Ett slitet uttryck
brukar man tala om men faktum är att jag kände mig lite sliten senaste fredag, lite urlakad på något sätt så det har varit oerhört skönt att ha varit helt frånvarande från allt vad det digitala heter. Nå, inte helt förstås. Familjen har alltid tillgång till mig och jag har flugit med i tankarna till San Francisco denna helg då Timothy, det äldsta barnbarnet tog sig över Atlanten. Ja, det där vet alla som har barn och barnbarn, man är ständigt nära dem på något sätt. Men i övrigt så har det handlat om en vän som kom på besök och så bara vi två, vilket förstås inte är bara. Nu är jag still going strong igen, själsligt ihoplappad efter ett par riktigt slappa dagar. Det är längesen jag kände mig så genomskinlig som i fredags. Det var dags att ta paus... Genomskinligt är det gamla förrådsfönstret också. Nu väntar det på en ny ägare. Ett gapande fönsterlöst hål till vårt lilla förråd med egen trappa. En glasmästare var hit och lade in et...