När utomlands blir hemland nummer ett
Härom dagen fick jag en fråga om hur man kan lämna sina barn och barnbarn när man flyttar utomlands, så där som jag har gjort. Det var Femfemman som frågade. Ordet man i det här sammanhanget är stort och mångsidigt och kan gälla så många med helt andra åsikter i frågan, men för min egen del vet jag hur jag har tänkt och tänker. Frågan har jag fått redan tidigare men nu dök den upp igen så kanske det är dags att försöka ge ett svar? Tack Anna-Lena för att du frågar, jag gillar det! Kram! 🤍 (Nu med facit i hand så blev det ett mycket långt inlägg. Jag gick igång, "pennan" glödde. Hoppas vi får till en bra diskussion av det på något sätt!) 😊Vi har ju alla olika erfarenheter, olika åsikter om detta. Jag står för min fullt ut. En stor bukett med den vackra Kapamaryllisen Belas-Donas fick vi till vår två-årsdag här hemma på Madeira. De goda grannarna Elsiebritth och René överlämnade den när de kom över för att fira dagen tillsammans med oss ***** Jag har förstås tänkt till