Äventyret framtiden

Den fjärde januari tänker jag särskilt mycket på min egen mor. Det var hennes namnsdag. Den dagen doftade ofta snö men också solsken som tittade in genom de genomskinliga gardinerna i vardagsrumsfönstret. Hon väntade besök som vanligt denna dag. På något sätt så var namnsdagen nästan större än födelsedagen som var i juli. Namnsdagen blev mera förtätad och fin, mera stilla än födelsedagen. Varför vet jag inte men det kan ha att göra med att hon var stolt över att heta Ruth  och att vi hade ett nytt år framför oss.. Den fjärde januari så bakade hon alltid en ambrosiakaka till kaffet som dracks tillsammans med moster Astrid och hennes döttrar Kristina och Karina. Ibland var mormor Frida också med. Mamma var huvudpersonen och jag fanns där jag också, yngst av alla i sällskapet. Vad jag minns så var det nästan alltid bara vi som firade Ruth. Det var ju mitt i vardagen..de andra var på jobb.     Idag tänkte jag på Ruth och planterade om tomaten som har kommit från ovan på något...

med Madeira var för jättelänge sen. Jag var bara barnet när jag, en viss kväll i veckan, satt på golvet framför tv-n och tittade på Humle och Dumle hos grannfamiljen R. tillsammans med deras son Kalle, ett av barnen på gården till Köpmansgatan 10 och 12 i Mariehamn. Det här kom jag ihåg när U. och jag pratade om den första bekantskapen med Madeira för var och en av oss. " Madeiravin, nattvard och konfirmation", var U. säker på. Det var vid frukosttid här om dagen som vi diskuterade vårt första minne som hade anknytning till Madeira. Hmmm, jag minns madeiravinet tidigare än så, svarade jag. Jag var allra högst åtta år när jag såg en flaska madeiravin hos familjen R. Den låg i en vacker korgställning i deras bokhylla där tv-n fanns. Naturligtvis så måste jag ju titta på underverket lite extra för något så fint fanns inte i mitt hem. Jag minns att jag läste Madeira högt..men inte desto mera än så annat än att jag fick veta att det också var en ö i den stora oceanen. Senare var ...