Svar på en fråga....
Nu och då får jag frågan om jag saknar något hemifrån (Åland). Saknar jag något? Egentligen inte, men jag minns med glädje vissa saker och i all synnerhet nu i vårliga tider då fjärdarna ligger öppna och sjöfåglarna är i full färd med att bli flera. Skärgården i nordliga sammanhang är unik och det kanske man inte förstår när man bor mitt i den unika världen som finns längre norrut i världen. Uffe och jag brukade ta båten och fara rakt ut på Västerfjärden, stänga av motorn och bara sitta där och guppa med och i vågorna och lyssna på gudingarnas lockrop. Det är underbara minnen som sitter som berget i min själ. Så länge jag kan minnas så är jag där när jag behöver det. Det ena förtar inte det andra. Det går inte äta kakan och ha den kvar samtidigt. När vi flyttade hit så var vi verkligen mogna för att göra det, för att lämna Åland och för att landa här i den vulkaniska jorden. Det känns rätt, det känns helt. Ett äventyr är det, absolut, ingen dag är den andra lik. Vi lär oss nya sak