Så himla trevlig kväll det blev

tillsammans med norrmännen som jag skrev om redan tidigare. Igår kväll kom de på besök och vi fick fina timmar tillsammans över fylld bolo de caco ( fyllning : tsatsiki som jag i sedvanlig stil gjorde på pimpinela) skinka, kan ni tänka er? 😏 och tomater. Till det lite Bolo do Rei, rom-muffins och småkakor. 

Här försöker jag verkligen att visa folk utifrån vad Madeira kan bjuda på för godsaker till nymalet kaffe. Jodå, det blev en välkomstdrink också, gjord på vitt vin och mangojuice, senare också lite madeiravin och rom. Det låter som en blöt fest detta men det handlar om små mängder bara för att få smaka . 

Papayan släpper sina blad och givetvis så måste det ju till ett foto också. 

Många gemensamma nämnare hade vi också, förutom dem jag redan har nämnt. Skotten i sällskapet hade en hel del med Uffe att prata om. Uffe har varit i Skottland och kände till skottens hemtrakter. Övriga norrbaggar kände förstås till Åland, så pass att de nämnde någon de hade känt som bodde i en by med det märkliga namnet Högbolstad. 

Det visste jag redan när de nämnde namnet på personen, för min numera saliga bror Krister bodde granne med henne. Tala om att världen är liten. Den femte norrmannen kände en redare på Åland som vi också kände väl, även han salig nu för tiden. Ja, som det ser ut så ska vi träffas en gång till innan de drar iväg norrut och mot vintern i Norge. Då ville de att jag skulle ta med mig pimpinela och berätta mera om grönsaken och hur och till vad jag använder den. Här blir jag utmanad titt som tätt och antar allt man utmanar mig med. Vem har sagt att livet är tråkigt? 


Sen blir jag lite full  i skratt för vi på den här sidan av gränden har blivit någon slags ambassadörer för RIM-bygget på andra sidan gränden. Så många, många frågor vi får, så många, många frågor som inte kan få svar eftersom vi inte sitter på svaren. Men diskussioner blir det i vilket fall som helst. De har ju också suttit på sin balkong nu i några dagar och tittat på allt som händer på bygget.

"Har ni sett hur de klättrar, hur de står på en pinne rakt ut i luften, utan skyddsanordningar många meter över markytan ? I Norge skulle det inte fungera, ja, säkert inte Finland heller." 

Och vad svarar den här kvinnan då? "Ja men de fixar det!" De klarar det! Ta det lugnt!" 


Jag har nog plockat fram fatalisten inom mig i och med flytten hit. Eller så har mina nerver blivit starkare än tidigare. Sen tror jag dessutom på vad jag säger 😚. Jag tittar inte ens bort längre, som jag gjorde i början då det blev väl magstarkt. Däremot tänker jag inte visa foton på de klättrande männen  här på bloggen, bara andra sköna detaljer. 

Lita på att de själva inte ens skulle förstå varför vi från Norden reagerar som vi gör. Så här har de gjort år ut och år in, de kan. Och vad jag vet så har inget allvarligt hänt på de snart två år som vi har varit med på ett litet hörn på sidan om.

 
Ibland känns det nästan som att jag redan har blivit hemmablind och inte ser all skönhet som Madeira bjuder på. Tänk att bara vandra här längs gatorna och det blommar hejvilt överallt. 
Tankarna går förstås, jag är väldigt engagerad i det portugisiska språket just nu. 
Den tredje kursen är påbörjad och en av oss fem som skulle vara med har ändrat sig och avslutat sin portugisiska språk-karriär. Så av de fjorton vi var från början är vi fyra kvar men plötsligt så infann sig fyra andra i samma kurskategori som vi är i . 



En parallellklass har också tappat elever och nu har vi smält samman till åtta personer i samma klassrum.  Praktiskt och bra, friska vindar från andra håll på jorden rymmer det lilla klassrummet. 
Nu är vi en italienska, en holländska, en ukrainare, två ryssar, en tyska, en osäker tillsvidare 
och så lilla jag från Åland/Finland. Blandade karameller..Kul! Jag tycker om mångfald.


En av mina  kvällspromenadsutsikter, det mörknar allt fortare nu. Hösten är här. 

Och nu är det prata som gäller när vi är på lektionstid. Melissa pratar bara portugisiska med oss och har redan aviserat att nästa tenta handlar det om att kunna prata portugisiska. 
Här sätts en viss kvinna på prov men jag gillar utmaningar så givetvis ska jag klara mig vidare när det är dags någon gång efter nyår. Men däremellan gäller det förstås att läsa på ordentligt. 
Intensivt är intensivt men det gillar jag ju också. 
Sen greppar jag vardagen och försöker verkligen att få igång en kommunikation som jag tror att jag klarar av. Folk är helt otroligt hjälpsamma när de märker att jag vill lära mig portugisiska. 
Ja, sen kopplar jag av tillsammans med er här som läser min blogg. 
Att skriva är avkoppling för min del. 

Nu till verben, senare ikväll får vi vänner på besök. 
Ingen rast ingen ro som det heter men det trivs jag också med.
På nätterna sover jag gott! Lita på det!  

                                                        Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

femfemman sa…
Att träffa folk från olika länder, det är verkligen en tillgång. Man har mycket att lära av varann, och man har olika beröringspunkter.
Hibiskus! SÅ vacker. Har haft inomhus lite då och då. Länge sedan senast. Har inte sett att de går att köpa i blomsterbutiker.
Och som sagt.... imponerad över din ihållighet att lära dej ett nytt språk. Kram
femfemman,

det är berikande, jag tycker om mångfalden. Beröringspunkterna blir ofta till spännande diskussioner. Man inser också att man inte är världens nav.
Hibiskus är så vacker. Här växer den hejvilt överallt men det vet du förstås redan.
Tack, ja, jag vill verkligen lära mig portugisiska. Är envis som en oxe. Eller var det åsnan som är envis? Kram!
Znogge sa…
Vilken givande och trevlig kväll det blev.

Det är väldigt lätt att bli hemmablind och faktiskt missa allt det vackra som finns omkring oss. Det blir så påtagligt ibland och det är nyttigt att bli påmind. Jag kan tänka mig att blomningen är fantastiskt fin hos er.

Önskar en god kväll!
Znogge,

ja, verkligen spontan och trevlig. Vi kände inte varandra sedan tidigare, bara träffades här under vår terrass och så gav det ena det andra.
Blomningen är fantastisk, även nu när det har blivit höst. En annan mättnad finns men blommar gör det.

Önskar dig detsamma !
Karin sa…
Ja vad ska man säga om dessa utsvävningar!? Så här sa Bellman:

Vila vid denna källa,
vår lilla frukost vi framställa;
Rött vin med pimpinella
och en nyss skjuten beckasin.
Klang, vad buteljer, Ulla,
i våra korgar överstfulla,
tömda i gräset rulla,
och känn vad ångan dunstar fin!
LillaSyster sa…
Vilka fina blad papayan har. Jag har levt på papaya nu i en vecka, ja en halv till frukost.....sen slank det ju ner en massa annat också under dagarna.
Du har flera järn i elden må jag säga - bra jobbat att hinna med allt. Skönt at kunna sova gott om natten=) Önskar dig en fin kväll!
Trevligt besök och god mat & dryck minsann. Vi njuter fortfarande av din apelsinlikör emellanåt. Snålar så den räcker länge. Kommer passa perfekt i jul! Boa sorte com a lingua portuguesa! Bjos
Annika sa…
Ibland är världen helt galet liten!
Som de där att de kände till en lite by på Åland och att det sedan visade sig att din bror bott granne med den de kände där. Otroligt. Men så KUL!!
Hibiskusar är så vackra, en favorit. Här har vi sorter som Rose of Sharon och sådana som växer runt sjöarna framförallt.

Så vackra papayans blad är!

Kramar till dig!
BP sa…
Ett varierat och omväxlingsrikt liv du lever, helt rätt! Man lever bara en gång och ska helt klart maxa allt som man gillar. Och det är du mästare på.

Lite synd är att du/ni nästan uteslutande verkar umgås med utlänningar. Tror det skulle vara bra för "portugisiskan" att beblanda sig med portugiser/madeirabor som INTE kan engelska. Det har jag tänkt många gånger när jag besökte Costa Blanca. De flesta där pratar faktiskt inte engelska eller så vill de inte. Men då lär man sig den hårda vägen;-)
Susjos sa…
Ett spännande liv ni lever! Tänkte minsann på dej när jag var på Gran Canaria!
Njöt av så många vackra hibiskusar främst i Puerto de Mogan!
Säger också som många andra, imponerande att du kämpar på att lära dig portugisiska, men så klart är det ju inte dumt att kunna språket i det land man bor i!
Må så gott!
KRAM
Karin,

ja, Bellman sitter alltid rätt och i all synnerhet tillsammans med nordbor. Rött vin med pimpinella, får nog bli rött vin med pimpinela.
Kärt barn har många namn, chuchu, caoyte, pepinela...



LillaSyster
de är vackra bladen, jag håller med.
Lyxfrukostar, underbara att äta och att minnas.
Jag mår bra av att ha mycket på gång, har nog alltid levt så men borde kanske dämpa mig en aning, har jag förstått.
Önskar dig detsamma!


Anna i Portugal,

ja, verkligen trevligt.
Tänk att ni har apelsinlikör kvar! Borde nog lägga en sats nu inför julen. Har dock blåbärslikör färdig och plommonlikör att dela med mig av när julen är här.
Obrigada ! Bjos!
Annika,

ja, den är ju det, otroligt liten ibland.
Mitt i allt så får jag lite hemlandshälsningar så där bara...
Hibiskus är en ljuvlig blomma, så många olika färger som det finns också.


Kramar till dig också!
BP,

ja, det är så, aldrig tråkigt.
Tack, jag försöker ta vara på livet medan livet är.

Det är inte lätt att komma nära portugiserna och deras familjer. En kulturell fråga, givetvis. Men vi har träffat och varit till våra grannar och vice versa. Nu blir det säkert lättare när vi klarar av att prata lite mera än tidigare. Det är just därför jag vill lära mig språket. Sen träffar jag portugiser dagligen. Umgänget är mångkulturellt. Norrmännen hittade jag på gränden, eller de hittade mig. Naturligt för min del var att bjuda in dem..
Vi bor bland portugiser, valde att göra det och inte i svenska eller engelska kolonier. Sen finns det lägenheter i vår närhet som man hyr ut till turister. Men vi beblandar oss..så gott det går, vilket inte utesluter att vi träffar andra nationaliteter också.
Susjos,

ja, vi lever ett bra liv. Tack för dina tankar!
De är så fina hibiskusarna,njutbara i kubik.
Det är, som jag ser det, en nödvändighet att lära sig det språk man har flyttat till och bor i.
Tack detsamma och KRAM!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio