Trädgårdsnytt
Ni vet, ibland är man så säker på hur man ska ha det.
Så var jag också. Jag visste att i år ska sallatsfrön av olika slag sås i tre
gamla byrålådor som hör till en byrå (förstås) som står i lidret.
Dit stegade jag igår morse glad i hågen men men....
framför den bakvända stora byrån stod mängder av stolar och bord.
De ska lyftas ut på torsdag den här veckan men det är då det.
Trångt och tungt var det och planerna på sallatslådorna
rann ner mellan springorna i golvet.
Men här vilar inte några sorger..."jag hittar säkert på något"
och visst gjorde jag det.
Det ena ger det andra som vanligt.
Jag har tagit ett beslut (igen) under Uffes ivriga påhejande.
Nu blir det inte några övervintrande växter i det här huset längre!
Det går alltför mycket energi åt att ta vara på alla krukväxter.
De bärs ut, de bärs in,
jag kånkar, stånkar och står i.
Armarna blir långa och ryggen trött.
Många växter är bamsestora och krukorna därefter
Operation utdelning av växter har redan varit på gång ett längre tag,
och fortsättning följer sommaren ut.
I höst blir det enbart ett fåtal växter som lyfts in för övervintring.
Kaffebusken, drakblodsträdet och aloen.
Tre stycken....
Det känns nästan som att jag hädar.
Jag har fått så många fina plantor av olika slag av flera vänner
Men jag har trots det gjort ett beslut om avslut.
Nu ska annat prioriteras istället.
Och växterna får det bra hos sina nya ägare, till och med bättre än här hos oss.
Redan nu märker jag att jag har stora mängder krukor som inte behövs längre
De bara står där och tar upp utrymme.
Så det blev som det ville bli och nu står krukorna i trädgårdslandet, nysådda med
sallatsfrön. Och behövda igen.
Fönstret som är täckt av ett hönsnät får agera stöd för sockerärterna när de börjar
ta sig upp ur jorden.
Som den uppmärksamme ser så är körsbärsträdet borta. Det skrev jag om här.
Vinbärsbuskarna är mera än halverade i omkrets, framför fönstret står en oregano,
till vänster en rad med lavendel och högst uppe vid växthuset ståtar bondpionen som snart slår ut.
Bergklinten vid bondpionen har fåglarna sått åt oss.
Den ena rabarbern är redan skördad, den andra är på gång
Snart är de lika stora och maffiga igen.
Trädgårdslandet är fyllt av opium-vallmoplantor!
Dem vänder jag ner och använder som gröngödsel.
Kvickroten tar jag förstås bort.
Den får resa till Uppsala med andra brännbara sopor.
Enkelbiljett! Ingen pardon!
Väck med den! Uppsala är en trevlig stad! 😉
Mitt i allt som jag stod med rumpan upp i trädgårdslandet och strödde
ut sallatsfrön i krukorna hördes ett brummande på andra sidan huset.
Ett ljud jag givetvis kände igen och som fick mig att börja gråta.
Sallaten kommer säkert att smaka salt när den väl kommer upp.
Glad salt, för det var glädjetårar, lyckotårar som rann.
Uffe har inte kunnat sköta trimmern på över ett år men igår gjorde han det
med vänsterarm och med hjälp av sele och högerarm. Högerhanden
är fortfarande inte rörlig.
Den som inte vet vad jag skriver om nu, kan titta in här för att få veta mera om
intresse finns.
För honom är det svårt att inte kunna vara med som vanligt i allt görande som finns.
Nu är en liten början gjord.
Men ack så stor att det inte går att beskriva.
Vi har varit med om en resa som heter duga och vi är inte framme än, men
det känns bra just nu.
Jag är igång med mullvadandet!
Förmodligen blir ni "pinade" av flera rapporter
från trädgårdslandet vad tiden lider.
Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
Så var jag också. Jag visste att i år ska sallatsfrön av olika slag sås i tre
gamla byrålådor som hör till en byrå (förstås) som står i lidret.
Dit stegade jag igår morse glad i hågen men men....
framför den bakvända stora byrån stod mängder av stolar och bord.
De ska lyftas ut på torsdag den här veckan men det är då det.
Trångt och tungt var det och planerna på sallatslådorna
rann ner mellan springorna i golvet.
Men här vilar inte några sorger..."jag hittar säkert på något"
och visst gjorde jag det.
Det ena ger det andra som vanligt.
Jag har tagit ett beslut (igen) under Uffes ivriga påhejande.
Nu blir det inte några övervintrande växter i det här huset längre!
Det går alltför mycket energi åt att ta vara på alla krukväxter.
De bärs ut, de bärs in,
jag kånkar, stånkar och står i.
Armarna blir långa och ryggen trött.
Många växter är bamsestora och krukorna därefter
Operation utdelning av växter har redan varit på gång ett längre tag,
och fortsättning följer sommaren ut.
I höst blir det enbart ett fåtal växter som lyfts in för övervintring.
Kaffebusken, drakblodsträdet och aloen.
Tre stycken....
Det känns nästan som att jag hädar.
Jag har fått så många fina plantor av olika slag av flera vänner
Men jag har trots det gjort ett beslut om avslut.
Nu ska annat prioriteras istället.
Och växterna får det bra hos sina nya ägare, till och med bättre än här hos oss.
Redan nu märker jag att jag har stora mängder krukor som inte behövs längre
De bara står där och tar upp utrymme.
Så det blev som det ville bli och nu står krukorna i trädgårdslandet, nysådda med
sallatsfrön. Och behövda igen.
Fönstret som är täckt av ett hönsnät får agera stöd för sockerärterna när de börjar
ta sig upp ur jorden.
Som den uppmärksamme ser så är körsbärsträdet borta. Det skrev jag om här.
Vinbärsbuskarna är mera än halverade i omkrets, framför fönstret står en oregano,
till vänster en rad med lavendel och högst uppe vid växthuset ståtar bondpionen som snart slår ut.
Bergklinten vid bondpionen har fåglarna sått åt oss.
Den ena rabarbern är redan skördad, den andra är på gång
Snart är de lika stora och maffiga igen.
Om några dagar dignar pionen av vackra blommor |
Trädgårdslandet är fyllt av opium-vallmoplantor!
Dem vänder jag ner och använder som gröngödsel.
Kvickroten tar jag förstås bort.
Den får resa till Uppsala med andra brännbara sopor.
Enkelbiljett! Ingen pardon!
Väck med den! Uppsala är en trevlig stad! 😉
Mitt i allt som jag stod med rumpan upp i trädgårdslandet och strödde
ut sallatsfrön i krukorna hördes ett brummande på andra sidan huset.
Ett ljud jag givetvis kände igen och som fick mig att börja gråta.
Sallaten kommer säkert att smaka salt när den väl kommer upp.
Glad salt, för det var glädjetårar, lyckotårar som rann.
Uffe har inte kunnat sköta trimmern på över ett år men igår gjorde han det
med vänsterarm och med hjälp av sele och högerarm. Högerhanden
är fortfarande inte rörlig.
Den som inte vet vad jag skriver om nu, kan titta in här för att få veta mera om
intresse finns.
För honom är det svårt att inte kunna vara med som vanligt i allt görande som finns.
Nu är en liten början gjord.
Men ack så stor att det inte går att beskriva.
Vi har varit med om en resa som heter duga och vi är inte framme än, men
det känns bra just nu.
Snart slår alla äppelblommor ut |
Jag är igång med mullvadandet!
Förmodligen blir ni "pinade" av flera rapporter
från trädgårdslandet vad tiden lider.
Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
Kommentarer
Jag tror nog att vi alla nördar förstår varandra, vi känner igen oss själva i varandra. Och om hjärnan mår bra så är det ju väldigt bra.
Lycka till med inköpet och dina tre nya perenner!
Sitter här och avundas dina gröna fingrar. Du skulle nog skratta ihjäl dig om du såg mina ryck i vår trädgård, hahahahaha! Ha en skön söndag!
Framåt går det och det är huvudsaken. Hoppas du tar det lugnt nu någon dag till tills du själv vet Taina!
Ha en skön fortsättning på dagen du med!
Jag känner mig lättad av att ha tagit det beslutet och en hel del andra beslut också som bidrar till mera tid för annat än att bara knoga på för knogandets skull. Men det tar sin lilla tid innan man kommer så långt. På sätt och vis så får du vara glad över tian, utan den kanske din allvarligare sjukdom inte hade upptäckts.
Man får vara glad för att det finns mediciner som hjälper en att leva. Tack detsamma Paula, jag/vi önskar dig detsamma Ha det innerligen bra! <3
Kan förstå din glädje när din hälft kommer igen med ett och annat men ibland måste man bara välja bort en del ändå.
Vi får väl hoppas på lite värme senare när den inte vill infinna sig ännu. Vi planerade att åka till sommarstugan i morgon och äntligen städa lite där men det verkar fem före någon skur så vet inte om det blir av. Är jäkligt less på det kalla vädret nu.
Trädgården blir jättefin och bilderna som du bjuder på är ljuvliga!
Våra syrener och kaprifol är ännu små små knoppar... men den som väntar...
Må så gott!
kram<3
Heja Karin och Uffe!!!
Ja, glädjen är enorm när även det minsta lilla händer i rätt riktning. Och naturligtvis så blir det aldrig som förr, bara annorlunda och man lär sig leva med det också.
Här regnar det just nu och har hållit på några timmar. Ett välsignat välkommet regn. Kommer värme på det här blir det explosion i naturen.
Vi behöver värme allihopa, våren har varit kall i år.
Du har allt det vackra framför dig nu, vi är snart mitt i.
Må så gott du med! <3
Tack för påhejandet, det behövs och känns! :)
Jag är super, superglad och gläds med er! Underbart.
Och snart öppnar ni!
Ligger ni lite lägre med allt iår? Eller kör ni lika mkt som ni brukar?
Ja, ni är otroliga bägge två. HEJA!!!!!!!
Men det ger resultat.
Vi öppnar om tre veckor idag. Nu håller vi café rakt upp och ner med allt vad det innebär. Vi har lämnat bort all catering, bokningar osv. Vi har taggat ner. Brödbaket är enbart till caféet, ingen brödförsäljning till affärer längre och även i caféet handlar det smörgåsbröd och inget annat. Det blir ändå väldigt mycket på mig ensam, eftersom Uffe inte kan vara med på samma sätt som tidigare ännu. Jag har fått artros i händerna så det blir att ta det lite lugnare med lättare sysslor, helt naturligt. Tack Annika! <3
Det brummande ljudet måste verkligen symbolisera lycka..
Varma tankar..
Kram🙏
Ja, ett brummande ljud kan låta som den bästa musik!
Kram!
Låter som en lagom sommar, ni ska ju ha lite tid över till annat också. Återhämtning.
Artros, vilken skit. Jag vet ju hur det är. Tyvärr.
Men det går det med. KRAM till dig!!
Sju veckor alla dagar är rätt mycket jobb det också men en stor skillnad på att hålla igång ca 50 veckor i året. Vi behöver återhämtning, helt säkert. Ja, du vet hur det är men som sagt allt går och vad jag har lärt mig så ska en viss belastning finnas för att det ska vara bättre.
<3 Tack Annika! Kram
Allt behöver inte göras på en gång, fast vi lever i 'snabbhetens tider'.
Salt och lyckotårar behöver kroppen också Karin.
Det är trevligt att få läsa trädgårds nytt från dig, du skriver så kul och lättsamt så inte är det någon pina inte.
Det är ju mycket som händer i allas trädgårdar nu, knappt man vet vilket ben man ska stå på och visst värker ryggen men fortsätter gör man ändå, konstiga är vi, eller hur, fniss . . .
men nästa dag när vi vilat klart är det åter nya krafttag på gång, fast ingen tvingar oss egentligen.
Jag och min gubbe är ju pensionärer, så vi rår om vår tid själva, vet ju inte eran ålder men säkert yngre men det spelar ingen roll så länge hjärtat är med i trädgårdens grönska som vi har skapat själva.
Lycka till och må väl/ Eva
Ja, konstiga är vi nog. Tänk så mycket enklare det var om man gick till butiken och köpte allt man behöver istället. Men inget är som egen nypotatis osv.
Vi är också pensionärer, båda två, och har trappat ner rejält med företagandet men inte helt. Vi har vårt sommarcafé öppet sju veckor varje sommar. Tack Eva för alla fina tankar!
Små steg framåt är också bra ... är så glad att läsa att det går framåt! Bra val att sluta kånka på en massa stora tunga krukor - det beslutet tog jag för några år sedan och slutade med alla stora, tunga krukor - nu är det bara några pelargoner och fuchsior som övervintras...
Läser gärna fortsättningen på odlandet :)
Ha det gott!
Kram från Ingrid som tycker att du ska ta det lite lugn och inte jobba ihjäl dig!
Jag känner mig väldigt nöjd över beslutet att inte vinterförvara stora blommor längre. Det ska vara gött att leva, lätt att leva :)
Tack Anki!
Ha det gott du med !
Dela ut pelargoner till folk som vill ha, så gör jag nu och då känns det rätt och riktigt.
Tack för din omtanke, jag lovar att inte jobba ihjäl mig. <3
Önskar er båda all lycka!
All lycka till er båda också!
Stor kram
Glada är vi och glada blir vi för din kommentar!
Stor kram till dig med!