Äventyret framtiden

Så får jag nog kalla vår trädgård. Den är inte bara bohemisk och vild. Den följer inte några som helst lagar; i alla fall inte de som jag själv har stipulerat. I höstas grävde jag upp vitlökslandet, så som jag själv tyckte, minutiöst. Jag  sållade så gott som jorden för att få bort eventuella små vitlöksklyftor och lökar. - "För härefter ska vi köpa vitlöken !, utropades inne vid matbordet. Uffe nickade bifall. Så kom vintern och bara för någon vecka sedan försvann snön Vitlökssoldater uppradade framför salvian,  som ser väldigt död ut... Undra på att jag nästan föll omkull när jag tittade på fjolårets vitlöksland, där det skulle vara tomt på allt vad vitlök heter.  Där stod ett helt gäng uppnosiga soldater, gröna och fina och dessutom med riktigt stora lökar under. Redan! Vad har de gjort under vintern? Smidit ränker? Och var kommer de ifrån med tanke på mitt idoga bortplockande av vad jag tyckte, varje liten lök. -"Här ska det inte köpas vitlök!" ropar