Äventyret framtiden

Bara ett par kvarter från oss ner mot havet till så finns en gata där många tomma hus med gamla fina balkonger, fönster och dörrar radar upp sig. Vad jag har förstått efter att ha pratat lite runt med folk här så är allt gjutarbete, smidesarbete etc.  från det portugisiska fastlandet.  Varje gång jag går förbi där sänder jag en bön rakt upp i atmosfären och hoppas på att den  faller i god jord. Ta vara på klenoderna, låt de inte gå om intet, låt dem inte rosta sönder, försvinna i någon bråteshög.. Ingen går ut eller in genom de vackra, vackra dörrarna... Nytt och gammalt möts. Fyrkantigt och ovalt.               En neddragen rullgardin rullar upp sig själv eller ner, jag får ingen ordning på det hela..troligen inte rullgardinen heller.  Det nya ser modernt ut men ändå hoppfullt, någon bor där, bravo!  Här ser man lutningen på gatan ..tröskeln är rak.  Lite högre upp på samma gata innan den byter riktning och namn, så hörsammade någon min bön..Nej, så snabbt går det förstås inte men någ