla pariserhjul runda och snurrar runt 😉

    Den här killen på Kreta (Rethymnon-16) körde runt med däck runtom i stan

    på runda hjul och bra gick det att runda på, på tre runda hjul. 

    Det här börjar likna ramsan om de sju sjuka sjuksköterskorna som skötte sju sjuka sjömän    

    på det sjunkande skeppet eller hur det nu var

En palm på Rhodos- hösten -16
planterades förmodligen som litet "barn" i en stor kruka
men alla små blir stora så småningom och så går det som det går
Den runda krukan runt stammen hänger med tillsvidare
fastän sprucken. Men det vet vi ju alla att även rosor i ett sprucket
krus är rosor, så nog är en palm också en palm




En annan palm på samma ö har låsts fast eller?
Runt stammen finns ett cykellås i alla fall.

    En nytagen bild måste förstås runda av det här runt-inlägget.
    Jag har plockat undan i trädgården, lagt in saker på sina vinterförvaringsplatser men plötsligt
    så hittade jag en kvarglömd glaskula som hade gömt sig i rabatten.
    Där låg den nästan osynlig i myntan
    ungefär som om den ville gömma sig men vips så hamnade den jordiga kulan i vattensån som
    är rund.
    Följande morgon var det is på vattnet ( som jag slog sönder med stor lust och glädje)
    Barnasinnet har aldrig lämnat den här tantadoran.
    Nu är den runda glaskulan på plats där den ska vara, den runda sån tömd, tvättad och förpassad
    till sin plats medan "isflaken" ligger kvar på gräset och väntar på varmare väderlek.
    Fastän kanske inte i alla fall, för is vill väl inte smälta? Då är det ju ingen is längre.
 
    Det går lite runt ibland, liksom på rundgång men det bjuder jag gärna på . Hela gänget runt.
    Nää, nu räcker det, over and out. 

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

Lissabons Oceanarium, del 2

   Så tar jag er  med till Lissabon igen och till Oceanariumet. Vi befinner oss fortfarande i samma
   utrymme som i Del 1, där Inkatärnorna flög runt våra huvuden
   och också runt Lunnefåglarna (Lunnefågel (Fratercula arctica) ).
   som tillhör familjen alkor
   Riktiga mysfåglar verkar de vara.
   De var för det mesta helt tysta men ibland kunde man höra ett ”arr-uh” eller liknande ljud från dem.

    De verkade vara precis lika nyfikna på oss besökare som vi var på dem
    Lunnefåglar är skickliga simmare och dykare.
    De flyger oftast mycket lågt och snabbt över vågorna med surrande rörelser av de korta vingarna.
    Lunnefåglar kan bli gamla och man har hittat individer i Skottland som är äldre än 30 år.

   Lunnefågeln häckar på gräsbevuxna branta sluttningar på öar och vid klippiga kuststräckor.
   De placerar sina bon i jordhålor i gångar och små hål i stenrösen intill kustklippor.
   De bildar par vid femårsåldern. Hanen uppvaktar sin hona med att ge henne mat i form av
   småfisk. Både före och efter äggläggningen pågår uppvaktningen.

   Lunnefågeln häckar i Nordsjön, norra delen av Atlanten och vid Norra ishavet men också
   vid Europas, norra Asiens och Nordamerikas kuster.
   Kärnförekomsten finns på Island men också i Norge, Färöarna och Skottland.
   Jag vet att de också finns på Norra Madeira längs kusten men jag har inte själv
   sett dem där ännu. De är flyttfåglar men till häckningsplatserna kommer de alltid tillbaka.

   Det var ett sant nöje att få uppleva Lunnefågeln på så nära håll som vi fick göra i Lissabon.
   En väldigt fin och intressant fågel är det.

   I samma utrymme fanns/finns också andra härliga individer, men mera om dem i nästa
   inlägg från Lissabons Oceanarium.

   En skön torsdag önskas !




   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

   

Novembersol

Vit malva

   På något sätt tänker man sig november som den allra värsta månaden
   under året, mörk, disig och bara för hemsk. En månad man gärna vill vara förutan.
   Många av oss intalar oss väldigt bestämt att det är så,
   men åtminstone nu i början av månaden så har alla dessa tankar kommit på skam
   för min egen del.
   Tillsvidare har solen skinit varje dag och solljuset plockar fram skuggor och skönhet på sitt
   speciella sätt. När solen ligger lågt blir skenet alldeles extrafint den stunden på dagen då
   det är som ljusast.

Bondpion

   De flesta växter har vissnat men är ändå vackra i slutskedet av säsongen.
   Snart prunkar bondpionerna igen...

    Vävarkardans fröställningar är alltid vackra. Nu har alla frön landat lite överallt i vår trädgård
    och i vår får vi se var

   En liten gul morsdagsros försöker få till en sista blomning för året.  Jag vet inte om det lyckas
   längre. Den som lever får se

   Nypon finns det väldigt gott om i år här hos oss. Jag väntar tills de har blivit rejält frostnupna
   Sedan äter jag några direkt  från busken när jag går ut. Varje dag.
   Vitaminer kan man inte få tillräckligt av den här årstiden och inför årstiden som stundar
   C-vitaminrikt är nyponet, gott är det också i mitt tycke.
   Jag bara sätter in ett i munnen, suger ut det allra godaste och spottar ut fröna ....
   Hm, ja, kanske det är därför vi har så många nyponbuskar runt omkring oss ?
   Jag hjälper antagligen till med att sprida dem.
   Det händer att jag plockar nypon till en soppa men det händer mera sällan för varje år som går
   Nej, jag köper inte c-vitaminer eller vitaminer alls på burk, jag tar vara på dem i vår trädgård
   efter bästa förmåga.

    Askarna runt omkring oss har slängt nästan alla sina blad till marken och överallt hänger
    vackra fröknippen från grenarna. Jag får alltid lust att göra något av dem i dekorationssyfte
    men har aldrig kommit till skott ännu

    Ett par nötskrikor som finns här ser till att tömma frökorgarna. Vackra fåglar är de men
    de kan nästan skrämma slag på vem som helst när de upplåter sina stämmor.
    I morse tittade vi på när en sparvhök landade här, nötskrikorna skrek mera eller mindre bort den
    Det såg nästan ut som om sparvhöken fick i nervtrådarna av ljudet, det skrikande, skränande
    Den tog sig snabbt härifrån och lika snabbt var småfåglarna här igen, förmodligen glada
    för att nötskrikorna låter som de låter

          Jag har bytt ut en hel del korgar igen. Det måste till nu och då när de blir för smutsiga
          så ett helt gäng gick upp i rök när vi ändå eldade ris rör ett par veckor sedan.
          Nu har en liten korg blivit en favoritkorg för ekorrarna.
          Det finns flera korgar förstås men märkligt nog så är det den
          minsta som alla vill sitta i så det gäller att vara först till kvarn...
          Bara en ekorrumpa får rum i den samtidigt.

    Flyttfåglarna har ätit sig mätta på rönnbär, så mätta att de till och med lämnade rätt många kvar.
    Det har varit ett riktigt rönnbärsår i år. I bakgrunden lyser det fortfarande lite grönt
    Lönnarna har inte givit upp helt och hållet än.

    Ett litet solskenssvep blev det idag som bevis på att november också kan vara väldigt vacker.
    Ja, vi har frost alla nätter men fortfarande finns det lite blommig kraft kvar att njuta av.
  
    Huvudbilden på den Nakna jungfrun visar att det bara finns en enda sådan kvar som har
    lagt sig ner för att vila.

   Ha en fin dag alla!

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska