Äventyret framtiden

          och det är en stor del av charmen som jag tycker om med Madeira och alla madeirenses... Det är full fart med det mycket noggranna trapparbetet, men naturligtvis, det ena föder det andra. Inte kan vi ju ha muren att se ut som Jerusalems förstöring när vi ska få en vacker trappa på innergården. Det förstår ju vem som helst, så nu är även muren planerad att få en försköning. Efter att ha röjt i täppan; tillsammans med ingen mindre än César ( utan a-et och lagerkransen, fastän han, vår C., borde få en lagerkrans han också) ja, täppkanten ska också klinkas, så tänkte jag som stod på terrassen, att nu ska jag berätta för Francisco därnere att jag kan linda ner passionsplantan under inkommande helg så att de kan jobba obehindrat med allt ovanför på muren när de hinner, så får han berätta det vidare åt sina killar på "ordentlig" portugisiska om vad som kommer att ske.  Fr. pratade i telefonen, jag hörde att det var en vän högre upp i periferin som han p...

heter ett album i mitt bildarkiv. I väntan på att få visa mera från allt som händer här ute på gården, så får det bli lite nostalgi, på sitt sätt, men det kunde vara vilken februari-kväll som helst här i stan.Fotona är från den 6 februari-20, året då pandemin tog ett grepp om oss alla men då när den här kvällen var så fanns det bara en antydan om att något sådant fanns i landet Kina, sååå långt borta och som vår hyresvärd Duarte sade med mycket sarkastisk galghumor bakom orden;  "det finns ju så många kineser så det kommer knappast att märkas att några går åt." En  månad senare såg verkligheten helt annorlunda ut. Helt annorlunda...Mycket annorlunda. Vilken dramatik vi fick vara med om.  Men den biten glömmer jag bort nu. Coviden finns kvar men världen har fått bra bukt på den även om många drabbades väldigt hårt då. Även i min närmaste familj fanns den och känns av än i denna dag. Vaccinet blev räddningen.Nu har vi annat som är som rena pandemin i flera knutar i världen...