Julafton- 23

Vanligtvis så brukar jag duka vårt julbord med en vacker linneduk som Uffes mamma har vävt, men i år blev det annorlunda. Fina grannarna ovanför oss, Z och A. kom med  en stor julgåva till oss kvällen innan. 

Bl.a en stor fin madeiraduk, som passar perfekt till vårt bord när båda inläggskivorna är outdragna. Bordet kan bli dubbelt längre men den här storleken räckte gott och väl åt oss sex runt bordet på julafton. 

Jag blev så rörd, så rörd. I brevet som följde med gåvan stod det att de aldrig någonsin tidigare har fått kramar så givna med hjärtat av någon granne . (A voz do coracão). Tårarna rann, den bästa julgåvan i ord, någon duk hade inte behövts alls, men givetvis är vi väldigt tacksamma och stolta över gesten. 

Vi har så bra grannar i vårt hus, alla hjärtliga, varma och generösa. Vi har det bra! 

Lika glad blev jag när tre av RIM-killarna ställde sig i rad och gjorde någon slags boa-tarde- honnör då jag gick förbi dem i torsdags. De fick kanellängder med russin och mandel som extra energi dagen innan. Gullingar! 💝Vår uppskattning uppskattades tydligen. Hjärtat blir varmt. Jag skulle gärna ge dem kram och puss också men jag tror att där går gränsen, haha. Lite självbevarelsedrift har jag kvar.

När jag dukade bordet så tänkte jag på att här samlas Madeira, Finland, Sverige...och Kina. Kina finns alltid med på något hörn nu för tiden. Kina smyger sig in överallt i världen...😐 För säkerhets skull synade jag Madeiraduken lite extra. Tillverkad i Portugal...ja, vi får lita på det, tro på det. 

På väggen hänger den rya som Birgit, Uffes mamma har sytt/knutit efter ett mönster av Aini Suomi, "Yön sävel", på svenska "Nattens melodi". Jag tycker väldigt mycket om den och den har gjort mig sällskap flera nätter när jag har vaknat, stigit upp och tagit några eurytmiska danssteg för att få balans i mitt inre innan Jon Blund har fått grepp om mig igen. Iittala ljusstakar, Costa Boda, en liten saltströ-mus från Sverige någonstans, Madeiraduken, tandsticks-skon...Ikealjus ( FASP, de rinner inte alls, är jättebra) och så glittret från Kina i form av hjärtan och stjärnor.

I lampan över bordet hänger åländskt konsthantverk . Det har blivit tradition för min del, att varje stjärna/(snöflinga kallad),  jag hänger upp är för någon som jag tycker väldigt mycket om, för någon jag älskar djupt, för alla dem som jag inte har nära mig längre rent fysiskt men som finns inom mig i  mitt allra innersta. För varje år tillkommer det någon ny...hjärterummet blir bara större, där får det vara hur trångt som helst. 

Stjärnorna/snöflingorna är gjorda av mässing, täckta av 24 karats guld. Jag ska återkomma till dessa, berätta mera om dem och konstnärerna som har skapat dem. Vi äter under en åländsk gnistrande himmel den här tiden på året. 

    

Vi var sex runt bordet. Två från Ukraina, två från Sverige och så vi två från Åland/Finland. Vi drack vatten, rött vin och öl. 

                        

                        Rulle övervakade buffé-bänken. Han har fått ett nytt jobb nu när RIM har julledigt..

                        annars är han fullt sysselsatt med att hålla ordning på arbetsfolket på andra sidan gränden

                        Jaha, vad åt vi då? 

                       

"Jaja, Rulle...jag ska berätta! Det var ca 21 grader varmt både ute och inne..Nähä? Maten? Är det den du vill att jag ska berätta mera om? Ok då! "

Smöret är från Azorerna, brödet är från Madeira ( kan ni tänker er att jag inte har bakat eget bröd alls till julen i år? Så kan det gå när det portugisiska språket tar grepp om en f.d. bagare, det var bara RIM-killarna som fick hembakat i år) Jag har dock gravat norsk lax och gjort hovmästarsås till. Jag har gjort löksill, köpt dillsill och senapssill på FASP. Ägg och  oliver syns också på bilden. Jag har inte värpt äggen själv fastän jag kan bete mig som ett höns emellanåt. Oliverna är plockade någonstans i Portugal, dock inte på Madeira. Dillkvistarna som syns har Birgitta💚 från Åland /Madeira plockat åt mig i någons trädgård här i Funchal ( med lov förstås). 

    

Uffe rökte norsk lax och gud så god den var och är. Den killen kan han! Lita på det!  Det blir juldagens middag här hos oss idag, Normalmente brukar jag göra egen majonäs men i år bjöd norrmännen som vi träffade här på gränden på en burk Heinz majonäs och bra gick det också. Tänk så smart egentligen att finnas med på ett julbord lite grann i form av en majonäsburk. De var ju synnerligen trevliga de fem "prickarna" som vi har fortsatt kontakt med. Nu tänkte jag lite extra på dem igår kväll.

Sillsallad hör julen till hos oss, rödbeta, morot, potatis, lök, gurka, sill, salt och peppar. Uffe dör om han inte får sillsallad till skinkan och det går ju bara inte för sig. Jag vill ha en levande karl, allra helst. 

Sillen levererades via Kristina Wigren vars svägerska Lotta är min ungdomsvän och hon frågar mig alltid om jag behöver någonting "hemifrån" när antingen hon eller Kristina är på väg till den här ön som nu är vårt hem. Det finns snälla människor i vår värld. 💕

 

En kålsallad med olika grönsaker i, köttbullar med lingonsylt (den senare inhandlad på FASP)...

Så julskinkan också då förstås. Inhandlad här i Funchal, fastän jag tror att grisen har sprungit någonstans på fastlandet här i Portugal . Portugisiska pratade den säkerligen i alla fall. Senapen har inköpts från FASP (herreguud, det börjar bli tjatigt det här 😉, förlåt)

Potatisen är madeiransk. Skinkan har jag låtit ligga i saltlag och sedan ugnsstekt den. Godast  blir det så enligt vårt förmenande i vår familj . 

Granen ja, den fick vi som midsommarblomma i år. Outgrundliga äro Herrans vägar som det heter. 

Nu står i alla fall midsommarblomman här och lyser på vårt julbord.

Ja, sen hade jag tänkt mig att ha lite portugisisk mat , någon låda till etc också på julbordet, men tack och lov så kom jag på andra tankar. 

Vi orkade inte ens äta efterrätten och ostbrickan som också fanns till förfogande. 

Nyåret får bli portugisiskt istället.

Vi började kvällen med ukrainskt kaffebröd till kaffe och glögg. Åt ukrainskt godis också...

Ja, man kan ju inte äta ihjäl sig bara för att det är julafton eller hur? 

När all mat är uppäten så har vi den vackra julblomman kvar att njuta av. 

Tack säger vi åt våra svenska vänner Elsiebritth och René! 

Som vanligt visar jag inte foton på människorna. Alla ville inte vara med den här gången. 

Idag är det juldagen, vi tar det lugnt, är fortfarande mätta av gårdagen...

Hoppas att ni alla har det fint på alla sätt!

                                                God fortsättning !

                                                Karin Eklund, Funchal, Madeira