Äventyret framtiden

    blir det här hos mig ett tag framöver .    Lilla herr Svarthätta får vara pausfågeln under tiden jag är borta härifrån.     Senast i februari är jag tillbaka här igen, kanske innan dess.     Allt gott önskas er alla som tittar in här!    Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira.     

Tadam !  Idag fyller Skyltsöndag 400 inlägg!  Jag personligen har inte varit med från början och inte heller alla gånger men som sådant fyller själva Skyltsöndagstemat som bloggvännen BP förvaltar 400 söndagar i rad. Otroligt men sant. Hurraaa!  Nu hade jag redan förberett ett jubileumsinlägg med olika skyltar men så händer det ju saker under tiden som tiden går så att säga. Paula gav BP förslaget att alla skulle söka upp någon/några äldre skyltar från tidigare inlägg och i stort sett alla andra som brukar delta hängde på.  Jag var tveksam till en början, för mitt dilemma är att när jag flyttade till Madeira, så hade jag avslutat en stor del av Pettasblogg som Äventyret framtiden hette tidigare. Jag sparade inte ner särskilt många inlägg som jag har skrivit under en lång räcka av år men så kom jag på att några gamla skyltsöndags-inlägg var arkiverade och från dem har jag nu plockat ett skyltfoto som får vara med och tävla.  Hela -22 finns på Internet men de är för unga tycker jag

  För vi vet ju inte om det är en han- eller hon- papaya vi har. Jag sådde den från frö under försommaren och den har tagit sig väldigt bra.  Det visade sig att det måste till både han och honblommor för att fruktbildning ska ske och den söta "ärtan" är inte tvåkönad så att säga, något som vi har kommit underfund med under senare tid.  En madeira papaya inhandlades för frönas skull... Givetvis så åt vi upp läckerheten medan fröna lades i jord och faktum är att det gror och spirar i krukan som är barnkammare just nu.  Men att sedan veta vad som är vad, vem som är vem, flicka eller pojke är en annan femma.  Det ser ut som om det blir en hel del små papayabebisar här så småningom.  En papayaplantage kanske är på gång bara för att få det där rätta könet  så att den stora plantan ska ge frukt så småningom.  Sen slår mig tanken "att tänk om alla som gror och spirar råkar vara av samma kön som den stora plantan"? Att alla är pojkar eller antingen flickor.  Jisses, har ma

Ja, vad händer en vanlig dag i början av januari här hos oss?  Lilla fru Svarthätta var här som vanligt i grannens stora julstjärna. Nu sjunger julstjärnan på sista versen med sina vackra röda högblad men det finns tydligen mycket gott att ta för sig av bland blommorna i toppen ännu. Hon, fru Svarthätta är inte lika skygg längre för mig som tidigare. Hon tittar på mig men flyr inte undan längre. Kanske hon har insett att den där kvinnan bakom svarta lådan är en envis sak som inte ger sig i första taget. Så har jag haft ett samtal med Rodolfo och gamla tomtenissen. De har tydligen hittat varandra de två för de tycker (jag hörde det tydligt) att de ska vara tillsammans i förvaret tills jag tar fram dem igen i början av december det här året. Givetvis, det kan ju bli lite trevligare för dem. Men inte förrän på söndag åker de ner i lådan som väntar på dem.  Vi åt sötpotatis till middag idag igen.  Jag klyftade en stor sötpotatis i flera delar, penslade dem med chili-olivolja (  jag blandad

Ni kanske minns att jag redan förra veckan visade äldre fotografier som jag hade tagit av mården/skogsmården.   Idag fortsätter jag med mårdhunden. Nyctereutes procyonoides är namnet på latin. Jag vrickade nästan tungan av mig när jag upprepade namnet några gånger. Att det är ett hunddjur förstår kanske alla.  De två första fotona är från 19 juni-13 När jag var barn minns jag att min mamma hade en rysk sjubbpäls som värmde henne på vintern.  Nu vet jag att det var en mårdhundspäls hon hade på sig. Pälsen måste ha varit färgad för den var nästan mörkbrun alltigenom.  Mårdhunden är ett skymningsdjur/ett nattdjur.  Fotona här ovan är tagna vid midnatt i midsommartid då mårdhunden smög sig till fågelmatar-platsen hemma hos oss i Geta.         En vårkväll (17 maj)  år 2016 smög sig en annan mårdhund in på vår tomt     Den sista bilden för den här gången tog jag den 18 januari-19.      (Jag har helt säkert flera foton av mårdhundar.)     En stund senare fanns inte mårdhunden kvar längre.   

i luften utanför här hos oss. Än kommer det ena flygandes, än kommer det andra. Tråkigt blir det aldrig.    Jag vet inte ens vad allting är som svävar förbi ... Var någonstans lyftkranen finns till denna runda boll vet jag inte 😌 Faktum är att det är solen som är på väg ner genom molnen här om kvällen, just innan regnet öste ner. Kvällen därpå, på nyårsafton, hade hård blåst och regnväder utlovats men solen brydde sig inte och vädret höll upp ända fram till nyårsdagen då allt det utlovade kom istället.   Av någon underlig anledning är jag som en seg kola just nu.  Kanske för att ungdomar i min ålder inte är vana med att vara uppe så länge som jag var på nyårsnatten.  Det tar tid att komma igen och då drack jag varken vin eller något annat med alkohol i.   Bara vatten rann genom min strupe från det ena året till det andra. Den sega kolan har segat på flera kilometer idag så det tar sig säkert bara tiden får gå lite till. Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira