På konstrunda med tolvåringen, del två
Då vandrade vi vidare, 12-åriga Wilhelm och jag, längs Rua Santa Maria i Gamla stan här i Funchal för att betrakta de vackra dörrarna och lite annat smått och gott. Vi började vår vandring i förra inlägget. Välkommen med! "Men så fiffigt", tyckte Wilhelm, "att de har målat dörren så där och låter öppningen gå upp rakt över hennes näsa och mun." Där gick våra åsikter isär helt plötsligt, för jag, hans mormor, hade helt andra tankar. "Kvinnan på dörren ser så kluven ut", tyckte jag, "konstnären borde ha låtit hennes ansikte ha varit helt utan en dörrspringa mitt i." En liten diskussion uppstod mellan ung och äldre. "Men då måste hon ju luta sig bakåt och hur skulle det se ut då?", undrade Wilhelm som gillade denna kluvenhet mycket bättre än vad jag gjorde. Vi hummade på lite grann och gick vidare. Men visst hade hon kunnat luta sitt ansikte undan dörrspringan eller hur? ;) "Den där är kul"!,sade W. Jag å min sida funderade om