Så här kan det också gå....det förstår ju vem som helst.

          och det är en stor del av charmen som jag tycker om med Madeira och alla madeirenses...

Det är full fart med det mycket noggranna trapparbetet, men naturligtvis, det ena föder det andra. Inte kan vi ju ha muren att se ut som Jerusalems förstöring när vi ska få en vacker trappa på innergården. Det förstår ju vem som helst, så nu är även muren planerad att få en försköning. Efter att ha röjt i täppan; tillsammans med ingen mindre än César ( utan a-et och lagerkransen, fastän han, vår C., borde få en lagerkrans han också) ja, täppkanten ska också klinkas, så tänkte jag som stod på terrassen, att nu ska jag berätta för Francisco därnere att jag kan linda ner passionsplantan under inkommande helg så att de kan jobba obehindrat med allt ovanför på muren när de hinner, så får han berätta det vidare åt sina killar på "ordentlig" portugisiska om vad som kommer att ske. 

Fr. pratade i telefonen, jag hörde att det var en vän högre upp i periferin som han pratade med. U: s och min vän alltså, så jag väntade och väntade och väntade. 

( Gud vad karlar kan prata) 😉För övrigt är världen liten även här på ön, med tanke på att det råkade vara en god vän i andra änden på Fr. s "tråd". Det bor rätt många här på ön. ca 250 000 personer. 

Till slut gick jag till muraren, Mestre S. och frågade på portugisiska om jag ska ta ner passionen och lägga den på/över jorden i täppan under helgen? ."-Ferro, ferro" ropade mestre S. Jag insåg att han hade tänkt på att vår passionsplanta behöver en järnställning! -"Sim (ja) " ropade jag tillbaka..."Hur högt?" fick jag frågan.."Så här"? 

"Så där högt!" sade Fr. som blandade sig i mitt i allt och jag höll med om höjden. I andra änden av Fr.:s telefon ropade vår vän P. -"Que?" han fattade nog inte ett jota men så där är det här. Man fattar inte ett jota men ändå så händer det bra saker.

Alla blir inblandade på något sätt. Nu blev det så här, jag som bara tänkte ta ner passions-plantan och hålla den säker för killarna när de arbetar, får (köper) plötsligt en ställning av järn. Mestre S och jag tog varandra i hand och skrattade glatt över den snabba affären. Sen gick jag upp till U. och berättade att mera arbete blev beställt utan att jag egentligen beställde det. "Dig vågar man inte släppa ut i världen! "fick jag veta av min hulde make."Det blir dyrt." Men han såg nöjd ut.

Han gillar maracuja/passionsfrukt han också och jag är extra stolt över den fina plantan som nu blommar hur mycket som helst och som jag har sått själv med kärleksfullhet. Ok, jag lovade ta livet av den för ett tag sedan men nu när den blommar som aldrig förr så får den ännu mera kärlek istället. Nu ska den dessutom få en ställning och inte behöva hänga lite här och där med mina märkliga rosetter av snören överallt, som håller ihop den. 

Muito bom! 

Ovanstående foton är från igår torsdag. Så långt hanns det med klinkerläggningen då. Ett oerhört noggrant arbete krävs. Murar-mestre tar glasögon och keps på sig och så lägger han klinkers exakt på millimetern. Tänk bara om man inte är noggrann! Ett litet snedsteg föranleder mycket snedhet innan det är klappat och klart. Jag har fått nya insikter sedan vi lät dem lägga terrassgolvet. Imponerande är det verkligen. Inget hastjobb precis, många timmar krävs. Solhatten av för dessa skickliga hantverkare

Sen händer det annat under trappstegen. Två hål kom fram, med myggnät i. En ventilation av något slag? Vem bor under trappan? Trapp-gubben?  Nya kostnader uppstår. Har man sagt A får man säga B.  Alla övriga berörda har glömt hela alfabetet, haha. Nå, den biten blir fixad på bästa och snyggaste sätt och så kom ett fönster fram bakom alla växter på trappan när de flyttades undan. Se där, jag har funderat ibland var skenet kommer ifrån när det är mörkt på kvällarna men inte tänkt desto mera på det. Fönstret ser inte helt fräscht ut. Träet är vått och murket. Men vems är fönstret? Grannarna under oss har sitt kök just där, under vårt badrum räknade vi ut tillsammans med hantverkarna som har varit därinne hos dem.  

Givetvis, grannen Senhor L och jag har ett märkligt förhållande. Nu är det det tredje fönstret som "uppstår" mellan oss båda. Först det där som jag trodde var vårt,, så det där som vi gick in till grannarna igenom och nu ett fönster till som är deras. Det ni! Tala om förföljelse! Fönster som är stalkers....hans fönster gör krokben för mig 

"E´muito caro" det är mycket dyrt, sade fru L, underförstått att det kan inte vi betala. Sim, sade jag; 

e´muito caro, underförstått att det får vi antagligen betala. U. håller sig för skratt men jag skrattar..Och inte kan man ju ha det att se ut så där med en ny fin trappa. Det förstår väl vem som helst. Nå, det finns något som heter tredje gången gillt men jag är inte säker på att det gäller i det här huset. Det här är rena rama Harry Potter-huset. Det uppstår fönster lite överallt och ingenstans och än är inte sista ordet sagt vad gäller fönster nummer tre. En annan granne hörde av sig och vill diskutera det hela mera ingående. 

Och vårt lilla förrådsfönster måste ju se likadant ut som de andra fönstrena som är Senhor L.s..det förstår ju vem som helst., de står ju på rad, längs den nya fina trappan. 

Hur som helst, följetongen tycks bli längre och längre. Himlars så fint vi kommer att få det på vår innergård så småningom någon gång längre fram. I skrivande stund ser trappan ut så här. En huvudlös men mycket varmhjärtad granne beundrar hantverket. 

På måndag fortsätter klinkandet.

 En skön helg önskar jag alla som tittar in här!

                                          Karin Eklund, Funchal, Madeira