Hoppa på tåget/ 47/ Minne

 Hoppa på tåget med mig idag, dagen innan julafton! Välkommen med! 


Jag vet att väldigt många av er har fullt upp med juliga förberedelser just nu, så även jag, men det fina i den här blogg-kråksången är att man kan vara ute i god tid ändå. 

Nu tänkte jag själv att jag skulle dra till med ett juligt minne men så blir det inte alls. 

I minnenas kvarter ( min hjärna) dök det istället upp det jag kallar Syndernas bekännelse, om hur tossig en mamma kan vara (läs Karin) när hennes små telningar ville ha igelkottar. Jag har skrivit om det här tidigare men då med lite andra ord, det inlägget finns inte längre men jag gör en liten repris. Är det ett minne så är det ett minne.  

Snart är det dags att börja odla igen, förkultivera etc. Kanske det här är ett tips för någon av er? Jag bjuder gärna på det. Hos oss visade det sig att fungera bra.

Jag har alltid haft ett gott förhållande till mina barn och som vuxna har de blivit mina bästa vänner. Vi är rakt på rödbetan , vi säger saker som de är, rakt upp och ner, inget krusidullande här inte. Så fungerar vi, så trivs vi bäst med att vara med och mot varandra. Så ärligt som möjligt gäller. 

*******

-"Det är inte att undra på att jag aldrig har haft normala referenser", sade min dotter åt mig en dag, jag stod på en stege och sträckte mig uppåt för att måla en taklist i hennes kök som var under renovering.

Medan vi donade på var för sig på olika håll så pratade vi om både dittan och dattan och hon halkade in på igelkottsplanteringen som gjordes för många år sedan när hon och hennes bror var små. Jag började ana vad som komma skulle..

Tro mig, förr eller senare får man äta upp gamla synder! 😉🙄


Nann o Jon, mina barn, hade rätt länge önskat sig igelkottar att ha hemma på tomten, för det hade tydligen både den och den och några till som de kände, men det hade inte vi i vår familj." Vi vill också ha.."

Men igelkottar kommer ju inte så där i en hast bara för att man vill ha... Vilket förklarades både en och två gånger, men igelkottslängtandet fanns där i alla fall





Ända tills barnen en dag hittade en stackars trafikskadad igelkotte i diket på andra sidan vägen, som de tog med sig hem med gemensamma krafter ( på pakethållaren till sonens cykel). Mamman rusade till och var behjälplig när "ambulansen" kom. Goda råd var dyra! Livräddning stod som högsta prioritet just då.Vi hade blivit med igelkott! 

En papplåda ordnades, något mjukt att ligga på för den skadade, vatten lades in och så började vaktandet vid den sjuka lilla taggiga raringen. Men den klarade sig inte. Den dog rätt så omgående efter hemkomsten till oss, troligen med svåra invärtes skador. Papplådan blev en liten kista istället.


Nu blev det förstås ännu värre, för när vi äntligen hade fått en igelkott så dog den!



Begravningen gick av stapeln bakom stora rishögen på tomten, där en ganska stor begravningsplats för djur redan hade inrättats. Hundar, marsvin, springmöss, vandrande pinnar, undulater, vilda fåglar, ödlor, fiskar, eremitkräftor, sköldpaddor, skalbaggar m.fl. låg där redan när "Björnen sover“, sjöngs med allvarliga barnstämmor och så mammans stämma till då, förstås. Hon var lite frånvarande i sina tankar. Mitt i begravningssången fick hon en strålande idé! En ingivelse från ovan...det är väl från ovan ingivelserna kommer? 

Det här kan man kalla att lura små barn, men det passade så bra in den gången när frågor om varför man begravde djur och människor som har dött kom på tal och ja, på något sätt så ville mamman ingjuta lite hopp och tro i små ledsna människor. 

Plötsligt hör hon sig själv säga att man kan plantera igelkottar på det här sättet, nu behöver vi bara vattna så får vi säkert flera söta igelkottar. I nästa stund kunde hon ha bitit tungan av sig. Var fick hon allting ifrån, vad hade hon ställt till med? 




Dessvärre var det sagda redan sagt och kunde inte ändras längre, för framför henne stod tre små barn (sonens kompis Daniel var också med) med glada hoppfulla ögon, tårarna torkades och ja, vem vill inte tro på igelkottsinvasion när man är ett litet barn. 

Nu ville mamman också tro på den invasionen om den också skulle komma från yttre rymden. Osanningen gick inte att ta tillbaka i rappet, utan hoppet stod till att det skulle bli massor av igelkottar av planterandet eller att glömskan snarligen skulle infinna sig hos barnen. 


Tiden gick och  mamman ville tro att resultatet av det tillfälliga hjärnsläppet skulle försvinna i tomma luften
glömmas bortgå upp i rök, fastän hon visste att barn inte glömmer så där bara. De vattnade graven med stor iver...





Den sommaren hade vi elva igelkottar på tomten!! Ett  sant mirakel ! Varje kväll kom de till vår trappa för att få äta och dricka det vi serverade dem.

För barnen var det en helt självklar sak, för deras mamma hade ju berättat att så skulle det bli och mammor säger alltid sanningen. 

🙄Håhå, jaja..









Mitt i målandet av taklister en dag flera år senare fick jag äta upp allt detta. Givetvis med en glimt i dotterns ögon och många skratt på det från oss båda. Penseldragen blev lite som de blev på kuppen. 

Men det ordnade sig ju , de fick sina igelkottar. Det gick att plantera igelkottar, det var ungefär som att sätta potatis. Det blev ju elva stycken av en enda. 

Ibland har man en sagolik tur! 

Eller kanske jag rentav har väldigt gröna tummar?



                                                            **************


Nästa lördag går jag i pension som lokförare och då är ordet Resumé, påhittat av Tove..

Hoppas ni hänger med ombord då också och tuffar på ända fram till Nacka där Åke står och väntar på att ta över vid spakarna efter nyår.



Det är inte bara jag som är busig, t.om. Jesus´ lärjungar var det ibland.  Firade de hans födelsedag?Ungefär så här ser madeiraborna ut nu i kväll, Funchal gungar, Estreito Câmara de Lobos gör detsamma och säkert gör man det på många olika håll och kanter på den här ön. Den 23 december är det fest så det står härliga till. Alla har roligt, det sjungs och det är marknad överallt. Madeiraborna kan dom, lita på det! 

Imorgon går många till sina kyrkor och biktar sig. Tror jag. Jag borde kanske följa med? Fast å andra sidan har jag redan biktat mig här inne på bloggen, jag som lurade mina små barn en gång i tiden med att man kan plantera igelkottar och få många flera. Mina andra synder håller jag för mig själv ett tag till, jag ska suga på dem som de goda karameller de är. Nu blev ni förstås nyfikna😉. Fortsätt med det ni...att vara nyfikna. Mitt i allt så biktar jag mig. 

Prydnaden här ovanför hade jag gärna köpt men sekinerna tröt. Däremot har jag den på foto och det går ju bra det med. 


Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

wiper sa…
Vackra bilder och härliga minnen

Jag gillar igelkottar men man ser dom så sällan nu.

Vill bara önska dig och din familj en riktigt

God Jul!

Varma kramar från Malin
LillaSyster sa…
Dina barn verkar ju ha klart sig bra här i livet =)
Ha en bra lördag. Julkram till dig!
Vilken fint minne om igelkottarna. Elva stycken, inte dåligt. I somras såg jag faktiskt en igen, har inte sett någon på många år. Den skulle gå över vägen och jag stod och vaktade för att stoppa eventuella bilar. Men det gick bra och den gick upp mot skogsbrynet där jag sa hejdå och gick vidare på min promenad.
Önskar dig en riktigt God Jul!
Tove sa…
Hm🤔 vad är normalt; fria normer och lite småljug nån gång då och då även om de små barnen borde förskonas.
En härlig historia, ibland har en hjälp från ovan gällande både ingivelser och utgivelser! igelkotten eller du hade kontakterna både uppåt och neråt.
Bilden av lärjungarna!!! Wow!!!
Att skriva om med andra ord går an, repriser är ju ett minne gott som något- och så är det väl så att glömmer detaljerna gör både läsare och skrivare :-)
Lilla Julaftons kram
En fantastisk historia. Den innehåller så mycket mer än bara det där med igelkottarna, som i sig är underbart att läsa. Jag blir varm inombords av vad du skriver. Varm kram och ha en härlig uppesittarkväll. Biktningen kan du göra här på bloggen imorgon också tänker jag. KRAM
Gunnel sa…
Tyckte jag skrev en kommentar här, men den försvann nog. Har aldrig hört talas om den sortens plantering som du sysslat med, men varför inte? Försöka duger och det lyckades ju. Att du kom på idéen förvånar mig inte särskilt. Jag tror jag har anat mig till hur din hjärna fungerar. Födelsedagsbilden gillar jag. Man ska se till att fira rejält allt som går att fira. Jag önskar Uffe och dig en fill Lillejulafton.
Anonym sa…
Så fint pepparkakståg 🤩
Plantera igelkott 🦔 låter ju som en bra idé 🤩
Länge sedan jag såg en Igelkott, min Elin 17 år har aldrig sett en igelkott - varken levande eller död ☺️
Gillar Dina texter 🤩
Ha nu en fin jul kram åsa
Wiper,

tack Malin!
TACK detsamma!
Ha en finfin jul tillsammans ni tre!

GOD JUL!

Varma julkramar från Karin
LillaSyster,

ja, det har gått bra för dem. De är starka självständiga människor fyllda av kärlek och mycket humor!
Ha detsamma du med!
Julkram till dig också!
Anita, de fyra blomsterhaven

Ja, det är lite speciellt detta minne.
Vi hade igelkottar varje sommar efter det så länge vi bodde kvar där..
De går åt i trafiken de små taggiga varelserna. Fint att du vaktade den så den kom helskodd över vägen. Oftast händer olyckor när man tror att de går i en riktning, plötsligt så svänger de och springer tillbaka och då sker det. Bilisterna borde vänta lite lite till..

Önskar dig också en riktigt God Jul!
Åke sa…
Ha ha vilket minne :) Igelkottar ja och dom är söta :) Härlig story :)
Tove,

det mesta är förstås normalt.
Apropå detta med borde så borde vi ju inte luras om jultomten heller 😉I det fallet förskonar vi inte barnen alls, utan försöker få dem att tro på honom länge, länge...
Jag tror att de lär sig tänka lite utanför boxen av sådana här händelser. Turligt nog så hjälpte det ju att vattna..😊
Igelkotten, barnen och jag fick till det. Kanske...

Lärjungarna är en keramikprydnad, så härlig. Jag skulle gärna ha ägt den själv men då räckte inte slantarna till inköp. Nu finns inte affären längre ...

Lillajulafton tycks vara ett svenskt/norskt fenomen. På Åland firar vi lilla jul dagen innan första advent.

Julkram till dig med Tove.
Anna i Portugal,

tack! Ja, den är fantastisk, så tycker jag själv också, ett härligt minne.
Varm kram till dig, till er båda...ses imorgon! På bloggen!
KRAM
Gunnel,

den måste ha fått vingar den första kommentaren och flugit någon annanstans.
Aha, har du aldrig hört talas om igelkottsplantering, haha...Det lyckades, den gången. Är dock inte säker på att det lyckas alla gånger.
Du har lärt dig med åren hur min hjärna fungerar, helt säkert. Det tvivlar jag inte på, jag tror till och med att du känner igen dig själv också till en viss del.
Tack detsamma Gunnel!
Åsa,

ja, tåget är fint...tror inte att det blev uppätet.
Försök du också med igelkottsplantering. Hittar du en död så gräv ner den och vattna!
Tack snälla du! det gör mig glad att du tycker om mina texter! 😍
Ha detsamma Åsa!
Kram!
Åke,
😊😁, ja man har sina minnen.
Igelkottar är fina små varelser.
Tack !

BP sa…
Hahaha! Älskar den storyn! Du är så underbart rapp i tanken och i käften. Idén med att plantera igelkottar är ju genialiskt. Egentligen! För om du tänker efter så begravde ni ju en kotte och precis som det finns hundar som kan lukta sig till lik, knark med mera, så kunde dina 11 igelkottar lukta sig till sin döda kusin.
Ja, det kunde du ju inte veta då, men nu vet du - hahaha:-)
BP,

Tack! Ibland t.om.lite väl rapp men det gick ju vägen den gången i alla fall. Vi blev med igelkottar...
Antagligen kan igelkottar snusa sig fram..vi hade igelkottar alla somrar efter det. De bodde i stora rishögen bredvid gravgården med alla djuren.
Ja, nu vet jag. Det hade inget med ovan att göra verkar det som. Haha, Tack BP!
Märtha sa…
Du lovade inte för mycket, verkar det som... Jag har också en igelkotthistoria, men sparar den till en hel blogg - även om jag har en hel del att skriva om nu när jag äntligen kommit igång med Marocko! Dessutom gillar jag figuren med Jesus och lärjungarna - på ett villkor. Att jesusfiguren också skulle skratta och njuta av tillvaron. Ibland blir jag riktigt sur, när alla stora män (och kvinnor) i politik och religion beskrivs som ganska så humorlösa. Såg ett program med drottning Silvia som fyller 80 år idag. Hon verkar ha glimten i ögat, verklig rolig. Skratta i jul!
Märtha,

det gick vägen kan man säga...
Ser framemot din igelkottshistoria, mycket.
Jag kommer att vandra runt under juldagen här inne på bloggarna...nu är jag i flygande fläng med det sista av julmaten som ska läggas på faten.
Ja, Jesusfiguren ser mera uppgiven ut, men det hör kanske till stycket.
Skratta du också, jag ska göra det!
Paula sa…
Men så underbar historia, var får du allt ifrån! Vattna graven så kommer det nya kottar...tänk om de kommit igelkottszombies istället! Förstår att det blivit en skröna i familjen, eller så är den på gång att bli det, för flera generationer framöver! Min dotter har faktiskt haft en tam mini-igelkott, Zookie, säg vilka djur hon inte h aft. Tror hon tog hem den från djuraffären där hon jobbade. Den blev inte så långvarig i hemmet dock, igelkottar är nattdjur och Zookie sov hela dagarna och rände runt hela nätterna, väldigt opraktiskt.
Ja då får vi se vad det blir för fanfar nästa lördag innan Åke tar tag i spakarna.
Kram från pörtet
Paula,

tack! Ja, det undrar jag själv också. Vet inte alls, det bara ramlar över mig nu och då, haha...
Vilken lycka att det inte blev några igelkottszombies. Du kan du med!
Härligt är det med djur, ibland lite väl härligt. Jisses så många sorter det har varit i barnens värld medan de växte upp.
Ja, vi får se vad det blir för fanfar...vet inte själv ännu, väntar på en ingivelse någonstans ifrån.
Kram från gränden!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio