Äventyret framtiden

Det finns en liten fin trädgård här i stan,som vi brukar gå till lite nu och då. Den ligger lite i skymundan och vi är sällan många besökare där samtidigt. Den syns bara lite, lite från gatan till och för att nå den måste man gå in till Museu-de-historia-natural-do-funchal ; och betala en liten avgift. Då har man hela stora museét till sitt förfogande och den härliga lilla trädgården. Det är nästan som att gå in i ett bortglömt paradis. En plats för kontemplation om man så vill. Det finns en bänk att sitta på om man bara vill vara...  Jag blir alltid lika förundrad över att jag befinner mig i en stad och ändå är så långt borta från en sådan samtidigt.  Plötsligt förstår jag det här med alla murar som omgärdar så många hus och hem här på Madeira.  Det är det här folk måste känna när de är omgärdade av murar och har sitt eget lilla paradis på insidan av dem. Säkert finns även en säkerhetsaspekt bakom, självklart, men jag börjar förstå något annat också. Vanligtvis så har vi varit där und