Trädgårdsnytt

Ni vet, ibland är man så säker på hur man ska ha det.
Så var jag också. Jag visste att i år ska sallatsfrön av olika slag sås i tre
gamla byrålådor som hör till en byrå (förstås) som står i lidret.
Dit stegade jag igår morse glad i hågen men men....
framför den bakvända stora byrån stod mängder av stolar och bord.
De ska lyftas ut på torsdag den här veckan men det är då det.
Trångt och tungt var det och planerna på sallatslådorna
rann ner mellan springorna i golvet. 

Men här vilar inte några sorger..."jag hittar säkert på något"
och visst gjorde jag det.
Det ena ger det andra som vanligt.
Jag har tagit ett beslut (igen) under Uffes ivriga påhejande.
Nu blir det inte några övervintrande växter i det här huset längre!
Det går alltför mycket energi åt att ta vara på alla krukväxter.
De bärs ut, de bärs in,
jag kånkar, stånkar och står i.
Armarna blir långa och ryggen trött.
Många växter är bamsestora och krukorna därefter

Operation utdelning av växter har redan varit på gång ett längre tag,
och fortsättning följer sommaren ut.
I höst blir det enbart ett fåtal växter som lyfts in för övervintring.
Kaffebusken, drakblodsträdet och aloen.
Tre stycken....
Det känns nästan som att jag hädar.
Jag har fått så många fina plantor av olika slag av flera vänner
Men jag har trots det gjort ett beslut om avslut.
Nu ska annat prioriteras istället.
Och växterna får det bra hos sina nya ägare, till och med bättre än här hos oss.

Redan nu märker jag att jag har stora mängder krukor som inte behövs längre
De bara står där och tar upp utrymme.
Så det blev som det ville bli och nu står krukorna i trädgårdslandet, nysådda med
sallatsfrön. Och behövda igen.
Fönstret som är täckt av ett hönsnät får agera stöd för sockerärterna när de börjar
ta sig upp ur jorden.

Som den uppmärksamme ser så är körsbärsträdet borta. Det skrev jag om här.
Vinbärsbuskarna är mera än halverade i omkrets, framför fönstret står en oregano,
till vänster en rad med lavendel och högst uppe vid växthuset ståtar bondpionen som snart slår ut.
Bergklinten vid bondpionen har fåglarna sått åt oss. 
Den ena rabarbern är redan skördad, den andra är på gång
Snart är de lika stora och maffiga igen.

Om några dagar dignar pionen av vackra blommor

Trädgårdslandet är fyllt av opium-vallmoplantor!
Dem vänder jag ner och använder som gröngödsel.
Kvickroten tar jag förstås bort.
Den får resa till Uppsala med andra brännbara sopor.
Enkelbiljett! Ingen pardon!
Väck med den! Uppsala är en trevlig stad! 😉

Mitt i allt som jag stod med rumpan upp i trädgårdslandet och strödde
ut sallatsfrön i krukorna hördes ett brummande på andra sidan huset.
Ett ljud jag givetvis kände igen och som fick mig att börja gråta.
Sallaten kommer säkert att smaka salt när den väl kommer upp.
Glad salt, för det var glädjetårar, lyckotårar som rann.

Uffe har inte kunnat sköta trimmern på över ett år men igår gjorde han det
med vänsterarm och med hjälp av sele och högerarm. Högerhanden
är fortfarande inte rörlig.
Den som inte vet vad jag skriver om nu, kan titta in här för att få veta mera om
intresse finns.
För honom är det svårt att inte kunna vara med som vanligt i allt görande som finns.
Nu är en liten början gjord.
Men ack så stor att det inte går att beskriva.
Vi har varit med om en resa som heter duga och vi är inte framme än, men
det känns bra just nu. 

Snart slår alla äppelblommor ut

Jag är igång med mullvadandet!
Förmodligen blir ni "pinade" av flera rapporter
från trädgårdslandet vad tiden lider.

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska