Äventyret framtiden

Plötsligt så kom jag ihåg att vi har alla vimplar någonstans som Birgit, min svärmor, köpte på resan som jag började skriva om igår.  Jag visste med bestämdhet att jag packade ner dem i flyttlasset som kom hit i en container till Madeira när vi flyttade från Åland. Men var sjuttsingen är dom? Jag har letat och letat och började tro att de hade förkommit på resan när det blev ompackningar i Sverige från en liten lastbil till en stor container som åkte vidare hit med flera flyttlass för olika nordbor som bor här på ön. Jag sade inget åt U. för jag ville vara säker på att vi inte hade vimplarna här först. Ni vet, det är ju onödigt att väcka björnen som sover..😉Så blir det som det blir...det ena ger det andra.  Det tovade hantverket som vi köpte av Lisette Friberg i Sverige är utsatt för barn och hundar som kommer hit. De vill leka med dem, självklart, men de är inte några leksaker och igår kände jag att nu får det vara nog, jag vill inte gömma undan de vackra fåglarna och lil...

Tala om nostalgi men nu ska det bli att åka av med familjen Eklund från Grundvägen 13 i Helsingfors.  Till familjen hörde min make Ulf (Uffe), hans bror Leif  och deras föräldrar Birgit och Hakon.  Jag ska ta er med på en tur tillsammans med dem till olika ställen i Finland, via min saliga svärmors dagboksanteckningar samt tillhörande fotografier så att jag kan berätta vad som hände och var de var.  Min svåger Leif har givit mig tillåtelse att berätta det här för den som vill läsa. Uffe har sagt ja redan tidigare men jag ville förstås att Leif också skulle vara med om detta och det är han glädjande nog.  Tack för det Leif ! Puss och kram💗. "Äh", sa´ Leif när jag pratade med honom om detta. "Bara skriv på som det var. Det ska bli roligt att få läsa och se vad vi var med om på den tiden och gjorde för tokigheter."  Det är helt rätt inställning i det här fallet. Det som var en del av Finland år 1959, ser helt annorlunda ut i dag. Rent historiskt sett så är d...

är ett uttryck som myntades i Mariehamn i min grönaste ungdom då en av byggmästarna i stan alltid lovade att betala räkningen nästa "vicka" /  vecka på måndag, då någon ville ha betalt av honom....Han sköt betalningen framför sig så att säga. Hur det gick med den saken vet jag inte men uttrycket levde länge efteråt när det lovades något som inte kändes särskilt trovärdigt alls. Man tog vissa löften med en klackspark och sade att "jaha, nästa vicka på måndag, då. Vi får väl se ungefär hur det blir med den saken.."Uttrycket levde i olika sammanhang och hade inte ens med byggmästaren att göra till slut. Han bara myntade det. Det är märkligt hur vissa uttryck sitter kvar och varför jag tänkte på det just nu har jag inte ens en vettig förklaring till utan det är mera det här med att måndagen tycks ha blivit en "städardag" inne i bildarkivet för min del, så också idag. Jag vill ju inte ha alltför stora lager med fotografier som bara ligger och "möglar"...