Löften
är till för att hållas.... även om det tog tid innan jag infriade mitt löfte som jag berättar om i dagens inlägg. Vy mot Norrhavet över Getabergen. För riktigt många år sedan då jag gick i småskolan i Mariehamn skulle en vårutflykt göras till Getabergen och till grottan. Det var ett enormt stort äventyr för oss åttaåringar som stuvades in i en buss som skulle ta oss till målet Hos mig fanns ett motstånd som jag inte kunde förklara. Jag ville inte men det var bara att följa med fastän jag mycket hellre skulle ha stannat hemma. Det tog verkligen emot Att åka buss på den tiden tog sin tid, så kändes det i alla fall, (kanske min motvilja bidrog till att göra turen extra seg och lång ) men slutligen var vi framme vid Soltuna och på vägen ner längs berget mot grottan. Det var då jag fick fnatt och bara satte mig ner i rent trots och vägrade gå med de andra till grottan Varför har jag ingen aning om, inte då och inte nu heller. Min lärarinna gjorde allt för att få mi