Äventyret framtiden

    Bloggvännen BP förvaltar skyltsöndagarna här i bloggosfären.      Personligen har jag varit bekväm, ja, jag har inte behövt anstränga mig så att säga.      Skyltarna har rullat nästan ända fram till oss den senaste tiden.     I grannhuset i slutet av gränden har bilar med möbler varit på besök. Någon flyttar in....      ...någon flyttar ut. Sånt händer titt och tätt i ett bolag med 17 lägenheter.  Det rör på sig så att säga Att bo på Madeira är ett dyrt kapitel i dagens läge,  där priserna har stigit med ca 30% det allra senaste året.  Givetvis söker hyrestagare andra lägenheter om de kan få tag på en  till bättre pris än den de bor i.  När hyran stiger med 350 € från en månad till en annan kan man hålla sig för skratt.  Det är väldigt mycket pengar för t.ex en barnfamilj.  Den familj som flyttade ut hade betalat 1000 € per månad.  Följande familj som flyttade in fick betala 135...

Vårmånaden mars är här och det betyder att jag, Karin, är lokförare fyra lördagar framöver i "Hoppa på tåget"-temat som jag drar tillsammans med Tove , som nu i sin tur får umgås med alla andra resenärer i tågvagnarna. Målet för dagen är ordet kamouflage.  Jag gjorde som jag brukar göra. Jag tog en bok ur bokhyllan, lade den bakom ryggen, bläddrade, lade ett finger någonstans i den, stannade upp och tittade efter. Mitt pekfinger hade hittat ordet kamouflage . På det sättet blir det mera spännande för min egen del också att vara med i den här lekfulla tågresan som går ut på ett givet ord varje avgång alla lördagar året om. Den s.k. slumpen avgjorde dagens ord. Det första jag tänkte på var kameleonten ;  den är ju känd för sina färgförändringar och kan dölja sig på ett kick beroende på omgivningen, i all synnerhet när den blir rädd men också av andra orsaker. Jag har aldrig sett en levande kameleont, ja, inte ens en död men däremot så har jag rätt ofta närkontakt med madeiraöd...

En liten söt pojke ... sitter och ser sig omkring.  De stolpdekorationer som jag har samlat ihop till det här inlägget hittade jag i bildarkivet  när jag var där med "dammvippan" för någon dag sedan.  Vi bodde i El Palo , en stadsdel öster om Malaga , i början av år 2018.  Människorna där tycker tydligen väldigt mycket om att dekorera sina grindstolpar och det på sitt särskilda sätt.  Varsågoda gott folk och häng med på en stolprunda! De tre aporna är välkända symboler överallt i världen. I El Palo fungerar de också som en stolpdekoration tillsammans med en vacker kruka och ett par amforor.  Mannen på en stolpe fick mig spontant att tänka på Che Guevara. Kanske det endast är en sjöman som tittar ut över Medelhavet längs  strandpromenaden mot Malaga och inte alls den populärkulturella ikon  som Che Guevara blev för många socialistiska och antiimperialistiska rörelser  på den tiden detta begav sig.   Hur som helst så skulle jag inte...

   Jag behöver inte särskilt mycket för att pigga upp sig själv.     En stor bukett med persilja i en vas kan göra min dag.    Tanken från början var att jag skulle odla persilja själv när vi flyttade hit,    men så trängde jag undan den.     Varför skulle jag det, när det finns människor som gör det för sin överlevnads skull?    1,30 € för denna stora bukett!     Inköpt i "vårt hål i väggen" där vi handlar nästan allting direkt från odlaren.     Det blir inte mycket i handen för odlaren när affären har tagit sin del och skatteverket sitt.    Jag tröstar mig med att odlaren förmodligen har stora ytor av persilja och stora mängder att sälja.    Att det är mängden som gör det. Här handlar det om kvantitet och kvalitet samtidigt.    För persiljan är jättefin.    Hemma på Åland skulle buketten här har räckt till minst tre eller fyra buketter   ...

Ja, varför bloggar jag? Det är en fråga jag har ställt mig själv ganska ofta den senaste tiden. När jag tänker bakåt i tiden så vet jag förstås varför jag började blogga (år 2007)  Allt startade med Pettas ekologiska bageri &  hantverkscafé. Företaget som så hade också flera ben att stå på, som catering, översättning, kurser m.m.,som hjälpte oss att överleva lågsäsongerna. Företaget blev vårt liv, vår livsstil.   Ekologi, miljö fanns och finns på första parkett för oss båda och har alltid gjort det. Att vi sedan båda två har många ben att stå på tillsammans vad gäller utbildning, arbetslivserfarenhet och annan livserfarenhet samt intressen, har varit ett stort plus för vår del, samspelta som vi också är på de flesta områden. Vi jobbade hårt i många år, men hittade vila och balans i naturen som fanns runt knutarna och så tog vi ett par veckors semester under lågsäsong här på Madeira. Allt detta bloggade jag om på olika sätt, vi var ett företag och vi ville förmed...

Bloggvännen BP förvaltar det roliga skyltsöndags-temat där vi som deltar kan ta ut svängarna som vi vill bara vi håller oss till skyltar av något slag. Eftersom det är söndag idag, så är det åter dags att visa den skörd som jag själv har lyckats att förvärva.  Mitt bidrag för idag ger en röd tråd med lite orange och rosa i, men av varierande slag. Costura betyder rätt och slätt : sömnad.  Följande skylt förtydligar det hela lite grann:  I tur och ordning berättas det vad man kan göra för sina kunder . Arranjos de costura : sömnadsarrangemang, confecâo de roupas à medidas : skräddarsydda kläder, bainhas ao minuto: fållar upp på minuten, , competência e honestidade : kompetens och ärlighet. Företaget som gör allt detta heter Catinho das Oportunidades Mamma -bilen har jag visat redan tidigare men då från ett annat håll, så den får kanske godkänt ? 😉 Zona de Perigo : farozon, Hazardous area : farligt område.   Bilden berättar tydligt att här varnar man för ras. ...

Det är lördag och tid för avgång igen. Ordet som Tove har givit är Symbol i dagens "Hoppa på tåget"-tema. På den här ön så finns det väldigt gott om symboler. Hela Madeira är som ett skepp som kommer lastat med symboler, det är bara att välja och vraka. Vilket i och för sig gav mig ett litet dilemma, vad skulle jag välja att skriva om bland alla symboler ?  Jag bestämde mig för att titta in i mitt bildarkiv och beslöt att den första symbolen som dyker upp på bild ska jag skriva om. Ganska snabbt fick jag svaret.  Kyrktuppen!   Vi går förbi denna kyrka, Santa Claras klosterkyrka, med jämna mellanrum och högst upp ståtar en kyrktupp. Kyrkan i sig har en intressant historia alltsedan 1400-talet, som jag får lov att återkomma till längre fram. Jag zoomar in tuppen lite och ännu mera. Troligen har jag burit på fördomar av ett märkligt slag, för jag reagerade ganska starkt första gången jag såg en kyrktupp här i detta katolska land. Kyrktupparna ska ju vara hemma på Åland och...