Äventyret framtiden

Ja, varför bloggar jag? Det är en fråga jag har ställt mig själv ganska ofta den senaste tiden. När jag tänker bakåt i tiden så vet jag förstås varför jag började blogga (år 2007)  Allt startade med Pettas ekologiska bageri &  hantverkscafé. Företaget som så hade också flera ben att stå på, som catering, översättning, kurser m.m.,som hjälpte oss att överleva lågsäsongerna. Företaget blev vårt liv, vår livsstil.   Ekologi, miljö fanns och finns på första parkett för oss båda och har alltid gjort det. Att vi sedan båda två har många ben att stå på tillsammans vad gäller utbildning, arbetslivserfarenhet och annan livserfarenhet samt intressen, har varit ett stort plus för vår del, samspelta som vi också är på de flesta områden. Vi jobbade hårt i många år, men hittade vila och balans i naturen som fanns runt knutarna och så tog vi ett par veckors semester under lågsäsong här på Madeira. Allt detta bloggade jag om på olika sätt, vi var ett företag och vi ville förmed...

Bloggvännen BP förvaltar det roliga skyltsöndags-temat där vi som deltar kan ta ut svängarna som vi vill bara vi håller oss till skyltar av något slag. Eftersom det är söndag idag, så är det åter dags att visa den skörd som jag själv har lyckats att förvärva.  Mitt bidrag för idag ger en röd tråd med lite orange och rosa i, men av varierande slag. Costura betyder rätt och slätt : sömnad.  Följande skylt förtydligar det hela lite grann:  I tur och ordning berättas det vad man kan göra för sina kunder . Arranjos de costura : sömnadsarrangemang, confecâo de roupas à medidas : skräddarsydda kläder, bainhas ao minuto: fållar upp på minuten, , competência e honestidade : kompetens och ärlighet. Företaget som gör allt detta heter Catinho das Oportunidades Mamma -bilen har jag visat redan tidigare men då från ett annat håll, så den får kanske godkänt ? 😉 Zona de Perigo : farozon, Hazardous area : farligt område.   Bilden berättar tydligt att här varnar man för ras. ...

Det är lördag och tid för avgång igen. Ordet som Tove har givit är Symbol i dagens "Hoppa på tåget"-tema. På den här ön så finns det väldigt gott om symboler. Hela Madeira är som ett skepp som kommer lastat med symboler, det är bara att välja och vraka. Vilket i och för sig gav mig ett litet dilemma, vad skulle jag välja att skriva om bland alla symboler ?  Jag bestämde mig för att titta in i mitt bildarkiv och beslöt att den första symbolen som dyker upp på bild ska jag skriva om. Ganska snabbt fick jag svaret.  Kyrktuppen!   Vi går förbi denna kyrka, Santa Claras klosterkyrka, med jämna mellanrum och högst upp ståtar en kyrktupp. Kyrkan i sig har en intressant historia alltsedan 1400-talet, som jag får lov att återkomma till längre fram. Jag zoomar in tuppen lite och ännu mera. Troligen har jag burit på fördomar av ett märkligt slag, för jag reagerade ganska starkt första gången jag såg en kyrktupp här i detta katolska land. Kyrktupparna ska ju vara hemma på Åland och...

Det har hänt att vi har tagit bussen någonstans så där bara utan desto  större mening och tanke bakom.  Målet brukar vara att gå på upptäcktsfärd på ställen där vi inte har varit tidigare.  En dag hamnade vi på en gränd i St. Rita-stadsdelen,  riktigt var vet vi inte för det var inte särskilt viktigt alls att veta det .  Alla vägar bär till Rom här så det är bara att traska på  tills man känner igen sig på något sätt.  Busshållplatser finns det överallt också så om man skulle tappa bort sig  tillfälligt så är det bara att hoppa på en av stadsbussarna. Förr eller senare har man fått ordning på sin eventuella vilsenhet.  En gemensam nämnare hade alla hus längs gränden som ändade i en trappa längs en ravin. Alla hus hade grindar och grindstolpar och tycktes försöka glänsa över sig själva och grannarna med sina stolp-dekorationer. Det var riktigt roligt att vandra där. Örnarna här ovan höll ögonen på varandra... Det är ingen ovanlighet här i stan...

                    Idag blir det lite "dittan och dattan".  Ni i Norden ser knappast några fjärilar ännu, men här ser vi dem dagligen.  Att denna art av gräsfjäril ( jag har inte det exakta namnet) fångade mitt öga och blev fotad,  var först och främst för att den var "handikappad" eller " sårad i krig".  Någon tycks ha ätit en liten bit av den till frukost?  Spontant tänker jag på en ödla utan att veta.  Men fladdrade gjorde fjärilen i alla fall.  Den sög nektar ur en Boldo-chine/Dog bane,  med det långa latinska namnet Plectranthus ornatus Codd. Familj Laminaceae Det är en prydnads- och medicinalväxt.  Ursprungligen kommer växten från Etiopien o Tanzania.  Enligt etnofarmakologiska rekommendationer kan man använda denna växt för att behandla matsmältningbesvär eller som antibotikum för behandling av hudinfektioner.  Tänk om naturen är så vis att fjärilen känner till detta av ren o...

Där står det, det gamla drakblodsträdet till synes överlevandes sig självt.  Hur det har lyckats med det är en gåta när man ser hur det har kämpat sig förbi och igenom en smal passage  mellan husvägg och bergvägg och sedan rest sig upp mot alla odds, strävandes mot ljuset. Det är nog väldigt längesedan trädet tittade upp bakom stenen för första gången. "Klorna" på den gamla draken håller det kvar på plats.  Luftrötter har bildats som hjälper till att stötta.  Andäktigt står jag där bredvid och låter mig imponeras stort.  Vilken kraft, vilken livskraft och så tänker jag plötsligt på Ukraina. I dagar som dessa, går det inte att låta bli.  Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

 När jag vaknar tidigt om morgnarna så sätter jag mig ner här vid datorn och "städar" i bildarkivet. Tar bort en del, sorterar för att få en viss ordning på foto-livet. Idag blir det ett litet potpurri på foton jag tog under hösten, fotominnen som får "flamma upp" en stund, som har en liten historia bakom sig eller kanske t. om. en riktigt lång sådan. Här och där i Funchal kan man få se den här typen av väggdekorationer. Kanske det har varit ett fönster bakom någon gång ? Jag vet inte  men vackert är det så givetvis fastnar en sådan skönhet på kameralinsen.                                           Två olika ljussättningar på samma foto.  Någon med skaparsinnet i behåll har gjort detta enkla men fyndiga konstverk. Jag såg det när vi var till Naturhistoriska muséet en dag under hösten.  Bland alla gamla uppstoppade fåglar och fiskar, som jag upplevde som smått...