Äventyret framtiden

hos oss kan se ut så här. Jag ror och sen ror Uffe, medan jag fixar frukost åt oss.Vi skämtar om att han drar iväg till Porto Santo och jag hamnar någonstans på vägen, möjligen vid Desertas om jag ens kommer så långt. I rena siffror så drar jag 100 årtag på Kettlerns högsta motstånd, han 3-400 årtag,också på högsta motstånd. Ca 25 tag i minuten ...det är ju självklart att han kommer mycket längre än vad jag gör. Men jag är nöjd med mina hundra årtag varje morgon på fyra minuter. De känns bra i min kropp och ibland drar tankarna mig bakåt i tiden då jag som liten flicka fick vara med min pappa och ro ut nät. Roligast var det förstås att ta upp näten. Jag minns fortfarande hur nätkobbarna såg ut och hur det lät när de förankrades bland strandstenarna i Färjsundet på Åland. Jag minns ännu var de största abborrarna gick på och fastnade. Ibland funderar vi förstås på om grannarna under oss undrar vad vi har för oss, för givetvis måste det höras genom betonggolvet att något är på gång i arla