Äventyret framtiden

I mitt förra inlägg om Bankfröken befann jag mig i slutskedet av att vara t.f. sekreterare hos chefdirektör Thusse när hans eminenta sekreterare M. var på kärleksresa. Jag befann mig nu och då även på reklamavdelningen men det fanns planer på gång igen för min del, mig ovetandes, som vanligt. Jag började få en viss vana.. Ålänningar har alltid varit praktiska och sett möjligheter, tagit vara på dem och jag var den där lilla schackpjäsen som man kunde använda än här, än där och jag hade inget som helst emot det. Jag gillade läget. Jag är lite sådan. Jag vill ju ha liv och rörelse runt mig, nya uppgifter att lära mig osv.  Så där såg det inte ut där jag satt men nästan...   Jag satt plötsligt i datasalen, där den stora datorn  fanns och min uppgift var att knappa in siffror i långa  rader på hålstansen där resultatet sedan gick vidare till datorn. Guido L. chefen på den avdelningen hade  behov av en säker och snabb hand och så kom jag på tapeten. Jag blev förstås testad, skulle jag duga