En resa som gjordes år 1959

Tala om nostalgi men nu ska det bli att åka av med familjen Eklund från Grundvägen 13 i Helsingfors. 

Till familjen hörde min make Ulf (Uffe), hans bror Leif  och deras föräldrar Birgit och Hakon. 

Jag ska ta er med på en tur tillsammans med dem till olika ställen i Finland, via min saliga svärmors dagboksanteckningar samt tillhörande fotografier så att jag kan berätta vad som hände och var de var. 

Min svåger Leif har givit mig tillåtelse att berätta det här för den som vill läsa. Uffe har sagt ja redan tidigare men jag ville förstås att Leif också skulle vara med om detta och det är han glädjande nog. 

Tack för det Leif ! Puss och kram💗. "Äh", sa´ Leif när jag pratade med honom om detta. "Bara skriv på som det var. Det ska bli roligt att få läsa och se vad vi var med om på den tiden och gjorde för tokigheter." 

Det är helt rätt inställning i det här fallet. Det som var en del av Finland år 1959, ser helt annorlunda ut i dag. Rent historiskt sett så är det intressant att tänka DÅ och NU, sextiosex år senare.  

Så jag kör igång. Räkna med att den här resan tar sina modiga veckor framöver. Min tanke är att jag ska hålla tisdagarna på bloggen för den här resan. Det tar sin lilla tid att lista ut vad min svärmor Birgit har skrivit under resans gång, ofta i bilen som guppade fram på inte helt lätta efterkrigsvägar att köra på, samt att också länka till hur det ser ut idag osv..Jag är ju som jag är, jag "grottar" ner mig en aning av eget intresse. Sen har jag Uffe nära tillhands att intervjua, han var ju i allra högsta grad närvarande då, vilket också Leif var. Jag har mina supporters i de båda bröderna Eklund.

Häng med om ni vill! 

Birgits text är i svart. Hon är huvudförfattarinnan, jag är bara återgivaren...

Texten i blått är mina egna anteckningar och förklaringar för läsaren. Uffe korrekturläser och hans kommentarer tar jag också med, givetvis. 

Min svåger Leif har också tillgång till allt detta innan publicering så det kan komma en kommentar från hans håll också nu och då. 

Birgits anteckningar

Tisdag 14 juli 1959.                     Km. 90 181                    Härligt väder. 

90.181 km står för kilometerställningen när de påbörjade resan. 

U:s kommentar: "Bilen hade redan gått över 400 000 km. Den varvade vid 100.000 km, så den hade snudd på redan gått 500.000 km när de startade. Pappa som var chaufför hade en hel arsenal med plåster och tuggummi med sig om det skulle behövas för ev. reparationer. Man reparerade alla ryska bilar på det sättet på den tiden."😁😉  

Svärmor satt bredvid honom och skrev och sönerna satt i baksätet. Uffe var 7½ år, Leif var 12  år 

Leifs kommentar: Pobedan hade gått som taxi i Helsingfors och var inköpt av Harry Nyqvist, som pappa jobbade extra åt på den tiden.

"Start kl. 08.35 från Grundvägen 13, avvinkade av tant Keka, Seija, tant Heineman och putkimies Helin."

(putkimies är rörmokare på svenska) . 

Familjen bodde i stadsdelen Munksnäs i Helsingfors. Kartan är från 1960. Den lilla röda pricken visar var de startade sin resa...

"Mamma (Birgit)  grät en skvätt då Prick ( familjens katt)  måste bli allena. Seija lovade vara Talontäti (hustant) och sköta bra om Pricken. Den hade på känn att det skulle bära iväg nånstans. "

Box kl. 09.25 "Förboms slöt sig till sällskapet". 

Förboms var familjen Eklunds grannar i Box i Sibbo, där Eklunds hade en gammal tågvagn/boskapsvagn som de använde som sommarstuga på den tomt som de senare bebyggde med ett egnahemshus.

 Borgå kl. 09.40 "Genomfart".

 Lovisa kl. 10.25 "Köpt flagga (vimpel) och foto nr.1 utanför kyrkan"

.

    "Familjerna Eklund och Förbom med dollargrin utanför kyrkan i Lovisa"

     Familjen Eklunds bil var grön och av det ryska märket Pobeda. Pobeda betyder seger.

     Familjen Förboms bil var en  ljusgrå tjeckisk Skoda med namnet uppkallat efter Emil Skoda

     Leif, Birgit och Uffe till vänster i bild framför Pobedan. 

     Fru Verna Förbom och dottern Tuula  står bredvid och Kaj Förbom själv sitter på sin Skoda

                                    

"Nu har Hakon kommit med"

Leif, Uffe, Birgit och Hakon Eklund;  Verna och Kaj Förbom. Dottern Tuula F. är fotograf.

   

                                      Vykort från Lovisa, inköpt av Birgit, den 14 juli-1959

"Hakon o pojkarna vid fontänen "Kotkat"."

  Kotka kl. 11.15  "Köpt flagga och foto nr 2 vid fontänen "Kotkat"". 

(kotkat betyder örnarna) 

 " Skickat kort till Doris (Hakons syster)  och Mamma ( pojkarnas mormor). Start kl. 12.20"

   Hamina kl. 12.50 (Fredrikshamn) "Flagga, kaffe med dopp." 

  " Vägen är backe opp och backe ner. Bördiga trakter och välskötta gårdar. Bra väg. 

   Stannade vid Kivijärvi för att sträcka på benen. Tankshinder på ett par ställen på högra sidan.

   Fin lägerplats vid stranden. Sandstrand."

Villmanstrand kl. 15.05 "Flaggköp igen, ingenting annat. Dom har en jäkla brådska. Nu har vi sett Saima kanal. Mycket vacker med en jätte(stor) hög järnvägsbro över. "

"Motortrafik i mitten, fotgängare på sidan och järnvägen upptill" 

Ljuvligt. Vacker tallskog. Försöker skicka krumelurer till Greta. En hemsk väg med smörja på. Förboms har stuckit iväg."

U:s kommentar: Orsaken till smörjan på vägen var att den var besprutad med lut på lera. När man körde på den och vägen torkade så blev det som en ytbeläggning, inte precis hälsosamt. 

                                 "Joutseno. Familjefoto på kyrktrappan."

"Var in i Joutseno gamla kyrka. Gammal och anspråkslös.                       

Familjefoto på kyrktrappan. Foto 3. "

U:s kommentar: Kyrkan är byggd i sten år 1921, så såå gammal var den inte, men allt som hade överlevt kriget var gammalt.

"Tuula, pojkarna och jag vid f.d. vattenfåran"

"Imatra kl. 16.20 "Flaggköp. Retkeilymaja (campingstuga)  eller camping? Får se vad det blir. Nu har vi sett Imatra tomma fors. 

" Den torrlagda vattenfåran med landsvägsbron i förgrunden" 

"Tillbaka till retkeilymaja men där var det för dyrt. Det sista fotot i rullen tog jag av Imatra bro. Hakon springer och söker tältanlov i Ruokolahti för tillfället. Kl. är 18.30 så det börjar kurra i magen."

"Ruokolahti kl. 20.00. Äntligen är tältet uppspänt, potatisen kokar, pojkarna har simmat i Saimen. Hakon var så bekväm att han gick rakt ned för en brant till stranden, ramlade och förstörde sina nya byxor med gräs och blåbär. 

Potis o sill o corned beef var härligt. Maxwellkaffet var ännu som prick på iet. Vuoksenniska för ett jäkla liv. Vi promenerade med Papi längs udden här och fabrikerna mitt emot såg riktigt trollskimrande ut med belysning. Blåste ganska friskt. Pojkarna tutar"

Potis =potatis, Corned beef var en stapelvara i alla finländska hem på den tiden, något som var bra att ta till och som var gott. Vuoksenniska är forsen som för ett jäkla liv. Birgit kallade Hakon till Papi, Hakon kallade Birgit till Mami. Pojkarna sade mamma och pappa. 

Tutar = sover, med ett kort totar.  På Åland sade vi tuttar, t.ex nu ska jag tutta/sova, hon ligger och tuttar. Finlandssvenska gentemot åländska, men sov gjorde vi alla nu och då, hur som helst.😉😴 

På kartan här ovanför har jag försökt att visa var deras första dagsresa gick via den blåa inritade linjen. Jag har länkat till alla orter som besöktes, så att den intresserade kan klicka sig fram längs vägen. Nu är givetvis texterna i länkarna många år modernare än då resan gjordes men likväl...

Om en vecka på tisdag så fortsätter resan .....

                                               Karin Eklund Funchal, Madeira