Ruths dag...

Den fjärde januari tänker jag särskilt mycket på min egen mor. Det var hennes namnsdag. Den dagen doftade ofta snö men också solsken som tittade in genom de genomskinliga gardinerna i vardagsrumsfönstret. Hon väntade besök som vanligt denna dag. På något sätt så var namnsdagen nästan större än födelsedagen som var i juli. Namnsdagen blev mera förtätad och fin, mera stilla än födelsedagen. Varför vet jag inte men det kan ha att göra med att hon var stolt över att heta Ruth och att vi hade ett nytt år framför oss..

Den fjärde januari så bakade hon alltid en ambrosiakaka till kaffet som dracks tillsammans med moster Astrid och hennes döttrar Kristina och Karina. Ibland var mormor Frida också med. Mamma var huvudpersonen och jag fanns där jag också, yngst av alla i sällskapet. Vad jag minns så var det nästan alltid bara vi som firade Ruth. Det var ju mitt i vardagen..de andra var på jobb.

    Idag tänkte jag på Ruth och planterade om tomaten som har kommit från ovan på något sätt..

    Få se om den klarar omplanteringen. 

    Jag tar inte stora bekymmer om den inte gör det, men om den tänker klara sig så ' 

    ska den få heta Ruth. De flesta växter heter något här hos oss.

   Jag pratade med en väninna i telefonen som undrade vad jag hade gjort under dagen.

   "Jag har städat köksskåpen och kylskåpet från översta hyllorna till de lägsta."

   Uj, svarade hon, nog finns det väl roligare saker att göra.

Förmodligen är det så men jag kom på att jag gör så här varje nyår. Jag inventerar, tar vara på och slänger sånt som inte ska finnas längre. En del saker går till odling, som den gula löken och vitlökarna här ovan gjorde. De är i den gredelina krukan på bilden ett steg högre upp..

Det gröna spirandet från lökarna är goda att använda i sallader senare om någon månad.

                                                      Jag skalade smålöken...

   

och gjorde en gryta på salsicha, smålök, paprika och tomater, kokade ris till och gjorde en sallad till på det. Det blev gott. Skönt att julmaten är slut. Allt har sin tid. Oxveckorna är här igen...

Jag använde den här kryddblandningen. Det är så roligt ibland detta med madeirenses och de igenkänningstecken jag känner i min egen åländska själ, numera uppblandad med den madeirensiska

Jag brukar köpa kryddblandningen i Hortan på Rua do Bom Jesus och jag har gjort det länge redan. Märkligt nog så vet inte många av "folket " om att det finns en liten fabrik som blandar ihop alla dessa kryddor här på Madeira. 

De saluför och säljer många flera produkter från Madeira. 

När jag påpekade för kvinnan vid kassan i affären om att det är  en bra kryddblandning det här som madeiraborna fixar till så skakade hon på huvudet och sade att nej, nej, den är från Portugal. 

Fabriken finns här på Madeira, envisades jag med, du kan ju läsa det här. Fabricado na Madeira med stor stil. 

Men nej, där nere står det Fabricado em Portugal. I liten stil. 

Men vi är ju i Portugal! Det måste finnas med enligt EU-reglerna.

Euforbia Hip Hop..

Hmmmm-- Okej då, vi har ju Portugal, du har rätt, sade hon åt mig helt allvarligt och jag skrattade högt, överförtjust, för jag känner så väl igen mig i tankesättet som är så bak och fram...

Så där tänker ålänningar också om Finland. Vi har ju Finland men vi ÄR Åland. Här har man Portugal men man ÄR Madeira. Jag vet inte om någon förstår hur vi självstyrda öbor fungerar. Vi dras lite grann med våra fastland, för att vi måste göra det och så är fastlandet bra att ha ibland. Det förstår nog bara vi som är öbor. Vi är lite holmtokiga som man brukar säga på Åland. Jag känner mig hemma i den här tanken. 

Vi har ju Portugal, jag köper det. 💕Undra på att jag trivs här på ön. 

Jag köpte flera påsar av kryddblandningen till julen och delade ut åt grannarna här omkring och någon till som kom hit. Alla madeirenses. En enda av ett dussin madeirenses kände till att på Madeira finns det en liten fabrik som gör den här kryddblandningen.  Nu vet några till om det och jag tänker fortsätta att göra reklam. Kryddblandningen är toppen! Den är inte ens dyr...

                                                  Ha det bra alla!

     

                                                  Karin Eklund, Funchal, Madeira