Äventyret framtiden

Där står det, det gamla drakblodsträdet till synes överlevandes sig självt.  Hur det har lyckats med det är en gåta när man ser hur det har kämpat sig förbi och igenom en smal passage  mellan husvägg och bergvägg och sedan rest sig upp mot alla odds, strävandes mot ljuset. Det är nog väldigt längesedan trädet tittade upp bakom stenen för första gången. "Klorna" på den gamla draken håller det kvar på plats.  Luftrötter har bildats som hjälper till att stötta.  Andäktigt står jag där bredvid och låter mig imponeras stort.  Vilken kraft, vilken livskraft och så tänker jag plötsligt på Ukraina. I dagar som dessa, går det inte att låta bli.  Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

 När jag vaknar tidigt om morgnarna så sätter jag mig ner här vid datorn och "städar" i bildarkivet. Tar bort en del, sorterar för att få en viss ordning på foto-livet. Idag blir det ett litet potpurri på foton jag tog under hösten, fotominnen som får "flamma upp" en stund, som har en liten historia bakom sig eller kanske t. om. en riktigt lång sådan. Här och där i Funchal kan man få se den här typen av väggdekorationer. Kanske det har varit ett fönster bakom någon gång ? Jag vet inte  men vackert är det så givetvis fastnar en sådan skönhet på kameralinsen.                                           Två olika ljussättningar på samma foto.  Någon med skaparsinnet i behåll har gjort detta enkla men fyndiga konstverk. Jag såg det när vi var till Naturhistoriska muséet en dag under hösten.  Bland alla gamla uppstoppade fåglar och fiskar, som jag upplevde som smått...

Tzatziki, det vet väl i stort sett alla människor vad det är? Om inte så kan jag berätta att det är den traditionella såsen från Grekland som man kan få serverad som förrätt och som tillbehör till grillade rätter. I vårt hushåll använder vi mycket tzatziki, inte enbart som en smaksättare utan också som ett pålägg på vårt frukostbröd (istället för smör), som en god extra klick på soppan etc. Vi har mera eller mindre blivit tzatziki-beroende. Det hör till att ha tzatziki hemma helt enkelt.  Sen är det ju som det är, ett eget recept har vuxit fram under årens lopp och det ska jag dela med mig av i bild och förklaring så gott det går i detta inlägg. Anna i Portugal (Ourique) har varit här på Madeira i två veckors tid och vi har ätit middag och lunch tillsammans några gånger.  Anna och Roger, Annas man, blev väldigt förtjusta i min tzatziki så jag lovade att dela med mig av receptet men passar på att slå minst två, kanske flera, flugor i en smäll och delar med mig åt alla som är in...

 Ja, vad händer en helt vanlig vardag här hemma hos oss?  Antagligen inte någonting mera revolutionerande än hemma hos oss alla dödliga kan jag tänka mig.  Att luftfuktigheten är hög har vi lärt oss att leva med. I morse var den 90 %, just nu i skrivande stund kl. 18 är den 65 %. Utomhus. Inomhus då? Just nu  65 %. Efter tvätt + torkning så lägger vi inte det nytvättade in i skåpet med en gång utan en eftertorkning går av stapeln. För säkerhets skull. Avfuktaren i höger kant på fotot får ta det sista fuktiga ur handdukarna/kläderna innan det är dags för skåpförvaring. Att få mögel i kläderna vill vi ju inte vara med om.  Avfuktaren som är på hjul har fått namnet Fido. Den rullar vi från rum till rum under dagarna. Ibland är Fido instängd i sovrummet där alla skåp och lådor är öppna, sen får Fido ta hand om resten av lägenheten. Tömning sker vid behov. Vattenmängden som samlas upp under ett dygn är ca 6 liter. Men det blir väl dyrt? säger någon. Allt är relativt....

Senaste fredag (10 feb.) då jag just hade stigit ur duschen på eftermiddagen ( jag hade lagat mat hela dagen ) så knackade det på toadörren och givetvis så tyckte jag att det var ok att Uffe kom in.  Vi har ju bara en toalettstol i huset och om nöden är stor så... Men det var inte det som han ville.  Han bad  mig komma med, så på med handduken runt kroppen och jag följde honom för att få se vad han ville visa mig. "Titta ut på havet! En tromb! " Kameran ligger alltid till pass så jag tog ett grepp om den och så var fotot taget över grannarnas tak .... Tromben var långt ute till havs men likväl kunde man se hur den liksom virvlade upp vatten som den tycktes suga i sig ungefär som om ett sugrör i rullning blev använt av molnet ovanför.     Jag är glad att jag inte var där ute utan i tryggt förvar hemma och såg på allt detta genom fönstret.      Både till havs och till lands behövs varma förhållanden för att tromber ska bildas.      D...

Avgång två är på gång, det är lördag igen. Nu tuffar vi på och lokförare är Tove och jag. Resenärerna har jag länkat till sist i inlägget. Läs gärna vad de har skrivit om dagens ord.  Tove har valt ordet Nyfiken att tänka till om, med text och/eller bild. Fria tyglar gäller, huvudsaken är att man är med ombord på tåget. Vill någon ny resenär hoppa på så läs gärna introduktionen  först.  Nyfiken i en strut var ett uttryck som var väldigt vanligt när jag var bara barnet. Kanske ännu? Jag är fortfarande nyfiken på den där struten, varför det heter som det heter. På den tiden tänkte man inte ens på ordet Google men nu kan man stilla sin nyfikenhet bara med att söka sig fram på Internet och har man tur så får man upp precis hur mycket som helst att läsa på.  Bland annat hittade jag en hel bok om Nyfiken i en strut.... Nyfiken i en strut  kom 1947 och var Lennart Hellsings andra barnbok. Ja, den är hans första kliv mot allkonstverket för barn. Boken består av en b...

Då vandrade vi vidare, 12-åriga Wilhelm och jag, längs Rua Santa Maria i Gamla stan här i Funchal för att betrakta de vackra dörrarna och lite annat smått och gott. Vi började vår vandring i förra inlägget. Välkommen med!  "Men så fiffigt", tyckte Wilhelm, "att de har målat dörren så där och låter öppningen gå upp rakt över hennes näsa och mun."  Där gick våra åsikter isär helt plötsligt, för jag, hans mormor, hade helt andra tankar. "Kvinnan på dörren ser så kluven ut", tyckte jag, "konstnären borde ha låtit hennes ansikte ha varit helt utan en dörrspringa mitt i." En liten diskussion uppstod mellan ung och äldre. "Men då måste hon ju luta sig bakåt och hur skulle det se ut då?", undrade Wilhelm som gillade denna kluvenhet mycket bättre än vad jag gjorde. Vi hummade på lite grann och gick vidare. Men visst hade hon kunnat luta sitt ansikte undan dörrspringan eller hur? ;) "Den där är kul"!,sade W. Jag å min sida funderade om...