Äventyret framtiden

Så kom vi oss äntligen iväg till Fotografiska museét i Funchal efter många års planer på att vi skulle göra det. Nu har vi varit där och det kommer att bli flera besök, lita på det.  Museét ligger centralt men ändå lite grann på sidan om på ett märkligt sätt. Vi har gått förbi otaliga gånger, kikat in på gården och den vackra vyn som man ser just då. Där i dörröppningen har vi stått och gluttat in. Och inåt är hitåt i bild. Trappan är inne på gården, krukorna detsamma... Gamla stolar på rad möter en längs den ena väggen i pation, den stensatta gården när man kommer in från Rua da Carreira, en av Funchals äldsta affärsgator.     Men det  man verkligen lägger märke till är den magnifika huvudtrappan i trä som leder upp till ateljén I Vicentés fotoateljé, som för övrigt är den äldsta fotoateljén i Portugal, har fyra generationer fotografer av samma familj verkat alltifrån 1865 till slutet av 1970-talet, alla med förnamnet Vicente. Här finns bevarat ett viktigt doku...

    Vi gick förbi någon som har många röda t-skjortor.      De passar bra ihop med rosor och tagetes.     Torkade eterneller håller längre än färska blommor om man vill minnas och hylla någon..     Om det är så vet jag förstås inte säkert men jag gissar att en olycka     med tragisk utgång hade hänt längs gatan där vi befann oss      Vi gick också förbi ett ödle-solarium     Den här skottkärran har vi gått förbi många gånger under årens lopp.      Nu är den ganska så nymålad.      Förundrat tittar vi på den. Hur kan det växa så mycket och så stort     i en liten skottkärra?  Den här väggen går många människor förbi utan att ens ge den ett ögonkast.  Hur man nu kan låta bli? Så vacker som den är med sina gamla kakel. Jag stannar alltid upp och beundrar kakelväggen, ser mig omkring och ser att jag är ganska ensam om att beundra. Alla har så bråttom, bråttom... ...