En fjäderlätt måndag/ segunda-feira
Då var vi på plats igen! Så kanske de små dunbollarna under sin ankmamma tänker? Förmodligen inte, Naturen är så vis att allt är inbyggt i var och en att söka skydd och värme när man ska sova och man är en liten liten ankunge. I Stadsparken här i Funchal har myskankorna blivit flera. Under ankmamman rymdes 11 småttingar. Vi är också på plats igen efter två veckors hattande lite hit och mycket dit. Bra har vi haft det, absolut, Men som alltid, borta är bra men hemma är bäst och då har vi ändå varit hemma där vi har varit. Till det återkommer jag någon dag den här veckan. Nästan nykläckt och man är så färdig! Naturen är otrolig. Vi människor tar tid på oss i jämförelse. Å andra sidan så blir myskankor inte lika gamla som vi homo sapiens blir och så skiljer lite annat förstås oss från varandra. Bedårande är de och människor vid dammen suckade av hänförelse och kamerorna klickade. Många av oss kvinnor där pratade barnspråk, på olika språk, men ändå samma språk på sätt och vis. Vi är