Det var en sån dag..
Senaste onsdag kändes så där som man brukar säga att måndagar är. "Det är måndagmorgon" och mitt huvud känns så tungt". Vi har haft val här och resultatet blev det väntade för min del ( jag har inte röstat, jag kan inte rösta här ännu, men jag följer intresserat med). Stämningen på stan kändes smått resignerad, tillika lite upprorisk just den dagen då det första resultatet tillkännagavs. Sonderingar var på gång till ny regeringsbildning. Folk var stingsliga, kanske av helt andra orsaker men det passade bra in på dagen efter. Fast man kanske inte bryr sig ett skvatt här i alla fall? Man kanske bara väntar på att lönen ska komma in på kontot? Vad vet jag? Inte ett jota, men jag kände hur som helst att det var obekvämt att vara inflyttad, att se lite annorlunda ut. Redan på väg till det val vi själva kunde delta i, Europavalet, så mötte vi människor i vår närmaste närhet som såg ut som små tidsinställda bomber, som inte bevärdigade oss med en blick ens när vi sade bom dia