Äventyret framtiden

Så här blir det. Måndagen viks för fåglar...så länge lagret räcker. Ungefär så.  Jag har hur många fåglar som helst i mitt arkiv som jag inte har visat tidigare.  Vips så fladdrade det till av stora fåglar, riktigt stora fåglar när vi var till Kreta i augusti/september 2017.  Vi drog iväg med ett litet tåg i grönt och gult upp i bergen, ett litet typiskt tåg för turister och vi var två av dem. Vi tuffade på än hit än dit till olika ruiner och kloster, gamla byar och så vidare. Jag tittade uppåt mot himlavalvet och vad fick jag se där? Stora, stora fåglar. " Är det örnar?" frågade jag av Uffe.." .neeej, det är nog inte örnar".  Paret framför oss, såg dem också, ingen annan brydde sig tydligen om de stora skönheterna som svävade över oss. De var helt inne i guidens berättelser och det var ju bra, för annars hade det ju varit fånigt om alla tågresenärer skulle ha fångats av svävande fåglar istället för den antika historien som berättades... En liten stunds paus togs