Äventyret framtiden

Ni kanske minns att jag redan förra veckan visade äldre fotografier som jag hade tagit av mården/skogsmården.   Idag fortsätter jag med mårdhunden. Nyctereutes procyonoides är namnet på latin. Jag vrickade nästan tungan av mig när jag upprepade namnet några gånger. Att det är ett hunddjur förstår kanske alla.  De två första fotona är från 19 juni-13 När jag var barn minns jag att min mamma hade en rysk sjubbpäls som värmde henne på vintern.  Nu vet jag att det var en mårdhundspäls hon hade på sig. Pälsen måste ha varit färgad för den var nästan mörkbrun alltigenom.  Mårdhunden är ett skymningsdjur/ett nattdjur.  Fotona här ovan är tagna vid midnatt i midsommartid då mårdhunden smög sig till fågelmatar-platsen hemma hos oss i Geta.         En vårkväll (17 maj)  år 2016 smög sig en annan mårdhund in på vår tomt     Den sista bilden för den här gången tog jag den 18 januari-19.      (Jag har helt säkert flera foton av mårdhundar.)     En stund senare fanns inte mårdhunden kvar längre.   

i luften utanför här hos oss. Än kommer det ena flygandes, än kommer det andra. Tråkigt blir det aldrig.    Jag vet inte ens vad allting är som svävar förbi ... Var någonstans lyftkranen finns till denna runda boll vet jag inte 😌 Faktum är att det är solen som är på väg ner genom molnen här om kvällen, just innan regnet öste ner. Kvällen därpå, på nyårsafton, hade hård blåst och regnväder utlovats men solen brydde sig inte och vädret höll upp ända fram till nyårsdagen då allt det utlovade kom istället.   Av någon underlig anledning är jag som en seg kola just nu.  Kanske för att ungdomar i min ålder inte är vana med att vara uppe så länge som jag var på nyårsnatten.  Det tar tid att komma igen och då drack jag varken vin eller något annat med alkohol i.   Bara vatten rann genom min strupe från det ena året till det andra. Den sega kolan har segat på flera kilometer idag så det tar sig säkert bara tiden får gå lite till. Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira