Fönster med utsikt
Vi drog iväg lite högre upp i periferin igår, tillsammans med en granne som höll bil och var chaufför. Vi stod för det lekamliga, utflyktsmaten. En bra deal tyckte alla parter. Jag tog bilder genom bilfönstret där vi drog fram, vilket inte var någon lätt match alls för färden gick snabbt och lite ryckigt på grund av serpentinvägar och ojämnheter under bilen. Vårt mål var att ta fikapaus i Fanal...
Fanal ligger på högplatån, Paul da Serra . Det är verkligen vackert där uppe på platån. Jag kommer att göra ett inlägg till från Fanal, där vi tog vår fikapaus men nu idag visar jag utsikten från bilfönstret på vägen dit.
Man planterar nya träd där också...åtskilliga var plantorna som vi såg där vi for fram....
Det finns kaniner på ön men också getter och kringströvande kossor på högplatån, så givetvis så måste plantorna skyddas.
Ibland nästan obefintlig. Det är en orsak till att stolparna längs vägkanten är vita...
Så här långt den här gången, nästa gång har vi kommit fram till Fanal
där inget bilfönster finns emellan utsikten och oss.
Trevlig onsdag önskar jag er alla!
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Jag ser fram emot fler bilder från eran utflykt.
tack! Att sitta bak i bilen, i full rörelse lite hit o dit är inte drömtillvaron egentligen, när man vill ta foton av vyerna men lite blev det trots allt. Bättre blir det i nästa inlägg. :)
ja, det är vackert där, även om fotona blir vad de blir när de är tagna från baksätet i en bil, i ganska hög fart. Lite grann uppstod känslan av att vara i en liten båt på ett gungande hav :)
Indien låter lockande! :)
Ha en fin onsdag!
Ha en fin onsdag!
Det såg verkligen ut som dimma. Ser fram emot nästa del
Ha en skön onsdag
Kramar!
ja, man hinner se en hel del, mycket mera än vad man hinner fota. Jag blev nästan yr där i baksätet, haha...
Ha detsamma du med!
tack! Det blir som det blir genom en ganska smutsig bilruta, vyerna tar över allt sådant som fotografen ser. Man kan tro att det är dimma men det är molnen man tar sig igenom. Det är en väldigt speciell känsla, lite tvehågsen på något sätt, vart är vi på väg?
Serpentinvägar är ett slag för sig. Här är de nödvändigt att ta dem för att nå det mål man vill.
Ha detsamma du med!
ja, vi fick en fin utflykt med en granne, vi var tre i bilen :).
Visst tänker man spontant på Mercedes eller hur?
Dimma har vi emellanåt men det mesta på höjderna är moln.
Ha en skön onsdag du med!
Kram!
de gamla fina handarbetade tunnlarna förtjänar egentligen ett helt eget inlägg. Mitt i allt så händer det...
Ha detsamma du med!
den är fin att vara på, Paul da Serra. Numera en stor turistattraktion.
Det går buss ( 139 har jag för mig) men det blir en lång dag i väntan på att kunna åka tillbaka till Funchal om man tar den. Så bil eller taxi är melodin som är bäst.
Jag har gjort chutziki idag! :) Ska ta med oss på ny utflykt som sker om en liten stund.
ja, på sätt och vis så är det skönt att vara passagerare, slippa ta ansvar för körning men jag var lite vimmelkantig när vi steg ur bilen då vi stannade...jag var lite puh! :)
I nästa inlägg kommer fortsättningen! Kul att du hänger med!
ÅÅÅ vad härligt att åka upp på de höga höjderna ovan molnen. MEN serpentinvägar och stup ger mig svindel och skräck. Men finns det bara en mur vid vägrenen brukar även jag klara det. Tror dock inte du lider av svindel alls, Karin. Tycker mig förstått det :-*
Perfekt deal med att du/ni stod för maten och er kompis för färdmedlet.
Du kände inte av bilsjuka i baksätet? Jag menar med tanke på skump och kurvor och hetsig körning, haha.
Ser fram emot del 2!!!
Mäktigt att vara så högt upp!
Kramar från mig!
Ha det gott!
Kram
Kram
så gör den sällan över hela ön samtidigt. Här är väderleken olika på olika ställen. Vi mätte upp drygt 1300 meter över havet. Sen finns det förstås toppar som är över 1800 meter också.
Kram!
ja, det blev en fin utflykt.
Jag klarar höjderna bra, helt rätt :)
Det var faktiskt snudd på att jag kände av lite bilsjuka den här gången. Jag brukar inte göra det överhuvudtaget men den här gången var det annorlunda, kanske på grund av körsättet, som var rätt så ryckigt. Idag har vi varit på lika höga höjder och jag har inte känt någonting alls.
Här är det verkligen berg och dalbana. Ön är veckad..haha..
Kramar!
här bli roadtripparna spännande, alltid. :)
Ha detsamma!
Kram
kul att du är med på ett hörn i baksätet! Andas lugnt, det gick bra hela vägen...
Kram
Tycker du gjorde ditt bästa med att ta bra bilder. Men precis som alltid så gör sig landskap bäst med en blå bakgrund;-)
ja, här är verkligheten sådan, serpentinvägar och höjdskillnader. Tack BP, så mycket bättre kunde jag inte i baksätet på en snabbt framrusande bil. Du har så rätt så...
utsikten är det inget fel på, exakt. Den är makalös och man borde gå hela vägen istället för att åka den :). När det är tjocka moln är det riktigt jobbigt att köra där, sikten är obefintlig. Stolparna behövs verkligen. Tack och lov så är moln rörliga :).
Ha det bra du med!
En detalj som imponerar är de där vackra "milstolparna" som står med några meters mellanrum. Ser också ut att vara handhuggna. Vilket jobb!
tack, vyerna är vackra som bara den.
Milstolparna är gamla och handhuggna. Det finns moderna också men inte lika vackra som de gamla. Jodå, de jobbade hårt en gång, tack och lov, för skönheten i dem går inte att beskriva ens med ord. Rena konstverken står där ...
Älskar tunnelbilden, ljuset i tunneln är ett fint begrepp som jag brukar tänka på ibland när det känns dystert men vänder. 1300 meter, är det där man har höghöjdsträning? Det som skidåkare tjatar ihjäl sig om...
Vindsnurror gillar jag inte av rent estetiska skäl, men jag inser att de behövs, bara de inte tar kål på alltför många fåglar. Här i mina trakter går debatten hög i hela Dalarna, ingen vill ha en vindkraftspark i sin närhet...
Trevlig start på utflykten, ser fram emot menyn
Jag ska absolut titta in till dig igen.
Ha det så bra! :) /Lillan Kind
ja, du, det kan jag inte säga med säkerhet. Tänkte inte ens på hur lång sträckan är mellan Fanal och oss här på gränden. Men efter diskussion med Uffe är det ca 45 km, inte vilka kilometer som helst förstås. En timmes tid tar det med bil.
Jag har ingen som helst aning om var man börjar med höghöjdsträning, måste googla...
Jag är precis tvärt om. Jag gillar vindkraftverk, tycker till och med att de är vackra.
Tack Paula!
tack, tycker det själv också!
I normala fall känner jag inte av åksjuka alls men den här gången var jag aningen orolig..färden var ryckig minst sagt.
De gamla handmejslade tunnlarna är inte särskilt långa alls. Redan vid ingången ser man ljuset i andra änden. De moderna är lååååånga däremot.
Tack för titten in, så roligt att se dig här!
Ha det så bra du med! :)
minnen får man, absolut. Du har roliga, lite skräckslagna minnen av molnfärden med taxi, kameliaträd och likör ...härligt att läsa. Jag vet ungefär var er färd drog fram med tanke på kameliaträden...
Gissar att ni var till Palheiro garden men kan givetvis ha fel.
Tack för denna tur med fina bilder som du visar.
Kram
ja, det var tre riktigt sköna timmar.
Tyckte väl att jag hade någon med mig i baksätet; Uffe och grannen satt framme.
Öväder är öväder. Omväxlande och det snabbt.
Tack för att du kom med Ditte!
Kram!