En bedårande liten barnrumpa....
fångade min blick redan när jag gick på trottoaren mitt emot, på andra sidan gatan. Tanken flög genast genom mitt huvud att skulptören som har gjort den statyn är skicklig. En stund senare hade vi gått över gatan vid grönt ljus och så stod vi där vid kvinnan som lyfte upp det lilla barnet mot mannen högre upp. I nästa ögonblick stod jag plötsligt på barrikaderna! " - Varför lyfter hon upp barnet så där? " Jag kände mig nästan arg. " - Vad är det hon lär barnet? " " -Så underdånig får man väl inte vara en man? " " -Vad vill skulptören säga egentligen? " Jag visste förstås att statyn visade en annan tid då livet såg så ut för de flesta kvinnor... men ändå! Jag skrattade åt mig själv. Statyn och dess mästare hade fångat en iakttagare med hull och hår. Vi var på väg, vi hade ett mål för dagen, så vi skyndade vidare men jag visste att jag skulle komma tillbaka igen. Jag var