Öronbedövande
När jag i Ia mitt i livet-bloggen läste om cikadorna på Kreta, blev jag påmind
om att jag har en bild av denna märkliga insekt i mitt eget bildarkiv.
Vi undrade vad det var som lät så öronbedövande redan ett par kvarter innan vi nådde
vårt mål för dagen i mitten på september 2017 då vi var i Gamla stan i Rethymnon. (Kreta)
Mitt i allt så var Uffe försvunnen.
Jag gick där ensam på trottoaren och pratade högt för mig själv,
i god tro att han var hack i häl på mig
Samtidigt ville en värdinna till en taverna som vi (jag) gick förbi,
att vi skulle äta lunch hos henne.
"I have lost my husband", svarade jag spontant, vilket jag insåg precis när jag svängde mig om.
Lite underförstått att vi nog inte skulle ha någon lunch.
"No, no, he is there", fick jag till svar och så pekade hon på Uffe
som stod under ett stort träd på andra sidan gatan och tittade upp i kronan.
Hon gick raskt över gatan tillsammans med mig och
så visade hon oss vem spelmannen var.
Vilket ljud en så liten varelse kan åstadkomma!
Några fransmän anslöt sig till den uppåt-blickande lilla gruppen som vi bestod av
och tittade lika intresserat upp i kronan som vi gjorde.
Också de undrade vad det var som lät så mycket
Det slutade med att vi alla satte oss ner i damens taverna och beställde mat.
Kanske hon och cikadorna samarbetade?
Hon fick i alla fall sex kunder som troligen skulle ha gått förbi hennes taverna annars.
Vi tog varsin grekisk sallad men fransmännen
öppnade stora plånboken och tog var sin ordentlig maträtt var, åt och lät tallrikarna vandra
från den ena till den andra runt sitt bord
På det sättet fick de alla smaka på de olika rätterna. Smart!
Kaninbenen som blev över slängde de över stängslet till en innergård i närheten.
Där satt några katter som oväntat fick smörja kråset.
Jag har läst om trakter i USA o. Australien, där cikadorna spelar så högt att folk stönar
när de sitter i sina gungstolar på verandorna under varma sommarkvällar men själv
hade jag aldrig sett en i levande livet.
Nu har jag gjort det. Flera stycken på en och samma gång.
Cikadorna är väldigt speciella ( det finns ca 2500 arter över hela jordklotet)
De lever i marken i olika utvecklingsstadier, från ägg, nymf och till imago,
hos några arter så lång tid som 13 eller 17 års tid.
Där i underjorden lever de på rötternas växtsafter innan
det blir dags för dem att under två veckor som vuxna
krypa upp i ljuset för att kunna säkerställa parningar och en ny generation.
Det finns tre arter som prickar rätt på sjutton år och fyra arter som prickar rätt på tretton år.
Det märkligaste är att de alla utvecklas till vuxna samtidigt.
Jag hisnar av tanken att de cikador vi såg och framför allt hörde hade 2 veckor på sig att leva
innan de skulle dö och innan dess också hinna åstadkomma en ny generation
De spelar verkligen för livet.
För dem gäller det att under en kort tid hinna locka till sig honor med hjälp
av det ljudorgan hanarna har på bakkroppen
och som vi hörde redan ett par kvarter ifrån trädet där de befann sig.
Ljudmätningar av cikador i full aktivitet visar att ljudet
kan överstiga 90 dB, de australienska cikadornas ljud ända upp till 120 dB,
vilket gör dem till de mest högljudda insekter man känner till.
En sydeuropeisk sångcikada kan höras på 800 meters håll.
Faktum är att cikadan själv har svårt att klara det öronbedövande oväsendet,
men lyckligtvis är den enkelt uttryckt, kapabel att slå av hörselnerven, så att den inte själv lider av ljudet.
Varje art har sin ljudbild, men både frekvens och ljudstyrka
är beroende på temperaturen och tidpunkten på dagen.
Som ni säkert förstår har jag läst på.
Det här är ingenting jag kände till innan,
men i och med mötet blev jag nyfiken.
Och vilken lycka att vi var där just då, den tiden.
Två veckor senare hade vi inte fått uppleva det vi gjorde.
Vi hade fått vänta kanske ända upp till 17 år på nästa spelning under det där trädet,
vid den tavernan. I och för sig skulle vi nog överleva, maten var riktigt god
och värdinnan väldigt trevlig.
Cikadan är verkligen en spännande varelse eller hur?
Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
om att jag har en bild av denna märkliga insekt i mitt eget bildarkiv.
Vi undrade vad det var som lät så öronbedövande redan ett par kvarter innan vi nådde
vårt mål för dagen i mitten på september 2017 då vi var i Gamla stan i Rethymnon. (Kreta)
Mitt i allt så var Uffe försvunnen.
Jag gick där ensam på trottoaren och pratade högt för mig själv,
i god tro att han var hack i häl på mig
Samtidigt ville en värdinna till en taverna som vi (jag) gick förbi,
att vi skulle äta lunch hos henne.
"I have lost my husband", svarade jag spontant, vilket jag insåg precis när jag svängde mig om.
Lite underförstått att vi nog inte skulle ha någon lunch.
"No, no, he is there", fick jag till svar och så pekade hon på Uffe
som stod under ett stort träd på andra sidan gatan och tittade upp i kronan.
Hon gick raskt över gatan tillsammans med mig och
så visade hon oss vem spelmannen var.
Vilket ljud en så liten varelse kan åstadkomma!
Några fransmän anslöt sig till den uppåt-blickande lilla gruppen som vi bestod av
och tittade lika intresserat upp i kronan som vi gjorde.
Också de undrade vad det var som lät så mycket
Det slutade med att vi alla satte oss ner i damens taverna och beställde mat.
Kanske hon och cikadorna samarbetade?
Hon fick i alla fall sex kunder som troligen skulle ha gått förbi hennes taverna annars.
Vi tog varsin grekisk sallad men fransmännen
öppnade stora plånboken och tog var sin ordentlig maträtt var, åt och lät tallrikarna vandra
från den ena till den andra runt sitt bord
På det sättet fick de alla smaka på de olika rätterna. Smart!
Kaninbenen som blev över slängde de över stängslet till en innergård i närheten.
Där satt några katter som oväntat fick smörja kråset.
Jag har läst om trakter i USA o. Australien, där cikadorna spelar så högt att folk stönar
när de sitter i sina gungstolar på verandorna under varma sommarkvällar men själv
hade jag aldrig sett en i levande livet.
Nu har jag gjort det. Flera stycken på en och samma gång.
Cikadorna är väldigt speciella ( det finns ca 2500 arter över hela jordklotet)
De lever i marken i olika utvecklingsstadier, från ägg, nymf och till imago,
hos några arter så lång tid som 13 eller 17 års tid.
Där i underjorden lever de på rötternas växtsafter innan
det blir dags för dem att under två veckor som vuxna
krypa upp i ljuset för att kunna säkerställa parningar och en ny generation.
Det finns tre arter som prickar rätt på sjutton år och fyra arter som prickar rätt på tretton år.
Det märkligaste är att de alla utvecklas till vuxna samtidigt.
Jag hisnar av tanken att de cikador vi såg och framför allt hörde hade 2 veckor på sig att leva
innan de skulle dö och innan dess också hinna åstadkomma en ny generation
De spelar verkligen för livet.
För dem gäller det att under en kort tid hinna locka till sig honor med hjälp
av det ljudorgan hanarna har på bakkroppen
och som vi hörde redan ett par kvarter ifrån trädet där de befann sig.
Ljudmätningar av cikador i full aktivitet visar att ljudet
kan överstiga 90 dB, de australienska cikadornas ljud ända upp till 120 dB,
vilket gör dem till de mest högljudda insekter man känner till.
En sydeuropeisk sångcikada kan höras på 800 meters håll.
Faktum är att cikadan själv har svårt att klara det öronbedövande oväsendet,
men lyckligtvis är den enkelt uttryckt, kapabel att slå av hörselnerven, så att den inte själv lider av ljudet.
Varje art har sin ljudbild, men både frekvens och ljudstyrka
är beroende på temperaturen och tidpunkten på dagen.
Det här är ingenting jag kände till innan,
men i och med mötet blev jag nyfiken.
Och vilken lycka att vi var där just då, den tiden.
Två veckor senare hade vi inte fått uppleva det vi gjorde.
Vi hade fått vänta kanske ända upp till 17 år på nästa spelning under det där trädet,
vid den tavernan. I och för sig skulle vi nog överleva, maten var riktigt god
och värdinnan väldigt trevlig.
Cikadan är verkligen en spännande varelse eller hur?
Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
Kommentarer
Ahaa, du hade kikat i biologiboken!
Intressant i varje fall. Och jag förstår att Uffe glömde dig en stund då han iakttog dessa fascinerande varelser!
kramisar
Jag tror aldrig jag varken hört eller sett cikador i verkligheten. Intressant läsning, som genast ökade min nyfikenhet ännu mer :) lärde mig just att det finns en enda art hos oss, bergscikadan - vet inte om den finns på Åland eller Finland. Jag vet inte heller om ni har något motsvarande Svenska Artportalen https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/100648
Här finns en källa till kunskap och här lär jag mig mycket om utbredning :)
Ha en fin helg, Karin!
Ja, kan du tänka dig att han glömde bort mig, haha.
<3
Vi har inte cikador här, inte vad jag vet i alla fall. Måste forska vidare om bergscikadan. Tack för Svenska artportalen-tipset! Mycket av det ni har, finns många gånger här också.
Ha det samma, Anki!
En intressant insekt är det onekligen. Stor är den dessutom, inget litet bi precis. Ha en fin helg du med!
Man kan tom äta dem, cikadorna, men det har jag noll och ingen lust med.
Du får komma över hit. Karin. SÅ ska du få höra cikador spela! FOR sure!!
Ha en fin helg nu!
Här har vi inte syrsor fastän folk kallar vårtbitarna till det men gräshoppor finns. Syrsor såg jag på Rhodos, väldigt speciella de också och det finns säkert hur många olika sorter av dem också som helst.
De är inte små, cikadorna, nästan som småsmå fåglar.
Jag har förstått att det är vanligt att äta cikada i Kina. Det måste knastra rejält om den tuggan. Så hungrig är jag inte ännu att jag vill äta cikada jag heller.
Om tre år tar jag flyget över för att lyssna på cikadorna, de 17-åriga. :) Måste bara pricka in rätt veckor.
Ha en fin helg du med!
Ha det så gott!
Cikadan ser nästan ut som en bamsestor geting men är inte släkt med den.
Ljudet går inte att stänga av! :) Och vackert är det inte alls, utan ett rejält oväsen.
Värdinnan var nöjd och omtyckt. Trevlig helg önskar jag dig också!
Kram från Ingrid
De liknar inte alls på gräshoppor, om du ser på första bilden liknar de inte alls. De är s.k. halvvingar och hör till stritarna. Rätt stora för att vara insekter.
Gräshoppor och vårtbitare som är vanliga insekter här hos oss sommartid låter riktigt mjukt och rart i jämförelse.
En intressant insekt är det verkligen! <3
På Madeira finns det liknande grodor som du troligen hörde i Provence. Man går och tittar upp i trädkronorna, undrar vad det är som låter och så är det grodor på marknivån. :)