Familjen Eklunds resa, år 1959, den 25 juli



Jag greppar åter tag i  min svärmors anteckningar från semesterresan år 1959,  som familjen Eklund gjorde. I förra avsnittet kom de fram till Reitola kl. 21.10  den 24 juli...

Texten till fotot: Reitola, sista platsen. Härifrån åkte vi sen direkt hem efter ett par dagar. Så var den resan slut

Det var Birgits yngre syster Aura som tog bilden. Aura var gift med Ensio och hade en son Douglas och de bodde på Reitolagård. 

******************

Lite snopet kändes det att bläddra bland anteckningarna och inget skrevs om den 25 juli annat än detta. Nu vet jag att hon har skrivit en hel del den 26 juli också, om vilka vägar de åkte hemåt, vilka orter de åkte igenom och så vidare, var de stannade till på vägen hemåt, så jag återkommer med Birgits anteckningar och inköp av vimplar om en vecka igen. Innan dess ska jag också försöka få till en karta över rutten de gjorde från början till slut. 

De tidigare dagarna finns bakom de här länkarna: 

14 juli;  15 juli  ;   16 juli ;   17 juli,  18 juli ; 19 juli;  20 juli; 21 juli; 22 juli; 23 juli; 24 juli, 

Så väl bemött alla att hänga med den 26 juli också..resan är inte alls slut. Hon lurades! 😉 


                                              Karin Eklund, Funchal, Madeira


Kommentarer

Tove sa…
Snopet ja, men bilden är ju där - och det blev en liten retare inför nästa veckas inlägg 👍
Kram svärdottern
29 juli 2025 kl. 08:27
LillaSyster sa…
Jippi! Det kommer mera=)
Fin bild på hela familjen. Ha en fin tisdag, här blir det nog städdag då regnet står som spön i backen. Ska förbereda för ny diskmaskin som kommer imorgon och även koppla ur och förbereda för en ny tvättmaskin. Så jag har att göra, gissar att det finns lite att städa bakom den gamla tvättmaskinen i källaren och jag tänker att jag rensar även det som är på bänken ovanför maskinen- det finns att göra idag.
29 juli 2025 kl. 08:40
Znogge sa…
Det blev ett snabbt slut men mer kommer ju.
Önskar en fin tisdag!

Kram
29 juli 2025 kl. 09:27
Channal sa…
Hej Karin! Det har varit lite kul att få följa med på resan genom Birgits anteckningar, dag för dag! Säkert behövligt med en vilodag med skrivandet!

Ser fram emot nästa inlägg och kartan över rutten. Det ger verkligen liv åt berättelsen.

KRAM till dig! Anna
29 juli 2025 kl. 09:56
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Bild
För ett år sedan idag, stod vi på "vår" balkong i Funchal ( Madeira) och tittade på det mest storslagna fyrverkeri som vi någonsin har varit med om. Det var magiskt, stort och euforiskt allt detta hejdundrande, gnistrande och smällande. Alla kände sig säkert förvissade om att det nya året skulle bli hur bra som helst. Så är vi ju, vi människor. Vi är optimister för det mesta. Och visst har år 2020 haft mycket gott med sig men vi vet ju alla att det också har varit väldigt svårt och jobbigt för många, många och att vi kommer att känna av allt detta också under det år som är på kommande. Nu i dagarna har jag tagit ett beslut om min närmaste framtid.  Jag tänker ta bloggpaus! Japp! Det har vuxit fram redan under tidig höst men så kom jag på att jag hade så  många krubbor och granar och ja, ni vet, så jag bestämde mig för att se tiden an ett tag framöver i alla fall. Men nu känns det som att det ska ske!  Jag avslutar bloggåret med ett bamsestort fyrverkeri och går in i de...
Läs mer

Fader vår-trädet

Bild
   "Vad är det där för något ?", frågade vi varandra samtidigt.    Både Uffe och jag är nyfikna nördar när det gäller växter av olika slag och    var vi än går fram så hittar vi någonting längs vägen som vi måste titta lite närmare på, diskutera,    ja, snudd på examinera, åtminstone ur minnet. (det som en gång har funnits där och som det    kanske finns en liten gnutta kvar av.)    För det mesta vet vi svaret efter en stund eller åtminstone så tror vi det, men    den här gången gick vi bet.    Vi var i Spanien, närmare bestämt i en förort öster om Malaga vid namn    El Palo när vi såg de stora, höga träden med klasar av bär som hängde ner från de i    övrigt nakna grenarna. Uffe som är mera bevandrad i växtfamiljerna än vad jag är,    tyckte att det vid första anblicken såg ut som en ask av något slag men skakade i nästa stund    på huvudet. -"Det stä...
Läs mer

Öronbedövande

Bild
När jag i  Ia mitt i livet-bloggen läste om cikadorna på Kreta, blev jag påmind om att jag har en bild av denna märkliga insekt i mitt eget bildarkiv. Vi undrade vad det var som lät så öronbedövande redan ett par kvarter innan vi nådde vårt mål för dagen i mitten på september 2017 då vi var i Gamla stan i Rethymnon. (Kreta) Mitt i allt så var Uffe försvunnen. Jag gick där ensam på trottoaren och pratade högt för mig själv, i god tro att han var hack i häl på mig Samtidigt ville en värdinna till en taverna som vi (jag) gick förbi, att vi skulle äta lunch hos henne. "I have lost my husband", svarade jag spontant, vilket jag insåg precis när jag svängde mig om.  Lite underförstått att vi nog inte skulle ha någon lunch. "No, no, he is there", fick jag  till svar och så pekade hon på Uffe som stod under ett stort träd på andra sidan gatan och tittade upp i kronan. Hon gick raskt över gatan tillsammans med mig och så visade hon oss vem spelmannen var...
Läs mer