I betraktarens öga
Det var en frostig novembermorgon Vi satt i en bilkö i Helsingfors, det gick sakta, sakta framåt Plötsligt hajade jag till En man red rakt ut i trafiken framför oss ......svävade han över marken med sin häst? Så magiskt allt kändes En minut senare var allt det magiska försvunnet Likaså marskalken av Finland. Vi vek av till vänster i korsningen och allt var som vanligt igen En kall höstnatt frös vattnet i tunnan till is Två bröder på promenad en julaftonsmorgon i Roslagen Jag betraktar andra betraktare.... Vad allt har inte galjonsfigurerna varit med om på de sju världshaven? En hoppfull tanke slår mig. Tänk om de får liv när klockan slår tolv på natten och röster om förgångna tider berättar om hur det var en gång för länge sedan.... En natt på Sjöfartsmuseét, vad sägs om det? Kommer någon med?