Öronbedövande

När jag i  Ia mitt i livet-bloggen läste om cikadorna på Kreta, blev jag påmind
om att jag har en bild av denna märkliga insekt i mitt eget bildarkiv.

Vi undrade vad det var som lät så öronbedövande redan ett par kvarter innan vi nådde
vårt mål för dagen i mitten på september 2017 då vi var i Gamla stan i Rethymnon. (Kreta)
Mitt i allt så var Uffe försvunnen.
Jag gick där ensam på trottoaren och pratade högt för mig själv,
i god tro att han var hack i häl på mig
Samtidigt ville en värdinna till en taverna som vi (jag) gick förbi,
att vi skulle äta lunch hos henne.

"I have lost my husband", svarade jag spontant, vilket jag insåg precis när jag svängde mig om. 
Lite underförstått att vi nog inte skulle ha någon lunch.
"No, no, he is there", fick jag  till svar och så pekade hon på Uffe
som stod under ett stort träd på andra sidan gatan och tittade upp i kronan.



Hon gick raskt över gatan tillsammans med mig och
så visade hon oss vem spelmannen var.
Vilket ljud en så liten varelse kan åstadkomma!
Några fransmän anslöt sig till den uppåt-blickande lilla gruppen som vi bestod av
och tittade lika intresserat upp i kronan som vi gjorde.
Också de undrade vad det var som lät så mycket

Det slutade med att  vi alla satte oss ner i damens taverna och beställde mat.
Kanske hon och cikadorna samarbetade?
Hon fick i alla fall sex kunder som troligen skulle ha gått förbi hennes taverna annars.
Vi tog varsin grekisk sallad men fransmännen
öppnade stora plånboken och tog var sin ordentlig maträtt var, åt och lät tallrikarna vandra
från den ena till den andra runt sitt bord
På det sättet fick de alla smaka på de olika rätterna. Smart!
Kaninbenen som blev över slängde de över stängslet till en innergård i närheten.
Där satt några katter som oväntat fick smörja kråset.


Jag har läst om  trakter i  USA  o. Australien, där cikadorna spelar så högt att folk stönar
när de sitter i sina gungstolar på verandorna under varma sommarkvällar men själv
hade jag aldrig sett en i levande livet.
Nu har jag gjort det. Flera stycken på en och samma gång.

Cikadorna är väldigt speciella ( det finns ca 2500 arter över hela jordklotet)
De lever i marken i olika utvecklingsstadier, från ägg, nymf och till imago,
hos några arter så lång tid som 13 eller 17 års tid.
Där i underjorden lever de på rötternas växtsafter innan
det blir dags för dem att under två veckor som vuxna
krypa upp i ljuset för att kunna säkerställa parningar och en ny generation.

Det finns tre arter som prickar rätt på sjutton år och fyra arter som prickar rätt på tretton år.
Det märkligaste är att de alla utvecklas till vuxna samtidigt.
Jag hisnar av tanken att de cikador vi såg och framför allt hörde hade 2 veckor på sig att leva
innan de skulle dö och innan dess också hinna åstadkomma en ny generation
De spelar verkligen för livet.

För dem gäller det att under en kort tid hinna locka till sig honor med hjälp
av det ljudorgan hanarna har på bakkroppen
och som vi hörde redan ett par kvarter ifrån trädet där de befann sig.
Ljudmätningar av cikador i full aktivitet visar att ljudet
kan överstiga 90 dB, de australienska cikadornas ljud ända upp till 120 dB,
vilket gör dem till de mest högljudda insekter man känner till.
En sydeuropeisk sångcikada kan höras på 800 meters håll.


Faktum är att cikadan själv har svårt att klara det öronbedövande oväsendet,
men lyckligtvis är den enkelt uttryckt, kapabel att slå av hörselnerven, så att den inte själv lider av ljudet.
Varje art har sin ljudbild, men både frekvens och ljudstyrka
är beroende på temperaturen och tidpunkten på dagen.



Som ni säkert förstår har jag läst på.
Det här är ingenting jag kände till innan,
men i och med mötet blev jag nyfiken.
Och vilken lycka att vi var där just då, den tiden.
Två veckor senare hade vi inte fått  uppleva det vi gjorde.

Vi hade fått vänta kanske ända upp till 17 år på nästa spelning under det där trädet,
vid den tavernan. I och för sig  skulle vi nog överleva, maten var riktigt god
och värdinnan väldigt trevlig.




Cikadan är verkligen en spännande varelse eller hur?

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

Kommentarer

Lisbet sa…
Då jag läst ca halva inlägget började jag fundera, hur i all världen kan hon veta sååå mycket...
Ahaa, du hade kikat i biologiboken!
Intressant i varje fall. Och jag förstår att Uffe glömde dig en stund då han iakttog dessa fascinerande varelser!
kramisar
Anki sa…
Underbart inlägg om hur ni med cikadornas hjälp träffade andra trevliga turister och hamnade på tavernan - tror nog de hade någon överenskommelse där cikadorna och damen :)
Jag tror aldrig jag varken hört eller sett cikador i verkligheten. Intressant läsning, som genast ökade min nyfikenhet ännu mer :) lärde mig just att det finns en enda art hos oss, bergscikadan - vet inte om den finns på Åland eller Finland. Jag vet inte heller om ni har något motsvarande Svenska Artportalen https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/100648
Här finns en källa till kunskap och här lär jag mig mycket om utbredning :)
Ha en fin helg, Karin!
Sååå mycket kunde hon inte utan att ta till hjälp, helt rätt!
Ja, kan du tänka dig att han glömde bort mig, haha.
<3
Om du hör en cikada glömmer du inte bort det. De har verkligen ett öronbedövande ljud och när de är flera så låter det väldigt, väldigt mycket. Fascinerande. Uffe tog bort sin hörapparat medan vi åt för att få det lite tystare omkring sig ;)
Vi har inte cikador här, inte vad jag vet i alla fall. Måste forska vidare om bergscikadan. Tack för Svenska artportalen-tipset! Mycket av det ni har, finns många gånger här också.
Ha det samma, Anki!
Gunnel sa…
Så mycket intressant information! Det är kul det där att när man dyker på något man inte vet så mycket om, så är det som om något mystiskt pockar på att man måste få veta mer. Jag har aldrig varken hört eller sett en cikada, men förstår att det är något mycket speciellt. De t.o.m. "presenterar" främlingar för varandra. Ha en fin helg
Tack Gunnel! Ja, helt rätt, de är gränsöverskridande på sitt sätt.
En intressant insekt är det onekligen. Stor är den dessutom, inget litet bi precis. Ha en fin helg du med!
Marina sa…
Det är verkligen ett lustigt litet kryp - med betoning på litet! Jag erkänner villigt att första gången jag försökte hitta varelsen som gav ifrån sig det öronbedövande oväsendet så förväntade jag mig ett betydligt större kryp!
Du har säkert träffat cikadan många gånger! :) Ja, visst är det märkligt att ett så litet kryp kan åstadkomma ett sånt himla oväsen. Man förväntar sig absolut någonting mycket större. Men det är kanske så att mindre man är så måste man höras mera för att synas :)
Annika sa…
Cikador, de har vi här. Alla sorter. Under varma sommardagar sjunger de öronbedövande högt i olika toner. OCH ja, vi har the seventeen year cicada. Den kommer upp ur marken vart sjuttonde år, de är överallt då. Sitter i klasar på träden, flyger in i dig och sen dör de och ligger i drivor överallt. OCH ljudnivån, helt otroligt alltså!! Jag minns att senaste gången vi hade dem, 2004, ringde jag hem för att de skulle få höra LJUDET, haha. Det gick inte att tala i telefon utomhus. Helt otroligt. Om tre år är det dags igen ... Men det ÄR stora insekter, de är inte små. Ja, och så har vi alla de vanliga sommarsorterna. Cikadorna hör sommaren till hos mig, liksom syrsor och gräshoppor av alla de slag. De spelar nätterna igenom. Här är sommarnätterna inte tysta, det är ljud natten igenom. Fint, tycker jag.
Man kan tom äta dem, cikadorna, men det har jag noll och ingen lust med.
Du får komma över hit. Karin. SÅ ska du få höra cikador spela! FOR sure!!
Ha en fin helg nu!
Ja, nog sjunger/spelar de högt så det förslår. Jag läste just om det att det är ett oherrans liv när de alla kommer upp ur marken.
Här har vi inte syrsor fastän folk kallar vårtbitarna till det men gräshoppor finns. Syrsor såg jag på Rhodos, väldigt speciella de också och det finns säkert hur många olika sorter av dem också som helst.
De är inte små, cikadorna, nästan som småsmå fåglar.
Jag har förstått att det är vanligt att äta cikada i Kina. Det måste knastra rejält om den tuggan. Så hungrig är jag inte ännu att jag vill äta cikada jag heller.
Om tre år tar jag flyget över för att lyssna på cikadorna, de 17-åriga. :) Måste bara pricka in rätt veckor.
Ha en fin helg du med!
Kul att du är tillbaka och det med rivstart. Har läst ikapp. Underbar historia om tavernan och cikadan. Spännande djur!
Ha det så gott!
Paula sa…
Vilket spännande inlägg! Inte ser dom mycket ut för världen, släktingar till syrsor? Men jag skulle bli tokig om jag inte kunde stänga av ljudet på så höggjudda varelser, hur vackert det än lät. Den värdinnan kan inte ha misstyckt i alla fall, med tanke på vilken underhållning de bjöd på till er gäster. Trevlig helg!
Tack Paula! Nej de är inte alls släkt med syrsorna, utan hör till stritarna. Syrsor är sällsynta, det finns två arter i Sverige men i väldigt begränsad utsträckning. Man brukar säga att syrsorna spelar här på våra breddgrader fastän det är vårtbitare och gräshoppor.
Cikadan ser nästan ut som en bamsestor geting men är inte släkt med den.
Ljudet går inte att stänga av! :) Och vackert är det inte alls, utan ett rejält oväsen.
Värdinnan var nöjd och omtyckt. Trevlig helg önskar jag dig också!
Musikanta sa…
Jag älskar ljudet av cikadorna, påminner mig alltid om södra Frankrike. Det är väl en liten gräshoppa även om det inte ser ut så på din bild. Jag har aldrig sett någon i verkligheten.
Kram från Ingrid
Olgakatt sa…
Cikadornas ljud är för mig för alltid förknippat med Kalifornien även om jag hört dem i andra delar av världen också. En gång i Provence tyckte jag de lät väldigt egendomligt tills jag begrep att det var grodor och inte cikador.
Ljudet som sådant är fint att höra även om det är högtljutt, men jag kan förstå att folk kan bli störda av dem om de är tusentals på samma ställe samtidigt vilket lär vara vanligt.
De liknar inte alls på gräshoppor, om du ser på första bilden liknar de inte alls. De är s.k. halvvingar och hör till stritarna. Rätt stora för att vara insekter.
Gräshoppor och vårtbitare som är vanliga insekter här hos oss sommartid låter riktigt mjukt och rart i jämförelse.
En intressant insekt är det verkligen! <3
De lär ju vara vanliga överallt i världen förutom här hos oss, fastän Anki visste att ni har två olika arter av cikada i Sverige. Här tror jag inte att vi har någon art alls. En intressant och trevlig upplevelse var det och för oss var det första gången vi fick höra på cikadorna.
På Madeira finns det liknande grodor som du troligen hörde i Provence. Man går och tittar upp i trädkronorna, undrar vad det är som låter och så är det grodor på marknivån. :)

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året