Sällskap i ytterskärgården /nostalgi
Att vispa runt med dammvippan i bildarkivet en dag i slutet av april ger resultat på olika sätt Plötsligt så befann jag mig liggandes på en klippa i Ålands norra skärgård med Norrhavet som närmsta granne. Vi hade haft tuffa dagar i företaget med tidiga uppstigningar och många hetsiga timmar ända fram till midnatt alla dagar i veckan, en längre tid. Sådana stunder när vi kunde ta "ledigt" så drog vi iväg mot havsbandet. Ett drag med aktersnurre-snöret och så var vi på väg mot en själslig vila där så gott som ingen människa syntes till. Det spelar ingen roll vilket år det var. Det var under de aktiva Pettas-åren detta hände, då U. fortfarande kunde använda sina båda armar och kunde hoppa som en gazell från sten till sten, från klippa till klippa med kastspöet i högsta hugg för att fånga dagens middag i form av en gädda eller en öring. Så brukade jag också göra, jag gillar att fiska men den här dagen ville jag inte. Jag ville ligga raklång på rygg och titta på himl...