En fjäderlätt måndag/ segunda-feira


Då var vi på plats igen! Så kanske de små dunbollarna under sin ankmamma tänker? Förmodligen inte, Naturen är så vis att allt är inbyggt i var och en att söka skydd och värme när man ska sova och man är en liten liten ankunge. I Stadsparken här i Funchal har myskankorna blivit flera. 
Under ankmamman rymdes 11 småttingar. 

Vi är också på plats igen efter två veckors hattande lite hit och mycket dit.  Bra har vi haft det, absolut, 
Men som alltid, borta är bra men hemma är bäst och då har vi ändå varit hemma där vi har varit. Till det återkommer jag någon dag den här veckan. 
 

Nästan nykläckt och man är så färdig! Naturen är otrolig. Vi människor tar tid på oss i jämförelse. Å andra sidan så blir myskankor inte lika gamla som vi homo sapiens blir och så skiljer lite annat förstås oss från varandra. Bedårande är de och människor vid dammen suckade av hänförelse och kamerorna klickade. Många av oss kvinnor där pratade barnspråk, på olika språk, men ändå samma språk på sätt och vis. Vi är lite lustiga eller hur? Så fåniga vi kan bli när vi ser någonting smått och rart. Jag är precis likadan, ändrar tonfall. Kanske män gör det också? Jag måste nog forska i saken. 😉😊


                    Muren är gul och är man själv en gul dunboll så försvinner man nästan rakt av. 
                                        
  
   När jag gick förbi Catarinaparken en bit högre upp västerut i stan så såg jag hur en av svanarna 
   ryckte åt sig lite grönt att äta . Länge och väl höll den på. 


                Blåtonen i fotot är förarglig. Jag hade kommit åt någon knapp i allt det mekaniska som 
                kameran är utrustad med, så blåtonig är inte verkligheten där jag tog fotot...
                Men tuppen syns och det var den jag såg när jag gick förbi ribeiran på väg från 
                vårt besök på Cash.
                De har det bra här i Funchal, tupparna, hönorna...

                I många år har jag själv längtat efter att ha höns men det blev bara en längtan och en 
                bok om hur det är att ha höns. Kanske likaså bra för vad skulle vi ha gjort med alla 
                gamla hönor och tuppar som jag inte kunde skiljas ifrån? Men allvarliga planer fanns det...


   Det var på kanten högre upp tuppen spatserade och plockade i sig både det ena och det andra...


För en vecka sedan anlände de här fina hantverksfåglarna till oss.  Lisette Friberg har skapat dem. Svarthakedoppingarna gör oss sällskap här i vår lägenhet på gränden. Så välgjorda, så skickligt återgivna. Hon är verkligen en konsthantverkare av rang denna Lisette. 


Jag hoppas att ni alla får en fin och glad måndag! 


                                            Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Vad fint att få se dunbollarna! Blir spännande att få läsa om vad ni har haft för er :) Kanske varit en sväng på Åland tänker jag? Borta bra men hemma är verkligen bäst. Ha en fin måndag, kram
wiper sa…
Vilka fina bilder på ankorna och även den ståtliga svanen. Det var verkligen riktigt konsthantverk ni fick. Skall klicka på länken och läsa lite mer om henne.

Ha nu en skön början på veckan
Kram från Malin
Anna i Portugal,

dunbollarna är ljuvliga och växer så det knakar.
Varje gång jag har gått förbi där senaste vecka så upplever jag att de bara bli större så det syns. Jag har varit här, inte på Åland...
Ha en fin måndag du med Anna!
Kram
Wiper,

tack! Hantverksfåglarna är utsökt välgjorda. Ja, läs mera om Lisette, du hittar mycket att titta på där.
Ha detsamma du med och kram även från mitt håll!
Lena i Wales sa…
Borta bra, men hemma bäst. Fast bra att vara borta för att upptäcka att hemma är bäst.
Känner igen det där med att prata barnspråk. Även när jag bodde utomlands och inte pratade så mycket svenska, så pratade jag alltid svenska och barnspråk med babisar och djur.
Jag gillar blått, så bilderna passar mig utmärkt😉.
Ha det bra!
Lena i Wales,

ja, så är det alltid, även om man har haft det hur bra som helst. Hemma är hemma.
Ja, vad händer med oss egentligen när vi ändrar tonfall? Antagligen ligger det inom oss kvinnor som har med barn att göra på ett annat sätt än vad männen har från första början. Intressant fenomen i sig.
Tack för det Lena, jag är själv småirriterad på filtret som bara var där helt plötsligt.
Ha det bra du med!
Anonym sa…
Jag är ju fullt medveten om yr jag får ett puttinuttigt Ural när jag ser små djurungar och söta djur 🤩 det har vi haft roligt åt inom familjen 😜
Läste ju mysankor och funderade på hur mysiga de är 😅
En dröm om egna hönor har även jag… ska jag säga haft 🤔 min läkare förbjöd mig faktiskt pga min allergi/astma 😜
Borta bra men vanligtvis hemma bäst ❣️
/åsa
Stefan sa…
Gulliga små ungar.
Det är väl på gott och ont att djurens ungar växer och åldras fortare än oss människor.
I mina ögon skulle en kattunge gärna förbli en kattunge i många år.
Åsa,
vi är nog sådana vi kvinns lite var till kvinns😉skulle jag tro.
Myskankor är ju rätt mysiga så ...
Jag kunde i och för sig ha hönor här på terrassen förstås, haha...nej, de ska ha det bra, ha jord att sprätta i.
Borta är bra men hemma är bäst, för det mesta.
Tack Åsa! ❣️
Stefan,

kattungar borde få vara kattungar mycket längre än de är. Jag håller med dig om det.
BP sa…
Det var en riktigt glad måndag med riktigt söta dunbollar i olika material:-)
Paula sa…
Hälledudanes så söta kycklingarna är, eller dunungarna kanske man ska säga! Självklart måste man då prata babyspråk. Hur ska de annars förstå hur söta de är!
Härliga tider stundar för er med nytt liv både här och där.
Kram
BP,

ja, så kan det gå ibland. Tack BP!
Paula,

ja, hälledudanes lät det nog på många olika språk, skulle jag tro. Eller något ditåt. Ja, där kom ju förklaringen, hur skulle de annars förstå att de är så söta som de är.
Kram
LillaSyster sa…
Ljuvliga små dunbollar =)
LillaSyster,

ja, de är verkligen ljuvliga! Små solskensglimtar i vardagen!
KajsaLisa sa…
Myskankor har jag aldrig hört talas om men den var vacker.
KajsaLisa,

myskankor är rätt så populära i Norden som den anka som kan äta mördarsniglar...😊

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande