Det är trettio år sedan...
I lördags den 28 september var det trettio år sedan Estoniaolyckan. Jag steg upp i sedvanlig ordning någon gång vid tre-fyratiden den morgonen; gick en trappa ner till bageriet. Hela tiden kännande att det var som om ett lock låg över mig och överallt, något fanns i atmosfären som inte kändes bra alls. Jag satte igång degarna för jäsning och medan de jäste så slog jag på radion för att lyssna på nyheterna och då fick jag veta. Radio Åland sände nyheter non stop. Estonia hade sjunkit med nästan 1000 personer ombord. (852 personer omkom) Ålands Centralsjukhus var inkopplat, en del av dem som hade räddats fanns på ön. Jag minns inte tiderna alls längre men känslan finns starkt kvar av det som hände då. Det där overkliga vacuumet, den där gastkramande känslan och frågorna om hur många som klarade sig, hur många som drunknade. Fanns någon med som jag kände, någon släkting etc..frågor som säkert väldigt många ställde just då. Tankarna gick till alla dem som var med ombord under olyckan,