Äventyret framtiden

Det är ingen vanlig uteliggare detta, utan en bonde som har ledsnat på att inte kunna sova hemma och inne hos sig själv på grund av vägarbeten som görs nattetid där han bor i närheten av Ponta da Sol.   Bilden har tidningen Diário tagit och det är också tidningen som har intervjuat Arlindo Andrade, den gatusovande bonden,  som försäkrar  att han inte har sovit på flera nätter på grund av det nattliga oljudet. Så han tog en "säng" och en matta och somnade på den asfalterade gatan i en ren protest. Säkerhetspolisen kallades till platsen, men mannen försäkrade att "han bara skulle lämna platsen om de bar honom på ryggen därifrån". Till DIÁRIO, sade bonden  att arbetena började förra veckan och erkänner att han inte förstod varför de måste göras på natten, flera dygn i rad. "Om det var en eller annan gång skulle han inte ens säga någonting och även om det störde oss skulle vi försöka blunda. Men det här är övergrepp, det händer varje dag och ingen sover". Den ...

På något sätt så hankar vi oss fram Knölen Dell och jag, än så länge.  Vi knäpper på och stänger av båda två nu för tiden. Tidigare var det Knölen som stängde av och liksom kastade ut mig men nu är det mera jämställt på något sätt. Nu gör vi det ömsesidigt, jag stänger av själv och Knölen knäpper på fast mitt i natten. Sen stänger den av sig igen och knäpper på. Den kan inte bestämma sig verkar det som. Knölen är alert längre tider nu än tidigare, den håller ut så jag oftast hinner få iväg ett mejl eller ett blogginlägg skrivet. Viktigt är att jag är snabb att spara ner det skrivna dock, annars får jag dikta om alltihopa. Men givetvis så måste det till en ny och pålitligare dator. Givetvis. Jag har fått veta av min hulde make att jag måste tänka efter vad jag vill ha. Milda limpa, det är nästan värre än att ha en Knöl som stänger av och knäpper på. Men jag får väl lägga mina små grå i arbete. Under tiden knölar vi på Knölen och jag.  Eftersom det är som det är så ställer jag t...

Bloggvännen BP är den goda förvaltaren av temat Skyltsöndag som nu är inne på sitt 415:de inlägg. Otroligt men sant. Jag tog foton av skyltar senaste tisdag då vi var på utflykt med vår grann e som höll bil medan vi höll matsäck. Vid första stoppet såg jag denna skylt. När det står Socicorreia Engenharia på en skylt är något stort på gång...men vad vet jag inte.  Vi låg bakom en betongbil ganska länge.Mitt i ärttörne-buskaget stod en skylt med namnet Bica da Cana på. En skylt med finare text står där också men vi låg ju på vägen i ganska hård fart så...         Vindkraftverken ståtar med namnet  Vestas , allihopa. Danmark har intagit högplatån på Madeira 😉    Åhå, ja, nu ska vi se upp för kossor....     Exakt, det ska man göra men alla gjorde det inte. Vi plockade upp ganska många fimpar från marken.         Två stycken Det stora äventyret på Madeira -jeepar hade parkerat i Fanal....     På bilen fanns...

Idag tuffar tåget på igen med Tove som lokförare vilket betyder att vi, som åker med, ska tänka till om ordet Pikant.  Pikant har flera synonymer, som t.ex kryddad, smakrik, smakretande, raffinerad, piffig, snitsig, vågad, raffig, djärv, frivol, skandalös etc. Listan kan göras lång.    " Men det här ju verkligen pikant", tyckte Uffe och jag, när vi åt en god efterrätt gjord på pitanga.  *********** Mina tankar går flera år tillbaka i tiden. Vi skriver slutet på 1980-talet och jag var tillsammans med min dåvarande granne H. till hennes en avliden släktings hem för att städa ur en potatiskällare. Meningen var att den skulle tömmas helt och jag blev ombedd att hjälpa henne. Trots åldersskillnaden oss emellan (drygt 30 år)  så var vi ändå väldigt jämnåriga i sinnet och hade ofta  mycket roligt tillsammans.  Till historien hör att H. aldrig drack någonting med alkohol i, det fanns inte på hennes karta att ens ta ett litet glas vin eller så. Hon var helnykt...

     Vi stannade till på vägen mot Fanal och steg ut ur bilen för att se på utsikten mera "in live" än att bara sitta i bilen och försöka hänga med.  Exakt namn kan jag inte ge på stället, men jag är säker på att vi var i Pináculo-området.     Molnen gjorde oss sällskap....svepte in, förbi och försvann ...     Längre ner kunde vi se delar av Ribeira Brava dalen.... Mitt emot på andra sidan ligger en by där molnen drog in över den när jag fotograferade..tala om att bo bland molnen     Levadan som går genom området heter troligen Pináculo e Folhadal. Det fanns nog skyltar men      ingen där vi befann oss tyvärr...     bara en byggskylt som inte hade det minsta med området som så att göra.      Överallt däruppe på högplatån växer det tojo. Ärttörne på svenska. Ulex europaeus på latin.     En riktigt vacker växt men ve och fasa, ta inte i den...den är vass som bara den.      V...

Vi drog iväg lite högre upp i periferin igår, tillsammans med en granne som höll bil och var chaufför. Vi stod för det lekamliga, utflyktsmaten. En bra deal tyckte alla parter. Jag tog bilder genom bilfönstret där vi drog fram, vilket inte var någon lätt match alls för färden gick snabbt och lite ryckigt på grund av serpentinvägar och ojämnheter under bilen. Vårt mål var att ta fikapaus i Fanal... Fanal ligger   på högplatån, Paul da Serra . Det är verkligen vackert där uppe på platån. Jag kommer att göra ett inlägg till från Fanal, där vi tog vår fikapaus men nu idag visar jag utsikten från bilfönstret på  vägen dit.     Redan på vägen upp mot höjderna såg vi hur molnen svepte neråt i dalarna, längs bergssluttningarna. Det finns fortfarande tunnlar där som har mejslats för hand...inte helt täta och med risk för nedfallande stenar      Ibland såg vi bara himmel...vi var på drygt 1300 meters  höjd     Det var magiskt att se molnen välla f...

Ett konstverk som just nu hänger i Magnôliaparkens gamla vackra hus, i en av utställningssalarna, fick mig att fundera lite grann omkring detta med att här är det helt naturligt att kalla en afrikan till neger utan att man ens höjer på ögonbrynen, annat än jag och några andra nordbor då kan tänkas, för att vi har fått veta att det är nedvärderande, kränkande. Något jag aldrig har förstått. Jag ser inget kränkande i det nämligen. Själv är jag en vit, ett blekansikte med lite solbränna på och med ett litet stänk av rosacea. Om konstnären kan följande berättas: Luís Almeida (f. 1985 i Lissabon, Portugal). Han tog examen i konst vid skolan Ar.Co (2013, Lissabon). De enskilda utställningarna inkluderar: Strange Days, Quase Galeria, (Porto, 2022); Leker med elden, Galeria Alecrim 50, (2017, Lissabon); Santa Fé, Espace Pilote (Paris, 2016) och O Paraíso não é por aí..., Galeria Alecrim 50 (2016, Lissabon). Bland de kollektiva projekten sticker följande ut: Olika positioner, BAG - Banco das Ar...