Klirrande flaskor
Jag gjorde så igen, jag stod med ryggen mot bokhyllan och lät min högra hand söka en bok bakom mig, lät ett finger öppna boken och fingret hamnade mitt emellan klirrande 👆 flaskor. Ja, mittemellan eller egentligen tomrum, ville jag inte skriva om så det blev "klirrande flaskor". Så fick det bli...sen gick tankarna igång.
Hade jag några bilder av flaskor som klirrar? Som har klirrat ?
Plötsligt befann jag mig i tankarna tillbaka på Åland, där jag gick i skogen och plockade svamp tillsammans med Uffe.
Om ni visste så mycket man får vara med om som svampplockare, så mycket man får se som folk har kastat, alla privata soptippar som skogen/naturen "tar hand om" efter bästa förmåga med tiden. Naturen tar över men under fötterna kan man ibland känna klirret...De försvinner aldrig de där "begravningsplatserna" som är fyllda av glas, plåt, järn och liknande. Naturen bara täcker över dem medan åren går. De framtida arkeologiska utgrävningsställena? - "Himlars skymning så de drack på 1900-2000- talet"....och så kommer de säkert att skaka på sina huvuden..
innan den ordnade sophanteringen med returdepåer kom.
Man bara vippade iväg det man hade städat undan hemma i knutarna
Det var helt enkelt så man gjorde, ingen tänkte på det som något som var fel för miljön,
för naturen. Det som inte syntes fanns inte. En enkel ekvation
Att det sedan låg högar i skogen som blev större och större med åren tycktes man förtränga
eller så brydde man sig inte alls. Troligen det sista...
Det skulle av praktiska skäl vara lätt att ta sig till sin "privata" skogs-soptipp..
Naturligtvis.
Bara i vår närmaste omgivning när vi bodde i Geta hade vi ganska många sådana, men Geta var/är
inget som helst undantag, alla kommuner på Åland hade det likadant och till viss mån kanske ännu.
Det gamla ligger kvar där det ligger..ett fåtal gamla sophögar har transporterats bort.
Man vippade soporna över staketet, gärdsgården, ner för en sluttning
Det är inget unikt för varken den ena eller andra. Det existerar överallt på vår jord.
Viktigt var det att ha tjocka sulor på skor och på stövlar samt handskar på händerna. Vi blev arkeologer på vårt sätt...sakletare.
Faktum är att vi hittade riktigt fina skatter ibland. Antika medicinflaskor, skärvor med vackra mönster etc...åtråvärda för dem som samlar.
Vi hade en hink för bra grejer, en annan hink för returen och en för soptunnan med oss
Mycket av det vi hittade rengjorde jag så pietetsfullt som möjligt och sedan radade jag skatterna på kakelugnskanten och på fönsterbrädet i butiken och caféet, till sommaren då alla gäster anlände till caféet. Jodå, vi sålde riktigt bra.
Allt gick åt och pengarna hade sitt speciella ändamål. Spargrisarna som stod hemma hos barnbarnen fylldes på. De hade ju varit med och jobbat, städat..så givetvis måste "lönen" läggas in på bankkontot så småningom.
Bilden här till vänster är från en påsk, då vi ännu inte hade öppnat för säsongen. Ibland dukade vi vackert för goda vänner och så satte vi oss ner och åt middag vid kakelugnen i butiken. Normalt hade vi inget bord där alls.
Bara hyllor och kylar. Kakelugnskanten brukade få vara utställningsområde.
Många, många, många. De tyckte att det var roligt och faktum är att deras mormor tyckte att det var
minst lika roligt. Barnasinnet har hon aldrig förlorat...tack och lov!
Samtidigt fick jag städat i husknutarna, bokstavligt talat.
Rätt mycket av det vi hittade och inte ville ha själva, tog jag med mig till returdepån senare.
Vissa av sakerna lades i det lilla skjulet som kommunen tillhandahöll
för att bara lämna och hämta saker..Ge och ta när det är som allra bäst.
Det här har en gång varit klirrande flaskor. Det är en rätt så vanlig syn här på Madeira. Man har slagit sönder glasflaskor och har använt dem/murat fast dem, som extra skydd för eventuella mur-överskridare.
Det ser grymt ut men faktum är att jag ändå kan se en skönhet i det solglimrande glaset. På de rostiga järnen har det hängt taggtråd. Gud nåde den som försöker ta sig över..
Skräckinjagande är ordet. Ingen försöker ens, skulle jag tro.
Nu för tiden gör man inte så längre, allt har sin tid, sin tids uppfinning.
Man tog helt enkelt vad man hade för att visa sitt revir.
Hit men inte längre! Obehöriga ska hålla sig på avstånd!
Tro nu inte att jag är ute för att moralisera.
Inte alls, även denna kvinna har som liten flicka stått vid piren i Färjsundet hos sina morföräldrar och snurrat soppåsen av plast flera varv i luften
innan den med ett plask hamnade i vattnet.
Det var lite grann som att kasta diskus...
Så fick strömmen tag på kassen och vips så försvann eländet.
På den tiden var huset gult med grönt tak..
På bilden till vänster ser man hur det ser ut efter att min bror Fred blev ägare till det.
Han renoverade och målade om allt efter sitt tycke.
Men det var där vid huset vid stranden som soporna åkte ut i sundet.
Jag minns en gång när det blev tävling, mellan brorsorna och mig.
Mormor hade födelsedag...det var den nionde juni.
Fred, äldsten, (16 år äldre än jag var) som redan hade egen familj, klarade av det allra bäst, hans kasse nådde längst ut..
Jag minns att Krister, (9 år äldre än jag) och Fred blev väldigt ivriga och det var snudd på att lillasystern ( då 6 år) fick sig ett dopp, när det tog slut på soppåsarna.
De hotade mig i alla fall och lyfte upp mig, bollade med mig, givetvis retfullt som att nu blir vi av med den här lilla sopan också. Jag bet dem! Mitt försvar tog hårt med tanke på ojandet som uppstod. 😍😉Jag minns att mina bröder gick in till mormor och morfar och beklagade sig. Jag minns att Freds fru Berit som satt inne i köket med den nyfödda bebisen, fnös åt honom.."Självklart", tyckte hon, "så skulle jag ha gjort också. Bitit ! "Vi hade ett rakt och härligt språk mellan varandra. (ja, jag blev faster när jag var 6 år) .
Men tack och lov så tog allt detta med sopkastandet slut när de vuxna insåg vidden av vad vi alla höll på med.
Morfar blev förgrymmad då han fick en Heteka-säng på fisknätet...en cykel fastnade en annan gång.
Sen blev det slut på den ovanan och världen vaknade alltmera till
liv om vad miljö och miljötänk innebär. Tack och lov!
Nu för tiden sprider man annat skräp omkring sig. Nej, jag ids inte ens tänka på den saken.
Jag orkar inte. Förbenade krig! Förbaskade maktgalna krigsherrar...vilket problemavfall ni är!
I övrigt så har den materiella sophanteringen fått ett rejält lyft överallt.
Båda mina öar i världen har blivit jättebra på att hålla ordning.
Tänk er att vi får tömma vår soptunna två gånger i veckan för nästan inga pengar alls
och i vår omedelbara närhet har vi minst två bra returdepåer.
Tja, apropå detta med återvinning. Uffes och mitt första möte med varandra här i livet var på en återvinningsramp vid en returdepå. Vi var båda gifta på var sitt håll och det sade inte alls klick men jag tyckte att han var riktigt trevlig även om han kritiserade mig för att jag sorterade fel. Vilket jag hävdade att jag inte alls gjorde. Klicket kom flera år senare när våra liv hade förändrats radikalt...Livet, det livet!
Ja, så här blev det den här måndagen då mitt finger föll mellan orden klirrande 👇 flaskor.
Ha en bra måndag alla!
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Ha en fin måndag! Kram
Gillar dina olika flaskbilder och tänk vad vi människor ställer till utan att tänka oss för. Vi förstör vår egen planet och det verkar aldrig bli bättre. Fast inte dumt alls att ni hittade gamla fina flaskor som gick att återanvända
Så idylliskt och vackert på bilden med kakelugnen och det dukade bordet
Det var intressant detta med glasbitarna på muren. Bra rutet om krig och makthavare.
Härliga minnen och annat man får ta del av hos dig. Alltid bra inlägg
Ha nu en skön början på den nya veckan
Kram från Malin
tack, det fungerar rätt så bra för mig att göra så här.
Det var så tidigare, bara att konstatera. Efter det har krafttag gjorts vad gäller den nära sophanteringen. Den stora rår vi inte på ...allt som finns i luften och så vidare.
Ha detsamma du med!
Kram
tack!
Ja, jag vet att du brukar reagera och sätta ut foton av sånt som folk bara "tappar" rakt av.
I stort sett så kan man inte göra så mycket annat än att föregå som ett gott exempel själv och att ryta till ibland när det behövs.
Vi är duktiga på det, vi människor, att ställa till det för oss själva och vår jord.
Tack Malin för dina fina ord! 💗
Detsamma önskar jag dig!
Karin-kram!
Ha nu en fin dag och tack för ett intressant blogginlägg. :)
Smart att återvinna flaskorna så där gjorde ni en insats. Dagens vinflaskor är inte lika intressanta när det gäller det alternativet.
Önskar en glad måndag!
Så var det ju. Att det är så i dagens läge är lite svårare att förstå med tanke på mängden sopor som vi alstrar via alla förpackningar och med tanke på all information som öses ut titt och tätt om hur viktigt det är att värna om vår miljö.
Tack detsamma och TACK! 😊
helgalet var det utan minsta tvekan.
Här ser det också mera än hemskt ut efter alla festivaler av olika slag men vi har en otroligt bra hantering av sopor här. Det kan se ut som jag vet inte vad på kvällen men följande morgon är allt snyggt och rent igen. Jag förstår inte att folk i gemen är så slarviga av sig, så nonchalanta, att de bara låter allt ramla på marken...ofattbart.
Sverige är ett av de länder som är framåt i den här saken, sprider info etc.. I Malaga såg vi hur mycket sopor som helst där inte turisterna vanligtvis vandrar. Skräp som rann rakt ut i Medelhavet. Det är ledsamt att se.
Dagens vinflaskor är inte alls så intressanta, jag håller med om det. Vissa har vackert färgat glas men annars är de väldigt lika.
Önskar dig detsamma!
Men det var roligt att läsa ditt inlägg. Som ett kåseri om sophantering förr i tiden. Fascinerades av flaskorna ni hittade. Och vackra var de.
Kul sätt också att hitta ett ämne att skriva om.
Ha en fortsatt fin vecka!
Härligt att ni fyndade grejer som faktiskt ännu var användbara, gamla kastruller och flaskor hittade jag på gamla boställen i skogen där jag bodde förut. Visst blir man beklämd över mycket som är på tok...Måndagskram
exakt det är både ock...nu är soporna av annan kaliber och dessvärre så sprids de där människor går fram dagligen. Märkligt är beteendet.
Att bara släppa det man har för händer ..jag förstår det inte. Sånt händer här också, trots att det finns hur många sopkärl som helst längs gator och trottoarer.
Tack, ja, det blev lite kåseri över det hela. Det ena minnet efter det andra poppade upp..
Vi hittade väldigt vackra små flaskor, i de vackraste gröna färger man kan tänka sig, handblåsta flaskor etc..
Ja, för mig fungerar det utmärkt att hitta något att skriva om på det här sättet, även om det ibland kan vara lite klurigt.
Ha en fortsatt fin vecka du med!
jag förstår dig, det är för jävligt rent ut sagt när folk bara slänger och går vidare som den mest självklara sak. För mig är det obegripligt, verkligen obegripligt.
Det händer att jag plockar upp, att jag sopar, här utanför på gränden, men det är ett tag sedan nu. Däremot gör RIM det..men inte allt förstås utan det de är s.k. skyldiga till. Fint så.
Ja, gamla kastruller har jag tagit vara på och gjort pittoreska blomkrukor av t.ex..
Man blir beklämd och jag blir dessutom rejält förbannad och säger till när jag har möjlighet. Svär till på finska, det brukar ta skruv, haha..
Måndagskram😊
Idag hittar man fortfarande flaskor och ölbukar i skogen efter en grillfest tillexempel, men tack och lov inte i samma utsträckning som förut.
Men spisar, badkar, bilbatterier och utbrända bilar finns fortfarande lite varstans faktiskt. Och det som är så tragiskt är att det tar år och dag att forsla bort dom. Polisen skyller ifrån sig och det gör kommunen också...
tack!
Ja, så är läget nog nästan överallt än i denna dag. Soporna har ändrat karaktär men likväl så finns det alltför mycket av dem i alla fall.
Jag förstår att det är kommunen eller polisen som tar hand om och forslar bort i Sverige. Markägaren brukar annars vara den som ska göra det , åtminstone på Åland, efter tillsägelse. Om det sker något är en annan femma.
Så intressant läsning ;-)
Kram!
tack!
Ja, vi har blivit mycket bättre men bättre kan man alltid bli.
Kram till dig med!