Äventyret framtiden

Då vi gick till Junta Freguesia för att få beviset på att jag lever träffade vi en liten men färgstark person som också var på väg till samma ställe. Fotot tog jag redan i maj -22 på Ligia som förgyller allas våra dagar än här, än där i stadsdelen Santa Maria Maior. Hon är en färgsprakande personlighet som har bott på Madeira i femtio år, är hemma från St. Petersburg, pratar sex språk och nog är gammal som gatan till åren men ung i sinnet. Hon har lite sämre att gå i år än på fotot men hon är i gång varje dag.  Att vi blev vänner, hon kallar oss vänner och vi är vänner, har sin egen lilla förklaring. Vi möttes i en backe här i närheten och plötsligt tar hon mig i armen och frågar: " Are you happy"? och ler åt mig. Yes I´m happy svarade jag, litet grann förundrad, för just den dagen hade väldigt många människor som jag mötte givit mig stora leenden när de såg mig. Troligen så såg jag lycklig ut den dagen. Sen dess stannar vi alltid upp när vi träffas Ligia och jag/vi. Hon kom