Det tar sin tid att landa

    När man som vi, har jobbat från tidig morgon till sen kväll under femtio dagar i ett kör,
    så blir man aningen trött rent mentalt.
    Det smyger sig på mot slutet av säsongen. Man blir lite urlakad
    Man är hela tiden på gång, lite i givakt, för att allt ska fungera
    så tillfredsställande som möjligt för de gäster som kommer.
    Så när man stänger är man fortfarande aningen på gång, men med bromsarna påslagna
    Det gnisslar lite grann innan man har landat ordentligt. Ungefär.
    Vi är fortfarande på väg ner till landningsbanan men snart står vi "stilla" igen.

    På måndagen städade vi, trimmade gräs som inte har trimmats tidigare på grund av torkan
    och eldfaran, men efter det så bara var vi och bara kände efter hur det är att vara ledig.
    Vi njöt och åt upp den allra sista glassen vi hade i frysen.

    I går tisdag tog Uffe åter tag i trimmern och jag tog tag i trädgårdslandet där jag hade vackert
    sällskap. Färgkullan drar till sig fjärilar och andra insekter.

  Det blir  många bunkar fyllda av grönsaker just nu. Snart är alla bönor skördade, brådmogna som
  de är i år, zucchini får vi så vi knappt vet vad vi ska göra med dem alla. Men det är bara angenäma
  "bekymmer".
  Goda också förresten

   Jag tror att jag aldrig har börjat med att ta upp potatis tidigare så tidigt som jag gör i år, men det är
   faktiskt dags.
   Den långa heta sommaren har gjort sitt, tydligen.

    I går tog jag upp potatis till  en "gåbortblomma".
   Vi var bjudna till min kusin Mona och hennes man Lasse, till deras stuga i Lemland.
   Det har varit på gång i flera år men vi har aldrig fått till det
   tidigare men nu fick vi det.
   Till det.

    Så skönt det är att landa vid havet.
    Om "knuten" i mitten på bilden ligger Ålands hav
    Att vara nära havet är det bästa för både Uffe och mig.
    Då känner jag mig själv som mest jordnära, hur märkligt det än låter

   Några timmar i gott sällskap över en bit god mat, fina samtal, många skratt och att bara vara
   är det bästa. Deras lilla stuga rymmer så mycket fin känsla och stämning.
   Naturligtvis, så goa  människor som de är. Det kan inte bli på annat sätt

   På andra sidan viken gick det kossor och betade i lugn och ro på strandängen.
   Idylliskt så det förslog. Så småningom susade vi åter hem efter en fin dag.
   Så mycket man har att vara tacksam för.

   Nu just kokar jag äppelsaft och snart ska det bli potatisupptagning igen
   samt de sista bönorna ska skördas.
   I morgon börjar förberedelserna inför lördagens dopkalas i Gula salen.
   Det rullar på i skön takt.

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

26 millimeter och....

..många varma vindpustar senare

Ibland blir det inte alls som jag har tänkt mig.
Jag har förstås tänkt skriva blogg och har också gjort det i huvudet ett antal gånger men när jag har satt mig ner framför datorn så har antingen inspirationen flugit sin kos
eller så har jag varit för trött.
Att läsa andras bloggar har bara inte blivit av men snart så blir allt normaliserat igen.

Nu har vi bara två dagar kvar av öppethållningen i sommar.
Märkligt nog så är det så.
Jag tycker ju att vi nyss öppnade med vernissage och plötsligt så
är det dags för folk att komma hit och hämta sina konstverk och hantverk som de har köpt.
I morgon är sista dagen för den här säsongen.

När jag tvättade ett antal av våra arbetsskjortor idag
så insåg jag att nu är det bara att lägga undan dem till nästa sommar.
Många gäster har skrattat åt vårt klädstreck där skjortorna har hängts på tork under sommaren
och undrat om vi har ett fotbollslag inackorderat
I år har det varit skönt att byta skjorta många gånger per dag, så svettigt som vädret har varit.

Den ena efter andra av våra stamgäster har varit här och tagit adjö för i sommar.
Vi blir glada för att de kommer för att säga farväl och vi blir ledsna för att de far.
Tala om dubbla känslor.
Men så är det när sommaren går mot höst igen.
Tranorna ropar bakom grannens hus och det om något är ett tecken på förändring.

Vi har fortfarande torrt i markerna.
Regnet som kom har blåst bort och jag måste vattna trädgårdslandet
nu och då,  men inte lika ofta som tidigare.
Nattdaggen ger god hjälp.

Jag skördar bönor, persilja, tomater, gurka, paprika m.m. varje kväll.
Allting mognar mycket snabbt i år, så skördandet är i full gång.
Nå, det är som det är med det, det är bara att anpassa sig efter bästa förmåga.

Ett litet livstecken blev det här!
Vi lever, vi mår bra och så roligt som vi har haft den här sommaren vet jag inte när vi har haft.
Jag har verkligen njutit, jag har haft roligt och även om dagarna blir långa så har det varit
förnöjsamt på många sätt.
Allt har sin tid och det börjar kännas bra att få sätta upp Stängt-skylten för den här säsongen.

Vi är i full fart med förberedelserna för nästa år.
Som vanligt finns det idéer om hur vi  kan förbättra och förändra.
Men det hinner jag berätta mera om när nästa sommarsäsong närmar sig.
Som sagt, allt har sin tid.



Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

3 mm

    3 mm regn och spännande molnformationer fick vi i går kväll...

    Eller rättare sagt så kom hälften av de tre millimetrarna först och sedan resten under natten då
    vi hade somnat till Tors hammarslag i söder

   Äntligen får vi säga och känna tacksamhet för. Nu är det åter varmt och kladdigt, solen skiner, men
   en första början är gjord att bryta högsommarhettan. Ett åskväder måste nog ytterligare till innan
   vi får en s.k. normal sommarvärme igen.  Men vilken lyx att ha regnvatten att vattna tomater
   och gurkor med idag. De småskrattar så det nästan hörs i växthusen...Ah, himmelskt vatten!

 
   Andra glada är vinbergssnäckorna som visade sig på gången i morse.
   De har varit "borta" sedan midsommar, då ett litet regn föll .
   Fördelen med torkan är att mördarsniglarna inte har visat sig alls, så nu får jag räkna med bråk..
   Eller rättare sagt,de får göra det, för jag har vässat saxen. Ikväll blir det en rejäl omgång som
   väntar dem om de bara vågar visa sig. Huvuden ska ryka!

  Ha det gott alla! Ha det vått alla!

  Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

Väderspänningar ?

Nu kanske någon av er rycker till lite grann när ni läser rubriken?
Nej, jag tänker inte alls skriva om gaser och magproblem utan något helt annat...
Vädret börjar påverka, tycks det som.
Ständig sol, ständig blåst, ständigt hett (både dag och natt) tar ut sin rätt.
Tror jag.

Alla björkar är bruna och tappar sina löv, gräset behövs inte klippas alls, för det går av av sig självt

Varför skulle annars damen som kom in genom cafédörrren,
vara rent av oförskämd redan vid
första steget över tröskeln?
Hon kom hit för att klanka på oss, på allt och ingenting.
Nej, vi känner henne inte alls och hon har inte varit här tidigare
Men missnöjd var hon så mycket hon bara orkade vara missnöjd.
Hon hade tydligen satt det i sinnet redan innan...

Det var en gång ett blomland....

-"Bullarna? Är de förr-gårdagens eller gårdagens?"
-"Ursäkta, men vi har alltid dagens."
-"Nå, vad kostar de då?"
- "2 € styck (stora bamsingar, eko).
Fnys och stön, elaka nedsättande blickar blev svaret medan samma blickar
svepte över allt vackert glashantverk som Ritva har gjort.  Det dög inte heller...

-"Kan man få gratis vatten då?"
-"Ja, naturligtvis."
 Men tydligen dög inte ens det för hon gick ut, tog ett ångande varv via Fyrklövern,
kom in igen och lånade toaletten för att sedan högt deklarera att hon skulle fara vidare.
Det var absolut inget ställe för henne det här...

I bruna nyanser

 
Tack och lov, tänkte vi . Elaka surtanter avstår vi gärna.
Våra andra gäster skrattade åt "tant-eländet". Lika oförstående som vi, var de också. 
Man kan ju inte annat än skratta egentligen men visst är det märkligt att det finns
människor som mår så dåligt att de måste vara elaka ända in i benmärgen
och sprida galla runt sig var de går.
Det måste handla om väderspänningar...för spännande är vädret verkligen nu just.
 

Tack och lov så är det en på tiotusen som beter sig ohyfsat.
Jag blir bara intresserad över varför en fullvuxen människa bär sig åt som den gör.
Nå, de andra 9999 är så mycket rarare och trevligare att ha att göra med så
ingen mer energi ger jag åt den surtanten, som for iväg i en husbil.
Må solen lysa över henne och ge henne sinnesfrid!
Eller kanske hon behöver bevattning? 

En liten ekorrmamma kommer hit och äter sig mätt på frön varje dag

   Filip o Filippa Fasan
  

Nu sitter jag här i sen timme och väntar på regn.
Det har sett regnsjukt ut några timmar redan men nu har molnen dragit västerut...
ett nytt molntäcke är på väg österifrån, så få se hur det blir.
Varma vindar, starka vindar sveper förbi och över oss just nu när mörkret faller.
Vi har fått 16 mm regn sedan 5 maj, det är torrt.
Regndans?
Uffe bad mig just komma ut och titta på molnen som kommer med fart mot vårt håll...
Kanske, kanske...

Copyright:Karin Eklund, Pettas ekologiska

Det är torrtider...

Inte bara i naturen är det torrt...
Även jag är aningen torrlagd i tankeverksamheten för tillfället
Jag har dessutom inte haft tillräckligt med tid för att skriva några rader här

Vi har gott om pärlemorfjärilar

Nu är det söndag morgon och degarna till dagens kaffebröd jäser i bageriet
Det är varmt, det är soligt, det är brunt, björklöven faller
Inget som överraskar någon längre förstås, för vi har verkligen fått en rejäl värmebölja
över oss den här sommaren som har medfört en torka som vi inte har upplevt på flera år.
Med allt vad det innebär.
Nej, jag tänker inte gnälla om det.
Det är som det är...

I växthuset trivs tomaterna

På Åland pågår Sjödagarna, Rockoff och en hel massa loppisar.
Jag är förundrad över alla loppisar som finns överallt.
Bara i Geta finns ett rätt stort antal. Igår var flera på gång över bygden...
På rak arm kan jag räkna till sju
Bra är det att alla har en gemensam dag när folk som vill fynda ändå är på gång i kommunen
Då kan de fara från den ena till den andra och leta det de är ute efter
Jag hoppas att affärerna gick bra för  alla

Nu sprutas det formligen ut gurkor i växthuset....

Annars är det den vandrande pinnens tid.
Ni vet, när gästerna kommer i ultrarapid fart eller icke fart.
Svetten lackar och de ser nästan  pinade ut bara av att gå från den sköna bilen med avkylningsmöjligheter och sedan stiga ut från den svalkan rakt in i hettan.
Så där som man kan känna det när man stiger av flygplanet som landat i söderns värme när
man har lämnat ett vintrigt Norden.
Man går mot en het vägg ungefär.
Det flesta orkar bara dricka...kanske äta något smått och gott.
Förståeligt nog.



Själva äter vi enkla sallader till middagarna och dricker vatten dagarna långa.
Tur nog så är det svalare på insidan stenväggarna än utanför dem.
Men även stenar har en förmåga att magasinera värme när solen
har skinit på dem ett längre tag
Tur att det finns fläktar, tur att det finns el som kan hålla igång dem
och tur är att vi har vatten.

Men mycket trivs i värmen, som gurkor, tomater och zucchini,
Getingar finns det gott om, men även andra insekter som bin, humlor,blomflugor och fjärilar.
De har troligen längtat efter värmen.

    En liten bönrapport kan jag också ge. Ja, i år har det gått vägen. Vi får bönor...
    Fasanerna nyttjar dem nog men de äter inte upp dem. Nu ligger de helst mellan plantorna och
    söker svalka och lite fukt.  Utan bevattning skulle inte trädgårdslandet leva alls, så dit går
    vårt vattnande i år.  En rejäl rotblöta varannan kväll bjuder vi på.

   Så här långt den här gången.
   Kan ni tänka er, att nu är det bara tre veckor kvar av säsongen innan vi stänger?
   Ett barndop ska hållas här om fyra veckor men caféet stänger den 12 augusti kl. 17.
   Tiden går fort när man trivs...

   Ha det bra alla !

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

,,,och snart har en vecka gått igen...

     Jag som tänkte skriva så mycket på bloggen!
     Men ack så jag bedrog mig!  Idag är första dagen sedan söndagen som jag har
     möjlighet att sätta mig ner här vid datorn för att få till ett inlägg.
     Vi har fortfarande torr väderlek, hög temperatur  och en sol på himlen varje dag
     Lantbrukarna lider nöd, fodret tar slut och nödslakt pågår också här på Åland.
     Men i trädgården, den lilla, den egna, finns möjlighet att ta vara på vatten till bevattning...
     Det går att hålla liv i det växtliga om man använder det våta behövliga på ett vettigt sätt.

    Tur att man har varit med before, som det heter. Fastän vi har bra tillgång eller åtminstone
    borde ha det, till eget brunnsvatten, så tar också vi det försiktigt med användandet.
    ( man kan ju inte veta så noga hur ådern mår där i underjorden, när grundvattnet sinar. )
    Jag sköljer inget under rinnande vatten rakt ner i avloppet längre. Nu finns en bunke
    i diskhon som tar hand om allt vatten som jag sedan bär ut och vattnar växterna med.

                            Jag luckrar i trädgårdslandet runt växterna. Det är ett utmärkt bra
                            sätt att ge fukten möjlighet att nå ner till rötterna när man vattnar landen.
                            Gröngödslingen består inte av gräsklipp just nu, gräset är brunt, torrt och brister
                            när man går på det men rabarberblad, libsticka och liknande lägger jag ovan
                            jord eller så gräver jag ner för att ge jorden den lilla hjälp som är möjligt.
                            Bilden ovan visar nästa års blivande sallatsfrön.
                           Jag tar vara på frön från egna plantor.

             De röda vinbären är plockade och redan använda till Emmy, bärpajen men nu kommer
             de svarta. Det är dags att skörda dem i dagarna.

    Tomaterna ändrar färg i takt med hur de mognar....

     Gurkorna levererar...

                     Snart kan vi erbjuda våra gäster tomater ur egna växthus. Nu köper vi ...
                     men snart så blir det andra bullar (tomater)

   Varje morgon gör jag som vanligt. I tidig timme medan degarna jäser i cafébageriet så tar jag mig
   en runda i trädgården och njuter fullt ut.  Den här tiden är späckad med växtlig skönhet

    Så hände det!
    Plötsligt, så där bara!  Precis som det alltid gör hos oss. ...
    I fjol sålde vi båda båtarna vi hade och nu så har vi en igen!
    Havet lockar, drar och sliter i oss .
    Uffe gick omkring här som en äggsjuk höna ett par dagar,
    för han visste om att den här båten var till salu.

    Vi ville förstås se den först men tog för säkerhets skull bilen med dragkrok när vi körde iväg
    Nu är båten vår och står här hemma på backen och väntar på att bli sjösatt så snart vi
    får tid till det. 
    Och givetvis så måste det bli båtdop samma kväll så vi öppnade en cava för
    blir man med båt så ska det göras ordentligt.
    Namnet?
    Efter en del funderande blev det slutligen Smulan.

  **************

   Här emellan har det gått några timmar sedan jag påbörjade inlägget.
   Vi har haft gäster i en jämn lunk och fortfarande sitter några kvar i Fyrklövern och njuter
   av att fika och av det vackra vädret.

   Ha det gott alla bloggvänner och läsare!
   Jag kommer över till er som jag brukar så snart jag kan; jag vill ju veta hur ni har det !

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
  

Veckan som har gått....

Ja, vad allt har hänt egentligen?
Dagarna flyger fram och så ska det vara.
Tidigt upp och sent i säng och det går bra så länge det är ljust både morgon och kväll.
Jag är som björnen ungefär. Sover när det blir mörkt igen och då går jag mera eller mindre i ide.
Sover klockan runt, ungefär.

I onsdags fick vi hem våra tre Aaltostolar, som vi har låtit en skicklig möbeltapetserare klä om.
Jag tänkte göra det själv men både Uffe och jag insåg
att tiden inte räcker till och glad är jag för den insikten, för så bra som de blev gjorda hade jag knappast klarat av själv att göra.
Inte på den korta tid som de nu blev fixade på, i alla fall.

Nu kan vi bara inte bli annat än glada när vi sätter oss i dem.
Men helt lätt var det inte att hitta det tyg vi ville ha, så vi måste beställa det
(från England You know,)
Nu är de i alla fall hemma hos oss igen.
Nu borde jag byta draperier och matta i tv-rummet där de ska stå.
Det ena ger det andra så att säga.
Men det får vänta till hösten.
Samtidigt som stolarna kom hem sände vi iväg en till för omtapetsering.
Nu när vi ändå är på gång. Det blev en bit tyg över så ...

Nu är det cafétiden som gäller men trots det så har jag givit mig tid att gå
på ett föredrag som Emelie Enckell höll
om den bok hon har skrivit om sin mor. "Generalens dotter".
Jag har börjat läsa den ( jag köpte ett ex)  och ja, jag har fastnat.
En skön känsla är det att bara försvinna till tiden för första världskrigets Finland.
Där befinner jag mig just nu i boken men så småningom närmar sig
det skrivna den här tiden.

När Emelies mor dog visade det sig att hon lämnade tre kappsäckar fyllda av dagböcker och brev
till sina barn att ta hand om och att läsa. De kände inte till skatten innan så det blev en
överraskning för dem och Emelie som är den yngsta av dem, har alltså skrivit en bok
utgående från det efterlämnade materialet.
Familjen Enckell har ett sommarställe här på Gamlan i Geta sedan många år tillbaka. 

Föredraget hölls i Geta bibliotek som vi har all anledning av att vara stolta över här i kommunen.
Det fanns ett förslag till att lägga ner biblioteket för något år sedan från politiskt håll men tack och lov blev förslagshållaren i minoritet. Kultur ska man inte släppa ifrån sig allt för lättvindigt.
Biblioteket behövs och jag ska ta er med dit igen lite längre fram och visa mera. Nu visar jag min
utsikt från platsen jag satt på vid det välbesökta tillfället.

   Bönorna har överlevt!  I år tror jag att det är jag som avgår med segern.
   Bäst att bara tro. Jag kan inte visa långfingret åt fasanerna ännu.
   Utan konstbevattning skulle det inte ha fungerat alls, för här är fortfarande väldigt torrt.
   Men nätterna börjar leverera dagg och det är bra!  Landet som sådant levererar rätt vackert
   "ogräs" som vanligt. Opiumvallmon blir vi nog aldrig av med och egentligen vill jag det inte heller.
   Fastän jag använder mängder av de små vallmoplantorna till gröngödsling så låter jag alltid några
   bli kvar för sin skönhets skull.

 Vallmokapslar är också vackra "eterneller"
 att ha i vas under vinterhalvåret.

 Mindre vackert är det uppe på berget
 femtio meter från huset...
 Så brunt och dött som det är nu, har jag
 aldrig varit med om tidigare under mina år här.
 Nu ska man verkligen vara försiktig med
 eld och med maskiner som kan slå gnistor

 Alla små träd av olika slag har helt enkelt
 torkat bort och är döda som bara den.
 Gräset är brunt och det knastrar under
 skosulorna när man går över berget.

    Den första veckan i juli är förbi, vi har haft fina dagar med lagom mycket gäster, förutom
    de senaste två då det har varit få gäster. De dagarna behövs också. Då passar vi på att göra
    sådant som vi inte hinner med annars.  Allt har sin tid.

    Nu ska den här kvinnan lägga sig , snart är det morgon igen och färskt bröd ska bakas till
    caféet. Ja, det hann bli söndag ....en minut över midnatt . Godnatt!
  
   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska