söndag 19 januari 2020

Skyltsöndag 19 januari


      Bloggvännen BP  förvaltar skyltsöndagstemat och de andra som deltar hittar man HÄR
   
      Jag tror att det var år 2011, möjligen år 2012, som vi tillsammans med en vän besökte
      en broderifabrik i Funchal.
      Fabrik är förstås fel ord men kvinnorna som gjorde hantverket,
      som broderade och fortfarande gör det än i denna dag, var så flinka med nålen att man
      lugnt kan påstå att de var som symaskiner.
      Koncentrerade som få, man ville verkligen inte störa.
      Bordado Madeira är något alldeles speciellt och många är de dukar som lämnar ön
      tillsammans med rätt så rika människor.
      Jag skulle inte ge mig råd att köpa ett så dyrt hantverk,
      men så är jag inte rik på pengar heller.
      Fast rik är jag ändå. Man kan ju vara rik på många sätt.



           Det var som att stiga in i en värld som man knappt trodde att kunde finnas ännu.
           Allt gjordes för hand. Hela proceduren från ett mönster, tyg och tråd till ett
           färdigt hantverk är otroligt intressant att se med egna ögon.
           Vi konstaterade när vi gick både upp och ner mellan våningarna att golvet
           var avslöjande.  Det knirrade som om det hade extra betalt. Där göre sig
           inte ovälkomna besvär. Det går helt enkelt inte att smyga sig fram någonstans.
           
           
          Har ni läst er Kalevala? Om inte så gör det...då får ni veta vem Kullervo var ....
 

    I Dirmstein, Tyskland, år 2011 .
    En fisk på torra land eller rättare sagt på taket.
    Troligen var husfolket fiskälskare
    

    Naturligtvis så finns skylten hos min bildoktor som har vissa regler som ska hållas.
    Fast det är nog lite si och så med den saken tror jag.


                     En skylt som visar hur en åländsk souvenir kan se ut.
                     Souveniren fanns till försäljning tidigare,
                     kanske ännu fastän jag inte har sett den
                     på långa tider.
                     Jag förstorade texten åt er för enkelhetens skull


                       Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

söndag 12 januari 2020

Skyltsöndag 12 januari


    Söndag är det  igen och jag visar skyltar från när och fjärran 
    i temat som bloggvännen BP  förvaltar så förtjänstfullt. De andra som deltar hittar man HÄR

    Ålands Köpmannaförening-skylten ser rätt bedagad ut men det har sina rutiga och randiga skäl.
    Föreningen som så finns inte längre på det sättet som den fanns under sina 70  år med början år
    1927.  Numera kan man säga att den heter Ålands Näringsliv. 
    För att underlätta för köpmän och andra som idkar näring på något sätt, så slogs Ålands Handels-
    kammare, Ålands Köpmannaförening samt Ålands arbetsgivarförening
    ihop till Ålands Näringsliv istället.  Tre flugor i en smäll !



                      Farliga kurvor-skylten finns hos min bildoktor där det mesta tycks finnas.
                      Han samlar på skyltar av olika slag från förr i tiden.
                      I dagens läge skulle knappast någon våga göra en liknande skylt igen.
                      Alla Mee too-are skulle ropa högt och säga ifrån så det hördes över hela
                      vårt jordklot.
                     
                     

                                      Den här skylten får troligen godkänt, fastän det är en kvinna som håller i
                                      brickan och menyn.
                                      Teneriffa är platsen där damen står och bjuder till bords.


    Securitas-skylten visar att man ser dig. Jag i min tur såg bara dörren med plopparna på i
    Helsingfors
   

    Här är det slut, ingen servering ges längre. Ingen skylt visas förrän nästa söndag.
    Ha det gott till dess!

    Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

söndag 5 januari 2020

Skyltsöndag 5 januari


    Så där ja!
    Nu har vi redan "stegat" på några dagar inne på det nya året. 2020 låter väl bra?
    Och söndagar blir det rätt många det här året också med skyltar av olika slag.
 
    Bloggvännen BP  förvaltar skyltsöndagstemat och de andra som deltar hittar man HÄR
    Jag gör som vanligt, jag hamnar än där, än där, beroende på vad bildarkivet bjuder på
    i fråga om skyltar.

   Stockmann känner förmodligen de allra flesta till,
   om inte, så läs mera genom att klicka på länken!
   Helsingfors är staden som vi besökte
  


    Så tar jag ett stort skutt över till Madeira där Aida nova är på väg ut ur hamnen med ett leende
    på läpparna. Den lilla segelbåten måste nog få lite fart under kölen för att inte vara i vägen.
    Jodå, Aida nova tutade drulletutet flera gånger, därför tittade jag ditåt och tog fotot.
    Det gick bra...
    Nog duger väl Aida nova som skylt? Ja, jag tänkte väl det...


    På ett annat ställe i samma hamn  stod den här bussen för 20 pers.,
    som hade chartrats av något av  kryssningsfartygen som låg inne för stunden.
    Nu skulle det bli åka av någonstans.
    
    


    Ett par år senare vandrade jag och Uffe i närheten av gamla stan i Funchal, när jag såg skylten
    på väggen. På väg för att läsa vad som stod på den, stannade jag upp och fick se "min " buss igen.
    Där stod den ju, bussen som jag hade sett i hamnen två år tidigare. I gott sällskap dessutom.
    Uffe visste att man kan hyra bussen och alla fina kompisar runt omkring den för olika ändamål


    Skyltar kan också bli trötta och bara ge upp ....
    Vi steg försiktigt över den när vi kom från Los Amigos på Solkusten i Spanien, då vi var på 
    väg för att handla mat i La Cala. Vi ville inte störa en trötta...undrar vad som stod på den.


    Jularps gård i Skåne fick besök av oss i november 2013


      Villa Bergkulla finns på Åland, eller rättare sagt fanns....
      Medlemmar i Köpmannaföreningen på Åland hade fester och liknande där ett tag, men
      numera är Bergkulla privatägt.

      Ha en fin fortsättning alla !

     Copyright:Karin Eklund, Pettas ekologiska

måndag 30 december 2019

Återblick

Uppriktigt sagt så är jag inte särskilt förtjust i återblickar, även om jag håller på med återblickar
jämt och ständigt.
Jaha, hur går det här ihop då?
Ja, säg det den som kan...

Jag städar och hittar det som har hänt tidigare i bildarkivet, så det är ju en återblick eller hur?
Men den återblicken som jag inte känner så där särskilt mycket för
är den som beskriver hur det senaste året var,
det året som snart rinner ut och tömmer timglaset.
Snart ska timglaset vändas på och ett nytt år ska påbörjas.

Jag bestämde mig för att  utmana mig själv för att se om jag får till en återblick i alla fall.
En bild per månad får berätta om året som nästan har gått


Vad hände t.ex i januari-19 ?
Det undrar jag verkligen själv också, för jag hittar knappt några bilder alls från januari,
men i slutet av månaden har jag tagit en bild av en stege.
Eller är det en stege?
Hur som helst så ligger den över en ingång/nerfart till ett källarutrymme på hotellet där vi bodde i slutet av årets första månad när vi var i Funchal
Där ligger den och gör inget alls men den  får symbolisera övergången från december-18 till januari -19. På det sättet så gör den i alla fall någon slags nytta.
Stegen.


    I februari har jag däremot hur många bilder som helst att välja på.  Vi gjorde mycket, jättemycket.
    En dag gick vi till Tehuset Hortensia tillsammans med vår vän B. längs en levada.  På vägen
    hade vi bl.a. den här utsikten.  En brand för några år sen var orsaken till att man kan se rakt
    igenom ett av husen som vi gick förbi.
    På havet nedanför kommer ett kryssningsfartyg stävandes.


    Vi var i Funchal, Madeira ända fram till den 25 mars innan vi for hemåt. Vi tog ett stop i Lissabon
    några dagar innan slutlig hemfärd. I Alfama, den gamla stadsdelen vandrade vi av och an i
    gränderna och hade det allmänt trevligt. (och trångt)


   Så kom vi hem igen lagom till snöfall och kyla i början av april. Flyttfåglarna kom i stora sjok
   och vi matade dem allt vad tygen höll. Aprilsnö ger fåragö som det heter.


   MAJ!  Det finns ingenting som går upp mot denna ljuva vårmånad. Äppelblommornas tid...
 
 

    Lika härlig och intensiv var juni också. Den månaden är ekorrderlig, den är strömming, den är
    vernissage och så oerhört mycket, men en bild gäller så det blir ekorren och spöna den här gången


    Juli är högsäsong i cafeet och hur mycket som helst hände. Utställning, gäster från när och fjärran,
    program av olika slag och fingerborgsblommorna  prunkade


    I augusti kom Klara Ovidia hit och passade på att prata med hästen på Jan-Karlsgården


    I september färgades kvällshimlen vacker av den nedåtgående solen


    I oktober samlade vi ladan full av svamp. Eller rättare sagt frysen. Vi klarar oss länge och väl..


   I november dök nötskrikorna ner här hos oss igen. Det hör till, sen drar de vidare någonstans


    December? Ja , hur det nu gick till så hamnade vi på samma ställe som vi började vårt år på
    Columbus´ Santa Maria stävar på  utan segel. Undra på att det tog tid att komma till Amerika

   När man tittar i backspegeln så här så märker man att man visst hinner med väldigt mycket på ett år.
   Det gemensamma med alla bilderna är att de är oredigerade, inte klippta alls och ingen kontrast
   som framhäver varken det ena eller andra har använts. De är precis rakt upp och ner, precis så där
   som jag själv helst vill vara. Nyårslöften ger jag inte men jag vill lova mig själv att bli ännu 
   mera den Karin som jag innerst inne är. Ingen lätt nöt att knäcka nej, men man får ju inte ge sig.
  
   Tack alla för det här året,
    ha ett fint slut och så önskar jag er alla Ett Gott Nytt och friskt år 2020.
  
   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

söndag 29 december 2019

Skyltsöndag den 29 december



           Ring klocka ring...
           Nå, inte riktigt ännu men snart är det dags att vända blad 
           Det gamla ska ringas ut, den nya ska ringas in

Bloggvännen BP  förvaltar Skyltsöndagstemat och de andra som deltar hittar man HÄR


    Eftersom det är nyårsafton i övermorgon så passar det kanske bra med lite festliga kläder
    att titta på? Marja Kurki är världsberömd bl.a. för sina sidenscarves. 
    Jag har faktiskt fått en sådan en gång av den svenska riksdagsgruppen i Finlands riksdag,
    som en liten extra erkänsla för maten jag serverade i samband med 
    ett kommunbesök som gjordes här i Geta. 
    En brun vacker scarf som jag i min tur gav till min svärmor
    Brunt är inte min färg alls men hon skulle ha passat riktigt bra i den och  hon var väldigt
    glad, ja, t.om lite mallig över att hon hade en Marja Kurki.
    Hon hann dock aldrig använda den...
    Någon annan gör det istället, vem vet jag inte, men förhoppningsvis så är den uppskattad
    
 
    Åter en vy från Helsingfors, bara för att ni ska se skylten Minna Parikka..
    Till höger i bild, under flaggorna.  Ja, just där!
    Klicka på länken och läs om den unga kvinnliga designern.


    Ska ni på nyårsbal så måste det väl till lite extra glamour??
   

   Eller i en annan färg kanske?


       De här är som rena fyrverkeriet tillsammans...
       Lite grann som Törnrosas balskor eller hur? 

      Jag avslutar årets Skyltsöndag för min del med att önska
      Er alla Ett Gott Nytt År 2020! 
 

    

     Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska


söndag 22 december 2019

Skyltsöndag 22 december


Idag är det fjärde advent, alla ljus brinner i adventsstaken och nedräkningen har börjat
Det är dan före dan för dopparedan.

Bloggvännen BP  förvaltar det Skyltsöndagstemat och de andra som deltar hittar man HÄR


    Skyltar för julen gör julgubbarna från sekelskiftet 18-1900 talet.
    De har funnits i Uffes barndomshem och nu finns de hos oss, med varsin gris på armen och ett
    stort stop skummande julöl i bägaren.


      Julstämning får jag när jag ser det lilla fina landskapet som Karl Fazer har skapat.
      Fotot tog jag genom ett skyltfönsterglas så en bit av Helsingfors speglar sig som man kan se.


    Josef och Maria med sitt lilla Jesusbarn i krubban har tillverkats av konditor Susan Vesterinen.
    Känner man för det kan man äta upp hela härligheten och förmodligen få en rejäl sockerchock
    på kuppen men är det jul så är det!

  
      De sista julklapparna kanske ska köpas hos Aarikka? 

   

     
    Eller kanske hos Iittala istället?


    Jag hoppas att alla som läser det här inlägget får en fridsam och skön jul utan alltför mycket
    julstress. ( krubban finns i Funchal, ljusen är skyltar och så finns en liten dosig skylt på väggen
    bredvid ) 

    Julgubben är på väg någonstans ut i världen för att ge alla
    snälla barn julklappar.
    Innerligen hoppas jag på att alla barn ska få vara lyckliga
    och inte behöva vare sig svälta eller vara rädda för bomber och annat otyg.
    Alla barn i alla åldrar.
    Jag vill, vill tro så men vet förstås att verkligheten är en annan.
    Men ändå så hoppas jag.

    En riktigt God Jul önskas Er alla! 

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

  

söndag 15 december 2019

Skyltsöndag 15 december



   Bloggvännen BP  förvaltar det roliga Skyltsöndagstemat och de andra som deltar hittas HÄR
   Idag skriver vi tredje advent. Julen står om knuten
   Jag har julstädat i bildarkivet och hittat följande skyltar: 


    I hamnen i Funchal på Madeira blir kryssningsfartygen och andra fartyg välkomnade med denna
    skylt på portugisiska och på engelska.


    Vips så tar jag ett skutt till nordliga breddgrader och hamnar i Helsingfors
    Entrén till Aleksi 13  är imponerande och julhandeln är i full gång
    i varuhuset som är specialiserat på kläder, skor och accessoarer för kvinnor och män.
    På gatuplanet finns även en avdelning för barn.
    I översta våningen finns restaurang Factory.
    Var varuhuset ligger? På Alexandersgatan 13; kanske inte så svårt att förstå egentligen.


    När vi nu ändå är i Helsingfors så stannar jag till ett tag till och visar en annan
    imponerande ingång, eller fönstret ovanför och figuren som tittar på en. Skylten i bild,
    Filippa K, försvinner nästan


    Faktum är att både skylt och Filippa K har försvunnit från Helsingfors men när jag tog bilden
    år 2015 i december så var den fortfarande där.  Men Filippa K finns på oerhört många andra ställen
    i världen.



"Då går jag till Maxim, där är man så intim
 sjunger Danilo i operetten Glada Änkan
 med musik av Franz Lehár och libretto av Victor
 Léon samt Leo Stein efter Henri Meihacs lustspel
 L'attaché d'ambassade från 1861.

Den låten gick på radion rätt ofta när jag var barn,
så varje gång jag ser ordet Maxim så rycks jag
tillbaka till den Glada Änkan.

Men detta Maxim som finns i den finländska huvudstaden är en anrik biograf, t.om. Finlands äldsta som nästan försvann den också som Filippa K, men som öppnade igen i februari 2018.

Mycket tack vare helsingforsarna som gick nästan man ur huset och protesterade då man fick veta att biografen skulle läggas ner.
Protester är bra när de går bra

Så nu kan man gå till Maxim igen.




   I och för sig så får man i stort sett allt man önskar sig på Maxim, men utifall att det ändå inte duger
   kan man stanna till vid Saaristolais Leipä /Skärgårdsbröd och köpa sig en limpa att tugga på 
   medan man ser på film. Ibland är det bra att förströ sig på något sätt när
   spänningen blir väl mycket spännande. 


    Eller så kan man förstås tänka på bankaffärer och liknande. 
    Då klarar man vilken film som helst eller hur? 😉
   
    Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska