Ruths dag...

Den fjärde januari tänker jag särskilt mycket på min egen mor. Det var hennes namnsdag. Den dagen doftade ofta snö men också solsken som tittade in genom de genomskinliga gardinerna i vardagsrumsfönstret. Hon väntade besök som vanligt denna dag. På något sätt så var namnsdagen nästan större än födelsedagen som var i juli. Namnsdagen blev mera förtätad och fin, mera stilla än födelsedagen. Varför vet jag inte men det kan ha att göra med att hon var stolt över att heta Ruth och att vi hade ett nytt år framför oss..


Den fjärde januari så bakade hon alltid en ambrosiakaka till kaffet som dracks tillsammans med moster Astrid och hennes döttrar Kristina och Karina. Ibland var mormor Frida också med. Mamma var huvudpersonen och jag fanns där jag också, yngst av alla i sällskapet. Vad jag minns så var det nästan alltid bara vi som firade Ruth. Det var ju mitt i vardagen..de andra var på jobb.


    Idag tänkte jag på Ruth och planterade om tomaten som har kommit från ovan på något sätt..
    Få se om den klarar omplanteringen. 
    Jag tar inte stora bekymmer om den inte gör det, men om den tänker klara sig så ' 
    ska den få heta Ruth. De flesta växter heter något här hos oss.


   Jag pratade med en väninna i telefonen som undrade vad jag hade gjort under dagen.
   "Jag har städat köksskåpen och kylskåpet från översta hyllorna till de lägsta."
   Uj, svarade hon, nog finns det väl roligare saker att göra.


Förmodligen är det så men jag kom på att jag gör så här varje nyår. Jag inventerar, tar vara på och slänger sånt som inte ska finnas längre. En del saker går till odling, som den gula löken och vitlökarna här ovan gjorde. De är i den gredelina krukan på bilden ett steg högre upp..
Det gröna spirandet från lökarna är goda att använda i sallader senare om någon månad.


                                                      Jag skalade smålöken...

   
och gjorde en gryta på salsicha, smålök, paprika och tomater, kokade ris till och gjorde en sallad till på det. Det blev gott. Skönt att julmaten är slut. Allt har sin tid. Oxveckorna är här igen...



Jag använde den här kryddblandningen. Det är så roligt ibland detta med madeirenses och de igenkänningstecken jag känner i min egen åländska själ, numera uppblandad med den madeirensiska

Jag brukar köpa kryddblandningen i Hortan på Rua do Bom Jesus och jag har gjort det länge redan. Märkligt nog så vet inte många av "folket " om att det finns en liten fabrik som blandar ihop alla dessa kryddor här på Madeira. 
De saluför och säljer många flera produkter från Madeira. 

När jag påpekade för kvinnan vid kassan i affären om att det är  en bra kryddblandning det här som madeiraborna fixar till så skakade hon på huvudet och sade att nej, nej, den är från Portugal. 

Fabriken finns här på Madeira, envisades jag med, du kan ju läsa det här. Fabricado na Madeira med stor stil. 

Men nej, där nere står det Fabricado em Portugal. I liten stil. 

Men vi är ju i Portugal! Det måste finnas med enligt EU-reglerna.

Euforbia Hip Hop..


Hmmmm-- Okej då, vi har ju Portugal, du har rätt, sade hon åt mig helt allvarligt och jag skrattade högt, överförtjust, för jag känner så väl igen mig i tankesättet som är så bak och fram...

Så där tänker ålänningar också om Finland. Vi har ju Finland men vi ÄR Åland. Här har man Portugal men man ÄR Madeira. Jag vet inte om någon förstår hur vi självstyrda öbor fungerar. Vi dras lite grann med våra fastland, för att vi måste göra det och så är fastlandet bra att ha ibland. Det förstår nog bara vi som är öbor. Vi är lite holmtokiga som man brukar säga på Åland. Jag känner mig hemma i den här tanken. 

Vi har ju Portugal, jag köper det. 💕Undra på att jag trivs här på ön. 

Jag köpte flera påsar av kryddblandningen till julen och delade ut åt grannarna här omkring och någon till som kom hit. Alla madeirenses. En enda av ett dussin madeirenses kände till att på Madeira finns det en liten fabrik som gör den här kryddblandningen.  Nu vet några till om det och jag tänker fortsätta att göra reklam. Kryddblandningen är toppen! Den är inte ens dyr...

                                                  Ha det bra alla!

     
                                                  Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

BP sa…
När jag såg rubriken trodde jag att ditt inlägg handlade om "Ruth i Virginia", men det var uppenbarligen din mamma som också hette Ruth som du bloggade om.
Lite kul var att jag tänkte på min första riktiga bästis. Hon hette också Ruth.

Alla växter - de tre jag har alltså, heter också nåt. Detsamma gäller alla elektronikpryttlar. De håller längre när de är döpta, helt klart. Ja, det gäller även bilen;-)

Att städa köksskåp - då har man sysselsättningsproblem enligt mig, men det är jag det;-)
BP,

jag minns Ruth i Virginia, det är några år sedan hon lämnade världen eller hur? Tiden rinner iväg. Tydligen är Ruth ett vanligare namn än jag själv har trott , för plötsligt så dyker det upp även här i bekantskapskretsar, engelska sådana. Jag tror som du att allt som är döpt håller längre. Frans hette min morfar...bra namn.
Haha, jag saknar förstås sysselsättning så något måste jag göra.
femfemman sa…
Rut heter dotterdottern i mellannamn. Efter sin farmorsmor. Inte helt ovanligt som tilltalsnamn heller.
Köpte en god kryddblandning på ett kul ställe utanför Malmö I somras. Får åka dit och köpa mer när man öppnar för sommaren igen. Bra anledning att hälsa på dottern också.
Ambrosiakaka. Ja, gott. Bakade förr. Får skaffa lite syltade apelsinskal och göra igen. Tack för den påminnelsen.
Liksom kylskåpsstädning. Får bli någon gång inom de närmaste veckorna. Kram
Znogge sa…
I går kunde vi säga grattis till en Rut för minsta E heter det som mellannamn. Inte helt ovanligt i Sverige längre och nästan alla gamla namn kommer igen.
Ambrosiakaka bakade min mamma ofta men nu var det länge sedan jag åt en sådan.

Kram
Vilket fint minne om mamma Ruth som tyckte så mycket om sin namnsdag. Och mormor Frida skriver du också ... tänk, min mormor hette också Frida, mormor Frida.
Så roligt med tomaten och så klart att den ska heta Ruth. Jag har tagit skott av en tomat och den har stått i uterummet tills för någon vecka sedan då den fick flytta in under växthusbelysningen i mitt växtrum.
Roligt att hitta en god kryddblandning.

Kram
femfemman,

Se där, så roligt att Ruts namn används rätt ofta.
Kryddblandningar är många gånger jättebra och sätter det där lilla extra på maträtten. Nu har du två mål på samma linje så att säga, dottern och kryddblandningsaffären.
Det hörde till att ambrosiakaka skulle finnas på bordet den 4 januari. På den tiden syltade de apelsinskalen själva..då fanns inte något färdigt i affärerna. Skönt att det finns nu.
Nödvändiga städningar måste till..nu och då.
Kram
Znogge,

så kul, den andra bloggvännens barnbarn på rad nu som heter Rut i mellannamn. Roligt att läsa om. Så är det, de gamla namnen kommer igen, det rullar på.
Det är längesen jag har ätit ambrosiakaka, längesen. Kanske det är dags nu att kavla upp bagarärmarna

Kram
Anita, de fyra blomsterhaven,

Tack! Ruthdagen betydde mycket för henne då de allra närmaste anslöt. Vi har vår Fridor du och jag...i kärt minne bevarad.
Jag tittade nyss till den omplanterade som var väldigt hängig i går, nu är den på gång, Ruth är på gång. Det ska bli roligt att se vilken typ av tomat den bär med sig..jag har ingen som helst aning. Lycka till med din tomat som nu har fått flytta in under växthusbelysningen.
Kryddblandningen är en höjdare som jag försöka sprida kunskap om ...

Kram
Åh så mycket smarrigt du visar upp, det är ju det bästa när man kan använda egenodlat, blir alltid godast! Ambrosiakaka, så gott, det har jag inte fått på länge, måste stöta på kvinnan i mitt liv ... ;)
Ha en bra fortsättning på veckan <3
Professor Deutsch,

Det är det allra bästa, jag håller med om det. Stöt till kvinnan i ditt liv, baka en ambrosiakaka tillsammans och så äter ni upp den så där bara! Det ska vara gott att leva...annars kan det kvitta.
Tack detsamma! 🫶
Märtha sa…
Vad innehåller kryddblandningen? Typiskt att innehållsförteckningen är med mer otydliga bokstäver, och min portugisiska är ju inte av denna världen... Mitt enda gubarn heter Ruth, och hon lever i finsk omgivning. Inte så värst vackert, Ruut, med finskt o. När jag varit på dopet för lite på 30 år sedan och berättade för vår vaktmästare Ruth började denna nästan gråta - "det finns så få som heter Ruth nuförtiden!". Pink Panther-dansaren i Lovisas nyårsshow heter Ruu (jo, utan t), igen med finskt o. Hon har bytt förnamn, men jag ville inte fråga henne varför, det verkade känsligt. Men jag ville bara veta om hon är den dansare jag föll för för fem år sen, då hette hon Pihla. Kanske inte så bra om man satsar på en internationell karriär. "Min" Ruths finska kusiner tyckte att namnet var svårt att säga, så de kallade henne "Heinä" i stället, eftersom hon är född i juli, heinäkuu...

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Fader vår-trädet

Öronbedövande