Fönster med utsikt

Vi drog iväg lite högre upp i periferin igår, tillsammans med en granne som höll bil och var chaufför. Vi stod för det lekamliga, utflyktsmaten. En bra deal tyckte alla parter. Jag tog bilder genom bilfönstret där vi drog fram, vilket inte var någon lätt match alls för färden gick snabbt och lite ryckigt på grund av serpentinvägar och ojämnheter under bilen. Vårt mål var att ta fikapaus i Fanal...

Fanal ligger på högplatån, Paul da Serra . Det är verkligen vackert där uppe på platån. Jag kommer att göra ett inlägg till från Fanal, där vi tog vår fikapaus men nu idag visar jag utsikten från bilfönstret på  vägen dit.


    Redan på vägen upp mot höjderna såg vi hur molnen svepte neråt i dalarna, längs bergssluttningarna.


Det finns fortfarande tunnlar där som har mejslats för hand...inte helt täta och med risk för nedfallande stenar 


    Ibland såg vi bara himmel...vi var på drygt 1300 meters  höjd


    Det var magiskt att se molnen välla fram mellan bergen.


    Vindkraften tas tillvara på Madeira. Många är vindkraftverken på högplatån....


    I långa rader på vardera sidan av vägen stod de där och snurrade på sina vindfångande vingar


 Hur många vindkraftverk som finns är jag osäker på. Jag har hört en siffra på 67 stycken men jag undrar om de inte är ännu flera nu. Till nästa inlägg om Fanal ska jag försöka komma med den korrekta siffran. 


    Man planterar nya träd där också...åtskilliga var plantorna som vi såg där vi for fram....

    

Det finns kaniner på ön men också getter och kringströvande kossor på högplatån, så givetvis så måste plantorna skyddas.


   Det såg nästan ut som om Mercedes Benz har sponsrat elkraftnätet...


    Det är ingen dimma. Det är molnen vi åkte igenom...


    Ibland var sikten bra...


   Ibland nästan obefintlig. Det är en orsak till att stolparna längs vägkanten är vita...

   Så här långt den här gången, nästa gång har vi kommit fram till Fanal
   där inget bilfönster finns emellan utsikten och oss. 

   Trevlig onsdag önskar jag er alla! 


    

                                                         Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Jossu sa…
Det ser redan fantastiskt ut. Påminner mig om serpentinvägarna upp till utsikten över Nunnornas dal.
Jag ser fram emot fler bilder från eran utflykt.
Jossu,

tack! Att sitta bak i bilen, i full rörelse lite hit o dit är inte drömtillvaron egentligen, när man vill ta foton av vyerna men lite blev det trots allt. Bättre blir det i nästa inlägg. :)
Karoleen sa…
Vackert! Påminner om min resa till bergen i Indien, mycket vackra vyer men otroligt serpentiniga vägar som kändes dödsläskiga =)
Karoleen,

ja, det är vackert där, även om fotona blir vad de blir när de är tagna från baksätet i en bil, i ganska hög fart. Lite grann uppstod känslan av att vara i en liten båt på ett gungande hav :)
Indien låter lockande! :)
Anki sa…
Tänk så mycket man hinner se genom ett bilfönster! Härligt!
Ha en fin onsdag!
Znogge sa…
Väldigt vackert och fantastiska bilder! Jag var helt säker på att det var dimma men icke. Uppe bland molnen var ni och det är en speciell känsla. Det är så vackert att köra så högt upp men själv har jag lite svårt för serpentinvägar. Där får jag skärpa mig ;-)

Ha en fin onsdag!
wiper sa…
Vilken härlig utflykt ni var ute på med era grannar. Vad bra att det planteras nya träd. Ja du man fick verkligen känslan av Mercedes ;)

Det såg verkligen ut som dimma. Ser fram emot nästa del

Ha en skön onsdag
Kramar!
LillaSyster sa…
Vilket arbete med tunneln- riktigt vacker öppning. Ha en bra onsdag!=)
Den platån har vi missat båda gångerna vi varit på ön. Fräckt ändå att det är alldeles platt långt där uppe. Att köra genom moln är en unik känsla. En smart deal vad gäller mat och körning tycker jag! PS Jag gjorde chou-tzatziki igår igen, så gott!
Så skönt att vara passagerare och få möjlighet att njuta av utsikten genom bilfönstret. Häftigt när ni åkte genom molnen. Riktigt högt upp. Ser fram mot fortsättningen!
Anki,

ja, man hinner se en hel del, mycket mera än vad man hinner fota. Jag blev nästan yr där i baksätet, haha...
Ha detsamma du med!
Znogge,

tack! Det blir som det blir genom en ganska smutsig bilruta, vyerna tar över allt sådant som fotografen ser. Man kan tro att det är dimma men det är molnen man tar sig igenom. Det är en väldigt speciell känsla, lite tvehågsen på något sätt, vart är vi på väg?
Serpentinvägar är ett slag för sig. Här är de nödvändigt att ta dem för att nå det mål man vill.

Ha detsamma du med!
Wiper,

ja, vi fick en fin utflykt med en granne, vi var tre i bilen :).
Visst tänker man spontant på Mercedes eller hur?
Dimma har vi emellanåt men det mesta på höjderna är moln.


Ha en skön onsdag du med!
Kram!
LillaSyster,

de gamla fina handarbetade tunnlarna förtjänar egentligen ett helt eget inlägg. Mitt i allt så händer det...
Ha detsamma du med!
Anna i Portugal,

den är fin att vara på, Paul da Serra. Numera en stor turistattraktion.
Det går buss ( 139 har jag för mig) men det blir en lång dag i väntan på att kunna åka tillbaka till Funchal om man tar den. Så bil eller taxi är melodin som är bäst.
Jag har gjort chutziki idag! :) Ska ta med oss på ny utflykt som sker om en liten stund.
Anita, de fyra blomsterhaven,

ja, på sätt och vis så är det skönt att vara passagerare, slippa ta ansvar för körning men jag var lite vimmelkantig när vi steg ur bilen då vi stannade...jag var lite puh! :)
I nästa inlägg kommer fortsättningen! Kul att du hänger med!
femfemman sa…
Solen lyser inte alltid över hel ön.Förstås! Med tanke på grönska och blomsterprakt. Undrar hur högt över havet platån ligger? Kram!
Annika sa…
Härlig utflykt!!
ÅÅÅ vad härligt att åka upp på de höga höjderna ovan molnen. MEN serpentinvägar och stup ger mig svindel och skräck. Men finns det bara en mur vid vägrenen brukar även jag klara det. Tror dock inte du lider av svindel alls, Karin. Tycker mig förstått det :-*
Perfekt deal med att du/ni stod för maten och er kompis för färdmedlet.
Du kände inte av bilsjuka i baksätet? Jag menar med tanke på skump och kurvor och hetsig körning, haha.
Ser fram emot del 2!!!
Mäktigt att vara så högt upp!
Kramar från mig!
Susjos sa…
Oj, vilken spännande roadtrip, ser fram emot målet!
Ha det gott!
Kram
Tove sa…
Oj oj oj - jag njuter bilderna och känner av höjden i knäna. Mäktigt från där bak i bilen!
Kram


femfemman,

så gör den sällan över hela ön samtidigt. Här är väderleken olika på olika ställen. Vi mätte upp drygt 1300 meter över havet. Sen finns det förstås toppar som är över 1800 meter också.
Kram!
Annika,

ja, det blev en fin utflykt.
Jag klarar höjderna bra, helt rätt :)
Det var faktiskt snudd på att jag kände av lite bilsjuka den här gången. Jag brukar inte göra det överhuvudtaget men den här gången var det annorlunda, kanske på grund av körsättet, som var rätt så ryckigt. Idag har vi varit på lika höga höjder och jag har inte känt någonting alls.
Här är det verkligen berg och dalbana. Ön är veckad..haha..
Kramar!
Susjos,
här bli roadtripparna spännande, alltid. :)
Ha detsamma!
Kram
Tove,

kul att du är med på ett hörn i baksätet! Andas lugnt, det gick bra hela vägen...
Kram
BP sa…
Serpentinvägarna och höjdskillnaderna på Madeira minns jag mycket väl...
Tycker du gjorde ditt bästa med att ta bra bilder. Men precis som alltid så gör sig landskap bäst med en blå bakgrund;-)
BP,

ja, här är verkligheten sådan, serpentinvägar och höjdskillnader. Tack BP, så mycket bättre kunde jag inte i baksätet på en snabbt framrusande bil. Du har så rätt så...
Gunnel sa…
Ingen dålig utsikt från ett bilfönster! Jag trodde med att det var dimma, tror aldrig jag åkt genom moln på det viset ...förutom med flygplan. Verkar lika jobbigt att köra genom som en snöstorm, så jag förstår att stolparna behövs. Ha det bra.
Gunnel,

utsikten är det inget fel på, exakt. Den är makalös och man borde gå hela vägen istället för att åka den :). När det är tjocka moln är det riktigt jobbigt att köra där, sikten är obefintlig. Stolparna behövs verkligen. Tack och lov så är moln rörliga :).
Ha det bra du med!
Karin sa…
Spännande utflykt och fantastiska vyer – jag ser fram mot fortsättningen!
En detalj som imponerar är de där vackra "milstolparna" som står med några meters mellanrum. Ser också ut att vara handhuggna. Vilket jobb!
Karin,

tack, vyerna är vackra som bara den.
Milstolparna är gamla och handhuggna. Det finns moderna också men inte lika vackra som de gamla. Jodå, de jobbade hårt en gång, tack och lov, för skönheten i dem går inte att beskriva ens med ord. Rena konstverken står där ...
Paula sa…
Hur långt hemifrån dig hamnar vi när ni stannar för rast i Fanal? Är det en fleratimmarsresa eller beror det kanske på chauffören?
Älskar tunnelbilden, ljuset i tunneln är ett fint begrepp som jag brukar tänka på ibland när det känns dystert men vänder. 1300 meter, är det där man har höghöjdsträning? Det som skidåkare tjatar ihjäl sig om...
Vindsnurror gillar jag inte av rent estetiska skäl, men jag inser att de behövs, bara de inte tar kål på alltför många fåglar. Här i mina trakter går debatten hög i hela Dalarna, ingen vill ha en vindkraftspark i sin närhet...
Trevlig start på utflykten, ser fram emot menyn
Lillan Kind sa…
Vilken fantastisk utflykt! Det är skönt att slippa vara den som kör, för då kan man se och fota allt vackert istället för att bara fokusera sig på vägen. Sen kan man (jag) bli åksjuk i baksätet om det svänger och kränger alltför mycket, men det går ju att förbereda sig på. Så häftigt att åka uppe bland molnen. Det har hänt att vi har gjort det bl a i Grekland. När jag såg bilderna på alla vindkraftverken var det nästan som här hemma. Dom står överallt på slätten. Tunnlarna verkar lite läskiga, men man har väl inget annat val än att färdas igenom dom:)
Jag ska absolut titta in till dig igen.

Ha det så bra! :) /Lillan Kind
Paula,

ja, du, det kan jag inte säga med säkerhet. Tänkte inte ens på hur lång sträckan är mellan Fanal och oss här på gränden. Men efter diskussion med Uffe är det ca 45 km, inte vilka kilometer som helst förstås. En timmes tid tar det med bil.
Jag har ingen som helst aning om var man börjar med höghöjdsträning, måste googla...
Jag är precis tvärt om. Jag gillar vindkraftverk, tycker till och med att de är vackra.
Tack Paula!
Lillan Kind,

tack, tycker det själv också!
I normala fall känner jag inte av åksjuka alls men den här gången var jag aningen orolig..färden var ryckig minst sagt.
De gamla handmejslade tunnlarna är inte särskilt långa alls. Redan vid ingången ser man ljuset i andra änden. De moderna är lååååånga däremot.
Tack för titten in, så roligt att se dig här!
Ha det så bra du med! :)
Visst såna utflykter ger minnen. Tyvärr ryser jag när jag ser att ni åker genom molnen. Vår första resa någonsin gick till Madeira och där åkte vi taxi som då var billigt. Vi åkte över bergen genom "tjocka" moln. Alla var knäpptysta o chauffören singlade oss lyckligt igenom. På andra sidan holmen stod kameliaträden i full blom. Där var ruggigt o småkallt så vi köpte varsin likör gjorda på sockerrör och det gick rakt upp i skallen på mig. Lite värme fick vi i alla fall. Du ser att minnen väcks till liv med dina berättelser.
Hantverkarglädje,

minnen får man, absolut. Du har roliga, lite skräckslagna minnen av molnfärden med taxi, kameliaträd och likör ...härligt att läsa. Jag vet ungefär var er färd drog fram med tanke på kameliaträden...
Gissar att ni var till Palheiro garden men kan givetvis ha fel.
Ditte sa…
Vilken härlig utflykt! Och fint att era grannar tog er med. Fint att få följa med och som passagerare kunna ta in omgivningarna- Fascinerande, Och så snabbt vädret ändrar sig. Just detta händer ju på öar och inte minst när nivåskillnaderna är så stora..
Tack för denna tur med fina bilder som du visar.
Kram
Ditte,

ja, det var tre riktigt sköna timmar.
Tyckte väl att jag hade någon med mig i baksätet; Uffe och grannen satt framme.
Öväder är öväder. Omväxlande och det snabbt.
Tack för att du kom med Ditte!
Kram!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio