Äventyret framtiden

i och med att jag lägger ut de blandade "korten" här på "bordet". Man talade ju ofta om att foton var kort tidigare, säger man så ännu? Åtminstone i mina hemtrakter var det allmänt att säga så...Man fotograferade inte, man tog kort.. Nu för tiden hör man det väl aldrig?  Annat än bankkort, kreditkort då förstås. Nå, hur som helst så börjar jag med ängsullen, ett foto jag har tagit någon gång, troligen på Ersklobb i den norra skärgården på Åland. Försommar var det helt säkert...    En liten trind bofinks-unge förser sig med brödrester från bageriet... En talgoxe i bakgrunden. Så blev det plötsligt vinter vid matnings-stället för rådjuren. Liten Nyfiken tittar på fotografen. Mamman var van och brydde sig inte nämnvärt alls om mig. På väg ner i min dåvarande källare. Just nu känns det lockande att gå naken ner i trappan. Vinterbadare som jag en gång har varit så frestar det lite grann nu när vi har varmt i Funchal, ca 30 grader med hög luftfuktighet alla dagar. Men jag...

Jag hade flera grottberättelser på lut senaste lördag men i och med att jag missade avgången lite grann i Hoppa på tåget så ändrade jag i det tilltänkta konceptet.  Därför tar jag tag i en av grottorna idag istället. Jag var på Cypern med min dotter och min ex-svärmor. Hennes son och jag hade skilt oss när vi tre drog iväg på en två veckors vistelse till Cypern. Ja, det hände mycket trevligt förstås men jag tänker inte bli långrandig som så utan det kommer att räcka mera än väl att jag berättar om när min dotter Nann och jag blev bjudna på fiskrestaurang i Ayia Napa av hotellets ägare Zacharias, en fin äldre man som tillsammans med sin fru bestämde sig för att vi två skulle få äta fisk som hette duga.  Varför tänker jag inte berätta, det fanns förstås en underliggande orsak men den glömmer vi bort nu. Zacharias körde oss i sin skrangliga lilla beiga pickup genom öknen från hotellet där vi bodde, en smitväg, en för dem som ville dricka lite mera fick vi veta, till Ayia Napa. Vä...

Jag gjorde så igen, jag stod med ryggen mot bokhyllan och lät min högra hand söka en bok bakom mig, lät ett finger öppna boken och fingret hamnade mitt emellan klirrande 👆 flaskor. Ja, mittemellan eller egentligen tomrum,  ville jag inte skriva om så det blev "klirrande flaskor". Så fick det bli...sen gick tankarna igång.  Hade jag några bilder av flaskor som klirrar? Som har klirrat ?  Plötsligt befann jag mig i tankarna tillbaka på Åland, där jag gick i skogen och plockade svamp tillsammans med Uffe.  Om ni visste så mycket man får vara med om som svampplockare, så mycket man får se som folk har kastat, alla privata soptippar som skogen/naturen "tar hand om" efter bästa förmåga med tiden. Naturen tar över men under fötterna kan man ibland känna klirret...De försvinner aldrig de där "begravningsplatserna" som är fyllda av glas, plåt, järn och liknande. Naturen bara täcker över dem medan åren går. De framtida arkeologiska utgrävningsställena?  - "Hi...

Bloggvännen BP håller i skyltsöndagstemat och jag hänger med idag igen med några skyltar från Madeira.      Ojski, ojski...så det kan gå. Skyltar på fallrepet...Någon överförfriskad? vettvilling tog ett varv upp på övergångstället mellan de båda gatorna och mejade ner skyltarna. Tack och lov så hände det när de flesta andra inte var där utan var hemma och sov. Förövaren gick upp i rök har jag förstått. Men något borde förstås synas på bilen... En Ceremoni för utdelning av förtjänsttecken. Madeiras ingenjörsorden delade ut diplom och meritpriser till de bästa studenterna på kandidat och master-kurserna i teknik vid Madeiras universitet. Casa do Povo de São Roque do Faial höll ett infomöte för att öka människors medvetenhet om skogens betydelse och den försiktighet som man bör iaktta när man tar dessa vägar i Faial, nämligen att inte slänga skräp på de omgivande sluttningarna. Det finns behållare att lägga soporna i.  Samtidigt fick de som ville vara med möjlighet att...

Håhå, bästa lokförare Åke och alla ni andra som är med på tåget. Idag höll det på att gå helgalet för min del, för jag hade nästan hoppat ombord på tåget som för oss till ordet MOLN. I absolut sista momangen insåg jag misstaget och hoppade snabbt av det tåget för att hoppa ombord på dagens tåg som för oss till destinationen GROTTA istället. Så nu är Moln klart inför nästa avgång om en vecka.  Jag får skylla lite på värmen, tror jag. Hjärnan är aningen mjuk av vädret här hos oss på Madeira.   Vem som helst som känner för det är välkommen med ombord. Säg till åt Åke så ordnar han med sittplats och att du syns bland länkarna till de andra som är ombord.  Jag har samlat på mig en hel del grott-bilder under åren, men när jag nu var lite vilse i pannkakan om vart vi var på väg idag så får jag göra en liten kontramanöver och tänka om vad gäller det koncept jag redan hade tänkt mig att jag skulle jobba vidare på. Nu blir det lite annorlunda istället.   Vy mot No...

         Jag plockade med bilder en tidig morgon då jag inte kunde sova.  Det är ingen vits att ligga och snurra i sängen så jag steg upp och "städade" i bildarkivet i stället.  Det brukar inte ta särskilt lång stund alls innan John Blund knockar mig.  Sen sover jag oftast som Törnrosa allra minst, snudd på... Jag hittade flera duvor i bildarkivet  Här i Funchal, lyfts "katten" på bordet rätt så ofta i massmedia men ingenting händer. Stadsduvor i stora mängder är ett faktum.           Duvor i El Palo, en förstad till Malaga där vi bodde en månad år 2018.      De kan det där med att sätta sig på piedestal, duvorna Älskade och hatade, de är sällan något mitt emellan. För min del är de mitt emellan, de har sitt berättigande precis som jag själv har, men när de blir för många i stadsmiljö är det inte bra. Det vet vi alla. Man ser rätt många av dem som har skador som klumpfot och liknande, troligen inavel? I...

Jag överraskar mig själv ibland. Jag har laddat ner fotografierna som jag tog den senaste veckan med telefonen. Inte många foton alls men ändå. " Duktig flicka " säger jag åt mig själv! 😉 Jodå, det finns en del gammalt på lager fortfarande men idag blir det nytt som jag visar.                           Vi vandrade levada med goda vänner senaste lördag.                            Vi vandrade förbi vindruvor, som såg väldigt inbjudande ut men nej, nej.. det var inte våra druvor. De tillhör någon annan. Vackra var de hur som helst och det är just det här som är så speciellt med Madeira. Man vandrar mera eller mindre i rena paradiset... Mängder av maracujá banana blommade där de inte har funnits tidigare i allt det vilda.  På ett farligt ställe, hoppas att ingen bara stiger rakt ut där och får för sig att plocka frukter. Fallet under är högt och l...