Familjen Eklunds resa 1959, 26 juli

Idag skriver jag ner den sista dagen på resan år 1959, datum 26 juli.

De andra dagarna som jag har skrivit om finns här, länkade dag för dag: 

14 juli;  15 juli  ;   16 juli ;   17 juli,  18 juli ; 19 juli;  20 juli; 21 juli; 22 juli; 23 juli; 24 juli, 25 juli

Min svärmor Birgit avslutade resan redan förra gången med ett fint foto av hela familjen framför Popedan men hon fortsatte att skriva sina noteringar på hemvägen.

De reste från Reitola gård där Birgits lillasyster Aura med familj bodde. Den gården hade varit Uffes och Leifs mormors och morfars innan Aura med familj övertog den. Det här skrev min svåger Leif till mig efter det senaste inlägget för en vecka sedan. Gården kallas i allmänhet till Reitola av någon underlig anledning men enligt fastighetsregistret i Yläne kommun heter den egentligen Vahtera.

Nu för tiden är det Auras son Douglas, bröderna Eklunds kusin som bor kvar där och föder upp nötboskap till köttindustrin. Idag har Douglas ca 1600 kreatur att sköta om i 8 stora djurstallar. En mycket trevlig kusin med cowboyhatt, som också jag har träffat ett par gånger. 

Detta är en parentes till inlägget men jag tycker att det är helt i sin ordning att anteckna den saken i det här sammanhanget. 

Till allra först en bild av hela Finland utifall att någon inte känner till det landet. Den lilla gröna pricken i havet, mellan Åbo och Uppsala/Stockholm är mitt Åland, ja, Uffes Åland också, han har bott längre där än han gjorde i Helsingfors där han är född. Nu har vi som sagt bytt den ön till en annan ö som heter Madeira. Men Åland finns för alltid i våra hjärtan. Man kan älska många samtidigt, inget förtar det ena för det andra som det heter.

Jag har försökt att på ett ungefär visa hur familjen Eklunds rutt gick på kartan här nedanför. Jag har också försökt att få tag på en karta från 1959 men inte lyckats så det är dagens vägnät som syns på kartan. Lantmäterikontoret som handhar den här typen av kartor är på semester och återkommer om en månad ungefär. Så jag har fotat och klistrat efter bästa förmåga istället

 De började sin resa ( i rött)  i Helsingfors, förstås, det var där de bodde, sen drog de vidare österut och vidare norrut mot Kajana, svängde neråt igen för att småningom komma till Åbo innan de vände näsan österut igen för att komma hem till Helsingfors. På kartan finns ca 25 orter som de for igenom och besökte men i verkligheten var det ca 20 orter till..Jag pratade med U. om det här och han sade att självklart, det har gått 66 år sedan vi körde där på små ko-stigar ungefär. Nu är det motorvägar som gäller Kartan är förändrad, men ni kan tänka er hur de körde mera sic sac än bara det här raka spåret. 

Helsingfors, Box-Sibbo, Borgå, Lovisa, Kotka, Fredrikshamn, Villmanstrand, Saima, Joutseno, Imatra, Ruokalahti, Simpele, Parikkala, Punkaharju, Nyslott, Myllylahti, Onkisalmi, Outokumpu,Joensuu, Kontiolahti, Koli, Pielinen, Ahnovaara, Martonvaara, Sotkamo, Juuka, Nurmes, Valtimo, Saviaho, Vuokatti, Jormaskoski, Kajana, Paltamo, Lapinlahti, Kuopio, Puijo, Säynätsalmi, Pieksämäki, Varkaus, Juva, St. Mickel, Riistina , Mäntyharju, Heinola, Lahtis, Tavastehus, Forssa, Loima, Reitola, Åbo och Salo innan de åter var i Helsingfors. Popedan höll...Vilken bil! 

   Så till Birgits anteckningar: 

   26 juli-1959

Vi startade från Reitola kl. 10.10. Väldigt bra väg till Åbo. Vägen tycks vara oljad. Kl. 11.15 var vi i Åbo och köpte bensin hos Shell plus vimpel. Märke fick vi på busstationen. Vi körde Länevägen så vi kom från motsatta hållet än vad vi brukar men Moffa, satt nog i fönstret och såg då vi kom. Nog kände han igen bilen på långt håll. ( U. berättade att Moffa hade båda benen bortamputerade ) Mommo kom och möta i bara paiton o byxorna. Medan kaffet kokade såg vi på reseminnen och resrutt. Sen drack vi kaffe och så böt (bytte) Hakon mässingsrören i den nya golvlampan. Så satte han kakelskivan på väggen i vindsrummet. 

Mommo och jag bredvid Popedan...Mommo var förstås Birgits mamma. Birgit var äldst av fem systrar.

Vi beundrade det nya fina badrummet. Vi åt kall potis, rökt sik, gurka och korv och drack kaffe på det. Jag satte i termosen, så startade vi kl. 16.00. Vägen var under arbete mellan Pargasvägen och en bit på Salovägen. Vi hade asfalt på vår sida långa sträckor.

 I Salo köpte vi vimpel och sen bar det iväg mot Helsingfors. Vägen är i synnerligen gott skick. På några ställen var det bara halva banan att köra på, men det var på korta stumpar. 

I Hiidenvesi var vi körande till camping Hiidenhuippu, men det var bara för YAL-medlemmar och utlänningar och då vi inte var någondera så vände vi genast. Sen stannade vi i följande vägskäl och drack en kopp kaffe. Men det blev bara en kopp för vi hade alla sån brådska hem. 

Väl hemma med Prick igen så hängde de upp vimplar i pojkarnas rum

Det var den resan..men det blev flera. Nästa gång de begav sig ut på resa tillsammans, bara familjen Eklund, skriver vi år 1961. Den resan är kortare, men mera välskriven. Jag var väldigt osäker på om vi hade fotografier till den. Nej, sade U. de gick nog till förgängelsen, men jag hade för mig att jag har sett någonting på hårddisken och himmel och pannkaka! Om ni visste så mycket fotografier vi har.  Jag mindes plötsligt att jag tog foton av fotografierna dagen efter att Birgit hade jordfästs och vi, U. och jag var på väg till färjan i Helsingfors. Mängder av bilder tog jag ute på trappan på Kilåsa där alla släktingar stod och pratade innan vår hemfärd. Allt gick i rapido-fart men en hel del fastnade tack och lov.

År 1962 däremot finns det många fotografier i ett album, till dagboks-texten...då var de på långresa, genom Finland, till Sverige och så en tripp in i Norge...

Tack för att ni har hängt med hela resan 1959! För mig har det varit ett nöje att vara med i Popedan även om det tog många år innan jag och U. träffade varandra och så småningom gifte oss med varandra och jag blev en i familjen Eklund.

 

                                                           Karin Eklund, Funchal, Madeira