Min tisdagsfundering
Ett konstverk som just nu hänger i Magnôliaparkens gamla vackra hus, i en av utställningssalarna, fick mig att fundera lite grann omkring detta med att här är det helt naturligt att kalla en afrikan till neger utan att man ens höjer på ögonbrynen, annat än jag och några andra nordbor då kan tänkas, för att vi har fått veta att det är nedvärderande, kränkande. Något jag aldrig har förstått. Jag ser inget kränkande i det nämligen. Själv är jag en vit, ett blekansikte med lite solbränna på och med ett litet stänk av rosacea. Om konstnären kan följande berättas: Luís Almeida (f. 1985 i Lissabon, Portugal). Han tog examen i konst vid skolan Ar.Co (2013, Lissabon). De enskilda utställningarna inkluderar: Strange Days, Quase Galeria, (Porto, 2022); Leker med elden, Galeria Alecrim 50, (2017, Lissabon); Santa Fé, Espace Pilote (Paris, 2016) och O Paraíso não é por aí..., Galeria Alecrim 50 (2016, Lissabon). Bland de kollektiva projekten sticker följande ut: Olika positioner, BAG - Banco das Ar