Hoppa på tåget/ 47/ Minne
Hoppa på tåget med mig idag, dagen innan julafton! Välkommen med! Jag vet att väldigt många av er har fullt upp med juliga förberedelser just nu, så även jag, men det fina i den här blogg-kråksången är att man kan vara ute i god tid ändå. Nu tänkte jag själv att jag skulle dra till med ett juligt minne men så blir det inte alls. I minnenas kvarter ( min hjärna) dök det istället upp det jag kallar Syndernas bekännelse, om hur tossig en mamma kan vara (läs Karin) när hennes små telningar ville ha igelkottar. Jag har skrivit om det här tidigare men då med lite andra ord, det inlägget finns inte längre men jag gör en liten repris. Är det ett minne så är det ett minne. Snart är det dags att börja odla igen, förkultivera etc. Kanske det här är ett tips för någon av er? Jag bjuder gärna på det. Hos oss visade det sig att fungera bra. Jag har alltid haft ett gott förhållande till mina barn och som vuxna har de blivit mina bästa vänner. Vi är rakt på rödbetan , vi säger saker som de är