På begäran

Tzatziki, det vet väl i stort sett alla människor vad det är? Om inte så kan jag berätta att det är den traditionella såsen från Grekland som man kan få serverad som förrätt och som tillbehör till grillade rätter. I vårt hushåll använder vi mycket tzatziki, inte enbart som en smaksättare utan också som ett pålägg på vårt frukostbröd (istället för smör), som en god extra klick på soppan etc. Vi har mera eller mindre blivit tzatziki-beroende. Det hör till att ha tzatziki hemma helt enkelt. 

Sen är det ju som det är, ett eget recept har vuxit fram under årens lopp och det ska jag dela med mig av i bild och förklaring så gott det går i detta inlägg. Anna i Portugal (Ourique) har varit här på Madeira i två veckors tid och vi har ätit middag och lunch tillsammans några gånger.  Anna och Roger, Annas man, blev väldigt förtjusta i min tzatziki så jag lovade att dela med mig av receptet men passar på att slå minst två, kanske flera, flugor i en smäll och delar med mig åt alla som är intresserade. Det är inget större hokus pokus det här.

Som vanligt är jag inte särskilt noga med måtten som så utan jag höftar, pusslar, smakar och lägger till, drar av utan den där noggranna touchen innan slutsmakandet. Häng med om ni vill på mitt sätt att laga till en chutziki a´la Karin.

Jag börjar förstås med en naturell grekisk yoghurt, ibland inhandlad från Pingo doce, ibland från Continente, ibland mager, ibland fet. Det där är jag inte så noga med, huvudsaken är att yoghurten är naturell. Ett kaffefilter i en kaffefilter-tratt (heter det så ?) läggs på en tom yoghurtburk. 😊

I stort sett ryms det ca 1/2 liter yoghurt i kaffefiltret. Sedan får yoghurten rinna av rätt länge, för jag vill ha en stadig yoghurtmassa att blanda med det andra som hör till. Det händer att jag gör det här på kvällen och låter yoghurten stå och rinna av i kylskåpet över natten för att göra tzatzikin följande dag. Idag när jag gjorde tzatziki lät jag yoghurten rinna av i drygt 4 timmar. 

Drygt 4 timmar senare såg den ut så här. Den hade sjunkit ihop ganska så rejält. I burken fanns det vassle, som jag brukar använda till degvätska när jag är på det humöret. Men jag var inte på det humöret idag. Däremot åkte vasslen ut i vattenkannan på terrassen. Jag inbillar mig att det är nyttigt för växterna att få dricka lite vassle utblandat i stora mängder vatten ibland. De, växterna, har i alla fall inte klagat ännu. 

I s.k. normala fall är det gurka man använder till tzatziki. Det händer även här att vi använder grön gurka men väldigt sällan. Det är en smaksak vad man vill ha i sin tzatziki. Idag blev det en del zucchini, en del chu chu (pepinela) och en del röd paprika. Det går att använda enbart zucchini, enbart chu chu och förstås också enbart paprika. Men idag gjorde jag en blandning av det som fanns hemma för att få lite mera smak och färg på tzatzikin. Ögonen vill ju också äta.

Jag använde ungefär hälften var av grönsakerna, höftade som vanligt.

Huvudsaken är att grönsaksmängden är ungefär densamma som yoghurtmängden är. 

Jag rev grönsakerna på ett rivjärn och lade allting på ett skärbräde, samt saltade lätt över massan. Skärbrädet lade jag på kant i diskhon (rentvättad förstås) och lät allt safta till sig ordentligt i ca 1 timmes tid. 

    Efter det kramade jag vätskan ur de rivna grönsakerna. 

Jag blandade yoghurtmassan, de rivna grönsakerna tillsammans med pressad vitlök ( 5 klyftor för min del. Jag älskar verkligen vitlök så det ska smaka mycket av den varan här hos oss ( Uffe lider pin men ser glad och nöjd ut i alla fall ) Jag malde rätt mycket svartpeppar över, hällde två stora matskedar jungfrulig olivolja över samt lika mycket vit balsamvinäger. Blandade....

Så där ja, nu är tzatzikin klar. Jag lade allting i en tät plastask i kylskåpet. Imorgon bitti ska vi börja njuta av den goda tzatzikin. Viktigt är naturligtvis att tzatzikin förvaras i kylskåp. Om man inte har ätit upp den så håller den sig ca en vecka. Här handlar det om en halv vecka ungefär, innan nästa sats är på gång. 

Om det finns frågor så försöker jag givetvis ge kloka svar...😉

Lite ursprungshistoria kanske?  Om tzatzikin förstås, min egen historia är väldigt lång redan och mycket brokig, så den glömmer vi bort. Tzatzikin har egentligen sitt ursprung från Raita-såsen, som är en indisk yoghurtsås. Den persiska eliten åt såsen för att balansera ut den starka maten i Indien när de var där på besök. Såsen blev en favorit och perserna tog receptet med sig tillbaka till det Ottomanska riket. Även grekerna fattade tycke för såsen men de gjorde om den till sin egen. Det var där som tzatzikin föddes och sedan dess har den blivit en nationalsymbol för Grekland. 

 

Nu har även vi gjort en variant på tzatzikin , men med en tydlig touch av Madeira. Chu chu är väldigt vanlig här på ön. Hemma hos oss pratar vi om chutziki istället för om tzatziki.  

Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira.